luktärter

Rätt ska vara rätt – tack Kaj!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det här skulle bli ett litet blomsterinlägg med bilder från en ljuvlig sensommardag på Kretsgången. Men jag kan ju passa på att ägna dem åt författaren Kaj Korkea-aho också.
I morse medverkade han i Yle5, i Min Morgons Bokklubb. Där sade programledarna att MM har orsak att återkomma till Kaj en annan gång. Inte minst för att han skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell bland huvudpersonerna.

Då konstaterade Kaj att det enligt Hufvudstadsbladet är så. Men han sa också ”det stämmer inte riktigt”. Varmt tack för det!
Erkänner att jag mejlade honom länken till mitt blogginlägg, för jag tycker att rätt ska vara rätt, också fastän jag ger ut böckerna på eget förlag.

Några av sommarens sista luktärter tog jag hem från Kretsgången i går. De doftar otroligt härligt.

Ampelväxten jag fick till födelsedagen i slutet av maj är ännu så här fin. Jag bar ner den till sommarstället i början av augusti då vi var i Frankrike, och eftersom den trivdes så bra har den fått stanna kvar på gården.

Stentrappan på Kretsgången är så fin i sig, men klart att den blir extra fin då den pryds av en ampelväxt.

Jag hör till dem som har oerhört svårt för att kasta bort växter så länge som det finns minsta lilla liv i dem 🙂 Tycker dom här fortfarande är fina, men tids nog tar förstås frosten dem.

Borta bra, hemma bäst

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?

Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.

I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.

Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.

I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!

Blomsterprakt

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Den 8 juli skrev jag det här inlägget. Då undrade svärmor och makens faster om det skulle bli något av luktärterna. I dag ser de ut så här. Det finns flera knoppar, och förhoppningen är att de ska slå ut lagom till medlet av augusti då vi återvänder från Frankrike.

Det här lär ska vara en dubbel vallmo. Det finns också enkla sådana, som är mindre. Ändå är den här ovanligt stor. Tänk så mycket glädje man har av blommor. Dels då man tittar på dem och förundras över att ett frö har förvandlats till en blomma. Dels för att man inte alltid vet vad som ska komma upp då man sår blandade frön.
Och ibland sår de sig själva. Spottar iväg små frön, som övervintrar, och blir nya blommor nästa sommar.
Gubben Guds underverk är de ändå allihopa.

Bilder från händelserik dag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

– Vi får väl se om det kommer upp nåt, sa svärmor i våras då hon planterade fröna i jorden.
Och en vacker dag såg man små gröna blad sticka fram. Luktärtsstänglarna blev allt längre och i går byggde svärmor Inge-Maj och Ingegerd det här vackra stödet av kvistar från naturen. Nu väntar vi alltså bara på de väldoftande blommorna.

På eftermiddagen såg hjälpredan i kiosken att det hade börjat ryka i en stol. Det var en blåsig dag och vi antog att en glödande rest från en cigarett, som regelrätt hade fimpats i askkoppen, hade ramlat ner på stolsdynan. Bra att det var en lugn dag och att ingen satte sig på stolen, det hade kunnat bli eld i baken på den människan.

I samband med evenemanget ”Rosornas charm” på Skeppsbro-området fick stadens första bröllopspar ta emot en vigselrya som gåva. Pekka Palomäki anländer här med hustrun Patricia och jag var nog bara en bland många som blev rörd och fick en tår i ögat.
Pekka och Patricia har, sina unga år till trots, varit tillsammans i elva år och i går blev paret man och hustru.

På kvällen var jag en av fyra jurymedlemmar som skulle utse kvällens vackraste rosenklänning på Skeppsbroområdet. Vi hittade tre kvinnor men skulle enas och utse en till vinnare. Det var svårt, men då vi hade röstat och gett tre poäng en den vi tyckte var bäst, två åt den nästbästa och en poäng åt den klänning vi tyckte var tredje bäst… stod det klart att Anja Husus traditionella klänning och hatten med rosen vann.
Juryn blev bjuden på mousserat men vi tyckte att vinnaren och hennes väninnor också skulle få skåla. Grattis Anja!