Fina fönster, del 161

Ytterligare ett sommarminne, eller från sensommaren, taget under Lovisa Historiska Hus-evenemanget på Garduelis gård.

I dag har solen visat sig från och till. Ibland har det kommit lite regn. Höstens färger börjar synas allt mer och doften av förmultning känns allt oftare. Luften är syrerik och det gillar jag.

Har jobbat 9–14 i dag, sedan kunnat ha en paus för butiksbesök. Tillredde lasagnette i går, en hel ugnsform, så i dag var det dags att sätta sex portioner i frysen.

I kväll är det stadsfullmäktige med en bra bit över tjugo ärenden på listan. Misstänker att det blir ett maratonmöte…

Lovisa fick en sportbar

Degeri – heter Lovisas nyaste tillskott bland restauranger. Namnet kan härledas från före detta hotellet, Hotell Degerby. Och Degerby var vad Lovisa hette innan Lovisa blev en stad.

Detta är en allt för lång och komplicerad historia att återge här. Men jag är glad om den här sportbaren överlever vintern i vår lilla, lugna stad. Här kan man äta gott. Allt från snacks till á la carte-rätter.

En fiskrätt.
Jag röker inte men jag tycker att platsen utanför restaurangen är väldigt tilltalande.

Här kunde man också satsa på infravärme och något slag av skydd mot regn, snö och blåst.

Sommaren gjorde comeback

I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.

Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂

Kafeterians gård ligger på Gamla Apoteksgården.

Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.

Här var nästan fullsatt då vi kom, men jag tar jag alltid bilder först sedan då folk inte behöver undra vem jag fotograferar och varför 🙂

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀

Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.

Rubriker är svåra

… ibland även då jag skriver blogginlägg.
Med åren har jag lärt mig vissa knep då det gäller att skapa tidningsrubriker. Men då menar jag ändå inte rafflande sådana som ger en massa klick. Nya Östis har en webbsajt, men den är inte beroende av klick. Vi säljer inte annonser till den eftersom vi inte har de resurser som krävs för sådant i dagsläget.

Sajten är mera en informativ sådan med kontaktuppgifter, prenumerationsformulär och en del lockbeten till papperstidningens innehåll.

Bänkar i kyrkoparken.

I samband med att jag behövde ett foto till en nyhet i morgondagens tidning tog jag den här bilden. Jag minns att jag för kanske fyra år sedan tänkte att jag någon dag ska kunna sitta här hand i hand med en ny partner. Men den dagen har inte kommit än 😀
Mycket tålamod får gumman ha!

Rådhuset.

Man ska inte överanstränga sig , så jag vände bara på klacken i parken och tog en bild till.

En vacker, stämningsfull kväll

Forneldarnas natt, sista augusti. Det sägs att sommaren är slut. Åtminstone då man ser till kalendern. Men jag vet inte om vi ska haka oss fast så mycket vid kalendern numera. Varför inte ta en dag i taget och tillåta att sommaren dröjer sig kvar ❤

Hur många gånger har jag inte tagit bilder av denna skylt? Och hur mycket hade jag inte hjärtat i halsgropen då jag hörde att restaurangen hade eldhärjats för ett par veckor sedan? Då jag hörde nyheten såg jag inget annat än sotiga ruiner framför mig.

Men Café Saltbodan lever. Fasaden är nästan intakt och många är vi som hoppas att restaurangen hinner renoveras till sommaren 2020.

Många hade kommit för att njuta av den ljumma sensommarkvällen och för att ta sig en svängom i danspaviljongen.

Det ser ut som om jag fångat ett spöke på bilden. Och vem vet, kanske det är så? Man jag har använt mobiltelefonens NATT-funktion, och där gäller det att vara stadig på handen sex sekunder. Under denna tid förflyttade sig dock en dam från höger mot vänster och en rörelse uppstod.

Tidigare under kvällen. Vi har precis anlänt hit. Liten ostbricka och kul att det lilla levande ljuset råkade bli precis bakom vinglaset!

Fasaden har klarat sig, men skadorna inne i restaurangen är omfattande 😦 Vatten- och rökskador och ett tak som måste förnyas.

Avkoppling i härligt sensommarväder

Än hänger sommaren kvar!

Efter att ha jobbat för tidningen hela förmiddagen, bland annat förberett redaktionsmötet, var det skönt att efter det cykla till Skeppsbro-området. Hade träff med en äldre kollega, pensionerad sedan nästan trettio år tillbaka så då vet ni att gentlemannen har nått en aktningsvärd ålder.
Klar i skallen är han, hänger med allt som händer i samhället. Stabil på benen är han också, mer än många som är tio år yngre. Jag lyfter på hatten (som jag inte har) för min goda vän och tackar för lunchen och snapsen han bjöd på!

Tankarna lossnade minsann från allt som hade med jobbet att göra.

Kanske det blir lite balkonghäng ikväll 🙂 Med tomatfamiljen. Har plockat ett tiotal av dem, ätit över hälften själv och gett några till min mor. Cirka trettio minst är ännu på väg!

Blommor på bordet där gentlemannen och jag åt.
Utsikt från restaurangen.

 

 

LHH, Café Sotis och Villekulla

I dag fortsätter evenemanget Lovisa Historiska Hus. Vädret ser ut att bli fint även denna dag.

Bjuder på en bildkavalkad från i går. Det blir troligen ett hundratal nya bilder i dag 😀

Det var mycket glädjande att se liv och rörelse utanför brandhärjade Café Saltbodan i går. Natten mot tisdag brann en del av restaurangen, men som ni ser kan man sitta ute på terrassen och gården.

Ägaren och personalen hade ställt upp ett pop up-café som fått namnet Café Nokinen- Café Sotis och vid disken utomhus var det en lång kö av kunder mest hela tiden.

På bilden ovan syns inte brandskadorna, men de två följande visar en del av förödelsen.

Taket har rivits upp men fasaden står kvar.
LHH-besökare och andra kunder fick titta in på cafésidan för att få en uppfattning om de skador branden förorsakat.
Villekulla är ett hus som inte varit bebott sedan 1950-talet.

Ett av de nya objekten under LHH är Villekulla på Trädgårdsgatan. Den del av huset som syns längst till vänster ska rivas för att den är i så dåligt skick. Där byggs en ny del som liknar den gamla. Övriga delar av huset renoveras.

Ett av rummen i Villekulla.
Härlig stämning och mycket folk på Café Favorits gård. Gamla Apoteksgården, som den också kallas, bjöd dessutom på antikmarknad.

 

Lovisa Historiska Hus ,Överstens slott

Ett av de nya objekten under årets LHH-evenemang är Överstens slott. Det ska i framtiden bli ett hem för vår stadsdirektör och hans dotter. (privat hem, bör tilläggas – inget som finansieras med skattemedel, missförstånd uppstod. Red. anm. 25.8.2019)

Lovisa Historiska Hus kan besökas ännu söndagen den 25 augusti. Mycket av programmet är gratis. Men vill man besöka husen och se hur renoveringar framskrider, då ska man köpa ett armband som berättigar till inträde i de privata, härliga hemmen. En del av dem har varit med många år och kräver inte längre grundlig renovering, andra är nya objekt där det återstår att göra en hel massa.

LHH_Överstens_slott
Överstens slott, vackert beläget vid Lovisaviken.
Det finns många vinklar och vrår i huset. Rum som väntar på att renoveras och få inredning.
Fantastiska fönster.
Balkongutsikt mot väst.
Balkongutsikt mot öst.
Ett av de otaligt många spännande och intressanta rummen i Överstens slott.

I många av de gamla husen arrangeras arbetsuppvisningar. Man delar med sig av renoveringstips bland annat. Fotot till höger på bilden ser du i närbild här under.

Underbart med gamla fotografier, särskilt då det finns information om vem som är med på fotografierna.