Det får bli en lite annorlunda Glad-måndag-bild i dag.
Jag är förstås fortfarande glad för den seger Lovisa Tor tog i lördags i Sibbo.
Här har Tors Jere Jokinen (7) och ÅIF:s Mikko Piippo tacklat varandra och ramlat över sargkanten. Kul att se minerna hos samtliga inblandade, för här blir ju också publik, ordningsvakt och domare inblandade.
Blir bara ett kort inlägg i dag. Har haft fullt upp.
Skönt att få håret fixat och halv fem går bussen till Sibbo där Tor möter Ådalens IF. Skulle sitta bra med en seger nu…
Får en kompis på besök och hon sover över så efter matchen tar vi oss nog en eller två glas på en krog här hemma.
Så vi hörs i morgon och då jag avslöjar jag vad bilden i Guess what föreställer!
Fastän det inte går så bra för mitt favoritlag just nu.
I själva verket ligger vi risigt till i innebandyns division ett och har bara fem matcher kvar i grundserien…
Här kan du läsa det sammandrag jag skrev till Tors hemsida från kvällens match.
Men, skam den som ger sig. En äkta supporter åker med på alla matcher, även på bortaplan, om hon eller han inte råkar vara sjuk eller ha andra förhinder. Så om en vecka bär det av till Sibbo. Inte särskilt långt borta.
… att vi ska sända fler vykort. Förstås har posten sina egna kommersiella syften, men det må vara hänt. Fick det här kortet häromdan.
Bak på kortet finns en fin text där avsändaren bland annat skriver ”jag ville bara berätta att jag ännu efter alla dessa år mår bra”. Kortet talar liksom om sig själv. ”Har du redan glömt mig” frågar kortet. ”Det är lätt att förstå i dagens elektroniska värld” … osv.
Posten vill att vi ska sända fler riktiga vykort, kanske främst till alla hjärtans dag. Och det ska jag försöka komma ihåg att göra. Kanske jag rentav får iväg ett kort redan tidigare!
Och ja, förresten… gårdagens match… hur gick det för Lovisa Tor i innebandyn?
Det gick bra! Och det var en härlig känsla att se ett lag som var nästan som pånyttfött. Vi vann med siffrorna 8-2, målvaktsspelet var lysande och spelglädjen påtaglig. För den som vill veta mer finns mitt tvåspråkiga referat här, och bilder likaså.
Direkt efter jobbet har jag tänkt åka och se Tors innebandymatch i Helsingfors så det måste bli ett förhandsinställt inlägg för den här dagen.
Och vad passar då bättre än två garnnystan i Tors färger (och Sveriges också om man så vill) som jag köpte på en supporterresa i december.
Inte för att JAG kan virka eller sticka, men det finns andra som kan 🙂
… och halva natten. Klockan 11 startar supporterbussen från Lovisa i dag. Kosan styrs mot Kuopio, 337 kilometer norrut. Där möter Lovisa Tor SB Welhot i division ett.
Matchen börjar klockan 18. Den kan man också följa på resultatservicen här. Efter klockan sex i kväll alltså.
Hemma kanske vi är runt ett på natten?
Försöker samla på mig bilder från resan som jag senare kan portionera ut här. Har ett fint fönster som ett tidsinställt inlägg i kväll, men annars hörs vi i morgon.
Heja heja!
I fjol vill jag minnas att vi låg under med siffrorna 9-1 då vi mötte Lammin Salibandy. Vi lyckades komma igen och klättra upp till 9-7 men sedan tog tiden slut och det blev förlust. Läktarsektionen är väldigt liten och i fjol lyckades vi som hejade på Tor inte få platser bredvid varandra. Vi blev också mobbade för att vi talade svenska. Sådant vänjer man sig vid som finlandssvensk i Finland, men trots det kan man ju inte påstå att det är kul att höra glåpord. Ibland brukar jag säga på finska ”vi talar vad vi vill och ni vad ni kan”, men för det mesta trissar man ju bara upp stämningen då 🙂
Så visst var det skönt med revansch. Vi segrade med siffrorna 5-3 och vägen hem från Lammi till Lovisa kändes hur kort som helst. Behöver väl inte säga att stämningen i bussen var på topp? 🙂
I kväll är det dags för följande match, hemma mot SB Vaasa.
… dalar över vår stad i dag. Ganska blöt ser den ut att vara. Blir det inte minusgrader snart hålls det vita knappast kvar.
Men får vi ingen snö kan man glädja sig åt konstgjorda flingor. Hotell Degerby här i Lovisa har gjort så här fint i foajéns fönster ut mot gatan.
Och för min del inhiberades en planerad Helsingforsresa. I stället åker jag på supporterresa till Lammi (på svenska Lampis) för att se Lovisa Tor spela innebandy! De resorna brukar ha rolighetsgaranti, hur det än går i matchen 🙂
Ser nu att det är nästan på dagen ett år sedan vi var där i fjol. Kolla det här blogginlägget!
Då hade det också snöat i Lovisa, lite mer än i dag. Ett sådant sammanträffande!
Glädjescener från i går. Jag och mina vänner Anne och Marina (i gul blus) firar segern Lovisa Tor tog i förlängningen mot Limingan Niittomiehet i innebandyns division ett. Den som är sportintresserad kan läsa mer om matchen här.
Ändå är ju innebandy inte hela livet – det har jag säkert sagt förut 🙂 Mycket tid har jag gett åt sporten, och det gör jag säkert framöver också. Delar sportintresset och en hel del annat med en ny viktig person som kommit in i mitt liv.
Så vet ni. Jag stängde mina profiler på de två dejtingsajter där jag tidigare fanns. Finns liksom ingen orsak att vara kvar där mer ❤
Hur kan jag skriva det en dag då Tor förlorat mot jumbon i division ett?
Jo, för att innebandy inte är hela livet. Kanske halva i och för sig 😉 … men det kommer nya matcher. Och vill vi se positivt på det här, så kanske ett lag som är bättre i tabellen måste få sig en smäll för att förstå att det inte räcker med att spela bara 25 minuter och leda med 3-0. Hela matchen är nämligen 60 minuter lång. Slutligen blev det förlust med siffrorna 6-7.
En av dagens höjdpunkter inträffade innan matchen ens börjat, innan Tors tre mål hade pangats in.
Väninnan Marinas dotter Anne hade kommit på besök från Kensington i Storbritannien där hon bor, och vi sågs på matchen. Vi hade SÅ kul, många gemensamma nämnare 🙂 Att matchen slutade som den gjorde förstörde inte vår kväll.
Och vet ni vad hon hade med sig som gåva till mig?
Aaaah! En plansch som delades ut bara på en viss biograf i London då det var världspremiär av Spectre där.
Lycklig ägare till den här, och lycklig av många andra anledningar också just nu.
Livet är här och nu. Om morgondagen vet vi inget. Jag tar inte lyckan jag känner för given. Jag är bara så glad för att den får mig att le precis hela tiden just nu ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 