mamma

Vad har jag fångat med linsen?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Gör det lätt. Kort och gott, vad har du fångat med din lins under veckan.
Så skriver Nacka-Åke och jag hakar på 🙂

Jag tycker om att ta korta cykelturer och har allt oftare funnit mig själv här, vid parkerna och spången intill Drottningstrand i Märlax.

Gångbron, Kronobron. Och det flytande huset. Ofta fotograferar jag också det här 🙂

En av stenarna som jag har målat och gömt. Verkar nog ändå mest som en lottovinst att de ska rapporteras. Någon hittar dem säkert, men vad som sedan händer med stenen vet jag inte.

Vår vackra busstation, och parken intill.

Imorgon, dags för glad-måndag-bidrag.
En intervju som väntar.
Dagarna rullar på.
Jag kollade svalorna på himlen sent ikväll och tankar for genom huvet, blev en kort dikt.

Mamma. Ser du svalorna?
Hör du ljudet av dem?
Du gjorde det, någon gång tidigare i livet.
Du hörde dem då, och såg dem såsom jag ser i dag.
Det kommer en dag då jag inte ser och hör.
Men du mamma, du gav mig det liv jag har.

Glad måndag, 10-02-2025

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.

De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!

Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.

Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.

Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.

Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.

Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.

Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤

Glömde åter fotografera…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag gjorde snöarbete på mammas gård 🙂 I dag var snön lite tyngre. Inte värsta blötsnön men tyngre än den lätta frostsnön.

Jag ser det positiva. På dagen skottade jag snö på hemmagården, inte mer än en kvart och bara gången till källaren. Hos mamma tog det lite längre tid. Men jag tycker om att skotta snö, då tid finns och då jag får göra det i min takt och på mitt sätt. Det är bästa vardagsmotionen, jag känner att jag håller mig i form med allt detta, då jag också bär ved rätt ofta.

Mamma stod faktiskt och fönstret och applåderade då jag skottade. Det tycker jag var rart gjort ❤

Blir nu ett foto från mitt hem istället. Bondhörnan och dagboksskåpet där jag inte ännu tänt ljusen när bilden togs. Ett ledljus har jag på sekretären, lätt att flytta hit och dit och behöver inte tänka på underlaget osv.

Eftersom vi hade krångel med bilen några dagar samlade sig ärenden på hög och det krävde i dag fyra timmar att uträtta allt. Men det var riktigt skönt att få massor inköpt på en gång. Fem kassar släpade jag från porten över gården upp på terrassen vid halvfyratiden.

Torsdagar är ofta så kallade mamma-dagar, handla mat, uträtta andra ärenden, dosera mediciner, skotta snö ibland. Se till att hennes fågelvänner har mat. Men vad gör man inte för sin åldrande mor.

Ibland känns det som att orken är på upphällning, men ibland känns det också givande att finnas till.

Idag kan jag bara kolla på Tors innebandymatch hemma via datorn. Jag behöver elda ikväll eftersom jag har två frilansjobb imorgon och bastu efter det. Då blir det en dag paus med eldningen, och det går ännu an då det inte är så jättekallt just nu. Men kylan ska återvända, och då behöver jag elda så gott som varje dag.

Bra med bilder i arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… från en kall och solig dag, den fjärde februari.
Tycker om vackra glasföremål, och hur solen glittrar i dem. I några har jag växter för att rota sig, andra står tomma eller med vatten i.

Det är mycket nu kring mamma som tagit tid. Vi försöker fortfarande få hemsjukvård för henne, eftersom det lilla såret på benet troligen kräver ett par månaders vård till.

Ute är det lyckligtvis plusgrader, ungefär +1 tippar jag. I morse vaknade jag av att plogbilen körde förbi tre gånger vid tretiden. Tänkte att det hade snöat, men det hade det inte gjort. Sedan började gatorna skrapas vid fem-sex-tiden. Jag förstår att det ska göras då som det är inte är så mycket trafik, men jag hölls då vaken ett par timmar och behövde sedan sova till 10.15 😀

Har bokat tider för vissa jobb i dag och har ganska lagom med jobb i januari. Ändå är nog ekonomin en utmaning på vintern då elektriciteten kostar. Det räcker inte med att enbart elda i ett gammalt hus. Så det har jag lärt mig när jag bor här, på sommaren ska jag spara pengar så att jag har råd att betala också för el på vintern.

Tankar om livet och kalenderbild, dag 10

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Har ett led-ljus som jag satte i fönstret igår. Jag vet inte om det är så många som ser det utifrån, eller som känner stämningen, men för mig här hemma känns det mysigt.

Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.

Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.

Jag funderar ofta vart tiden flyger.
Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan.
Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.

Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.

Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.

Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik.
Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.

Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.

Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.

Med mamma på gångbron

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Nåja, i dag blev turen äntligen av. Mamma fick gå över gångbron, Kronobron. Det var som ni ser en disig, lätt dimmig dag och lite duggregn från och till. Men det blåste inte, så promenaden över den 350 meter långa bron gick bra. Vi hade kommit med bil till parkeringsplatsen vid det flytande huset.

Där finns det här konstverket, som jag visat bilder på förr. Lovisadropparna. Mamma tyckte att dom var lite konstiga. En står ju upp och ner 😄 Ja, det där är väl det man kallar modern konst, sade jag.

Därifrån kom vi med vår Puck ut genom vassen, säger mamma och pekar. Puck var en träbåt med inombordsmotor. Vi hade båten förtöjd vid åns mynning. På den tiden fick båtar förtöjas där. Nu har vassen vuxit mycket och brett ut sig, men det här var något mamma ville se. Hur där såg ut i dag, mer än 50 år sedan jag och min syster var barn.

Under tiden som vi gick över bron körde min syster bilen till andra stranden och mötte upp oss där. En tur som vår snart 90 år gamla mamma var mycket nöjd med.

Glad måndag! 07-02-2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Nu börjar det arta sig med pusslet. Fick igår in en del av de mindre ”kakor” jag byggt på sidan om.
Så det känns som en glad måndag att fortsätta med det här i kväll.

Annars har jag jobbat sedan klockan 9 och det är alltid rivstart på veckan. Ett sextiotal mejl per dag är inte ovanligt. Då jag har skickat ut listan med redan inplanerade jobb och med idéer för kommande tidningar, börjar kommunikationen med 10–15 medarbetare. Utöver det har jag fotouppdrag och administration i dag.

På privata sidan fint att höra att mammas årskontroll efter operationen (tumör i huvudet för några år sedan) visade att inga ändringar till det sämre skett. Operationen gav henne många år till i livet ❤ Årskontroller görs för forskningens skull och kirurgerna vet nu att det inte alltid är bortkastade resurser att operera personer som är över åttio år gamla.

Glad måndag mina vänner ❤

Glad måndag! 24-01-2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Sakta men säkert avancerar jag med pusslet. Den här helheten med arbetsgubbarna fick ytterligare några bitar till efter att jag tog bilden igår kväll.

I dag har det varit jättemycket jobb att koordinera alla texter och grafiken vi ska ha efter välfärdsområdesvalet. Utan anställda är det alltid en utmaning då jag inte kan ge order åt redaktörerna. Men många ställer upp från det team vi nu har, och vi brukar säga att vi gör så gott vi kan och det får räcka så 🙂
Då jobbet sker helt på distans blir det massor av mejl varje dag och meddelanden via Messenger som är en viktig kanal för oss som leder jobbet och behöver ha kontakt med layouten och övrig produktion.

Orsakullan vill i sin utmaning i dag att vi ska skriva om Ett känslosamt ögonblick.
Många sådana har förstås fått plats i mitt snart sextio år långa liv, så det blir svårt att välja. Men kanske den stund för några år sedan då vi första gången, en vacker höstdag, tog ut mamma i en rullstol efter att hon blivit opererad för en tumör i hjärnan och legat på sjukhus flera veckor. I dag mår hon bra, klarar sig med hemhjälp en gång i veckan och vår hjälp däremellan.

Blandat på en onsdag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Sätter in olika foton i dag, som inte har något sammanhang. Har funderat på att göra som bloggvännen BP då och då också. Svara på flera bloggutmaningar på en gång.

Till exempel frågar Orsakullan i sin oktoberutmaning så här för den 27 oktober: ”Alla svärmödrars dag, vad har du för relation till din svärmor?” Mitt svar är att jag egentligen inte har en svärmor mer då det blev skilsmässa 2014, men relationen till henne som VAR min svärmor nästan tjugo år är fantastiskt god fortfarande ❤

Ja, det blir allt möjligt blandat nu. I går spelade Finlands damer en VM-kvalmatch mot Irland. Det blev en snöplig 2–1 förlust på hemmaplan… 1–1 hade känts mer rättvist, men slarvar man så slarvar man och får stå för det. Vi hade vunnit de två första matcherna och i nästa möter vi Sverige. Det blir spännande!
Ett förfallet hus alldeles i centrum av Lovisa. Tyckte att trädet var vackert ändå.

I dag har jag hjälpt min mamma att handla. Det var min paus från jobbet. Jag kom bort från datorn en stund. Bar också in lite ved till henne, så nu klarar hon sig åter några dagar. Fastän vi inte ses alla dagar har jag ringt henne varenda dag sedan pandemin började våren 2020. Det har känts viktigt och det känns viktigt fortfarande fastän vi nu kan ses på ett annat sätt.

Och imorgon börjar jobbet med Nya Östis som ska ut den 4 november 🙂

Midsommarhälsningar

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lovade visa en bild av mig själv med kransen på huvet. Här kommer den!
Nån dans runt midsommarstången blev det ändå inte. Inga små grodor här inte 😀

Tycker att min syster lyckades ta en bra bild av mig 🙂

Mat på Skeppsbron med mamma som fyllde 86. Efter det kaka och samvaro ute i trädgården hos min syster. Skönt med en svalkande bris. Annars har vi ju haft +27 grader, klockan 21 på kvällen är det fortfarande +23 😀

Några blombilder från syrrans familjs trädgård. Glad fortsättning på helgen!