Söker balans och lugn

Lugn Lovisavik.

Vardagen är rätt kaotisk nu. Jobb och jobb, möten och möten. Praktiska saker som ska arrangeras för mammas välmående.

Människan orkar rätt mycket då hon måste. Men ett lika stort måste är det att ta hand om sig själv. Att hinna varva ner, träffa vänner, äta hälsosamt ens då och då – kanske ge sig en tid för en fototour såsom jag gjorde i lördags.

På veckoslutet börjar innebandymatcherna. I våras då jag inte visste om jag hade bröstcancer eller inte meddelade jag att jag slutar dubbeljobba, det vill säga jag jobbar inte längre som innebandyföreningens medieansvariga. Och med facit i hand inser jag att det var rätt beslut. För såsom läget ser ut i dag skulle jag inte ha orkat jobba även veckoslut och sena kvällar.

Båtar vid Skeppsbron.

Ibland måste livet få vara som en lugn havsvik. Allt måste få vila spegelblankt. Däremellan stormar det nog ändå.
Jag försöker prioritera varje dag, för att hitta balansen och det lugn som behövs.

Veckans ord – LYCKA

LYCKA är ett stort ord. Men jag kan känna lycka över väldigt små saker i vardagen. Lycka är inte alltid förknippat med kärlek mellan två personer, men det är förstås även det.

Jag kände lycka då vi kunde ta ut mamma på en tur i rullstol efter att hon legat tre veckor på sjukhus. Lycka över att orken tycks återvända för henne.

Men jag väljer att illustrera LYCKA i Sannas fotoutmaning med tre fågelbilder från naturen. För jag känner åter en sällsam vardagslycka då jag ger mig tid att förflytta mig i naturen, eller i Lovisa stadsbild överlag, och ta fotografier.

Det här ser väl aningen huvudlöst ut…
Men hallå! Du har ju ett huvud!
Okay. Jag var inte intressantare än så 🙂

Hur galet som helst, del 47

Sommarvärmen fortsätter och det är fortfarande mer grönt än höstfärgat i naturen. Vi hade nog kring +24 grader i dag tippar jag.

Den här bilden togs för en snart två veckor sedan på Kungsdammens gård under LHH-dagarna.

Mamma är ju tillbaka på Lovisa sjukhus och i dag tog vi en rullstol och förde henne på en liten utfärd till hemtrakterna som ligger nära. Hon fick se och prata med många bekanta. Det är inte så att hennes ben inte håller att stå och gå på, men en kilometer promenerar hon nog ännu inte efter den stora operationen.

Många har frågat min syster och mig direkt om mammas mående, vad som hänt osv. De uppriktiga raka frågorna uppskattar jag och svarar gärna. Då får vi som känner till allt som hänt möjlighet att gå ut med rätt information.

Aj jo, min vardag!

Så här Företagardagen till ära har ensamföretagaren Carita jobbat hårt för sitt medieföretag ända sedan i morse. När hon blev hungrig tog hon några plättar till lunch. Vet inte om det här är det som man i Sverige kallar pannkaka? Men pannkaka hos oss är en annan sak.

Precis när jag hade ätit upp nästan alla kom jag i håg – vardagsfotografera!
Och sylten har lagom formen av ett ❤

Den här dagen känns bra då vi fick höra att mamma får komma tillbaka till Lovisa sjukhus. Hon har varit piggare, till och med löst korsord. Men det är fortfarande bara en dag i taget, bara två veckor efter den stora operationen.

Att visa bilder från vardagen…

… är något jag vill bli bättre på. Då det gäller mig själv och mitt liv är det inte svårt. Men för det mesta involverar min vardag en eller flera andra människor som jag känner mig tvungen att ta hänsyn till.

Men jag vill gärna visa fler bilder från det som är min vardag, just nu. Det kan ibland handla om arbetsuppdrag. Då gäller det bara att komma ihåg att ta nån annan bild, ha en annan kameravinkel, så att det inte blir samma fotografier som jag visar i tidningen.

Ett vägavsnitt i Borgå.

Efter den 12 augusti har vi med syrran då och då åkt det här vägavsnittet.
Det finns även andra sträckor till och från Borgå sjukhus, men det här har varit en del av min vardag under de tider mamma vårdats i Borgå. Ett sjukhus jag hittills har enbart gott att säga om ❤

I dag stack vi oss inne i Blomsterhuset. Jag köpte ett doftljus. Här fanns också många fina gratulationskort och inredningssaker utöver ett mångfald av växter.
En kort stund då vi kunde tänka på annat än jobb och sjukhus.

Tänk att klistermärken…

… kan göra mig så glad 😀 Den här bilden hade passat på Glad måndag också, men jag har ett annat tidsinställt inlägg för morgondagen.

Fina färgglada ugglor.

Det fina sensommarvädret fortsätter. Solen och värmen, mellan +17 och +22, gör mig glad. Så lagom, så skönt.

Har med min syster städat lite hos mamma i dag. I kylskåpet fanns lite sånt där datumet gått ut då hon nu varit tre veckor på sjukhus. Sedan åkte vi till Borgå sjukhus och besökte henne. I samband med det handlade vi mat i Östermalms K-affär. Östermalm låter fint, inte sant Stockholmare? 😀 Det är en stadsdel i Borgå som heter så, dock Tarmola på finska.

En sådan här dag är jag också tacksam för att jag kan uträtta många arbetsuppgifter hemifrån. Distansjobb passar mig perfekt. Kräver disciplin förstås, men det har jag!

Ett äpple på en gren i Gamla apoteksgårdens trädgård.

 

September är här

Nu är det höst, säger och skriver många. Bara för att september är här.
Vi kan ändå ha många sköna dagar framför oss, den värme vi haft de senaste dagarna har ju verkligen varit behaglig.

Kalenderbilden för september månad av Minna L Immonen.

Skördetider kallas väl den här tiden också. Och massor av äpplen finns det i år!

Äntligen hittade jag en burk jag letat efter!

På väg hem från sjukhuset i Borgå, där mamma är nu på grund av förhöjda infektionsvärden, stannade vi upp vid Gammelby ABC. I den trevliga affären med presentartiklar hittade jag den här burken. Jag har länge letat efter en i rätt färg, som passar att ha i skåpet för knäckebröd eller surskorpor (Finncrisp).

Till minnet av en god vän ❤

Det fanns fina ljus i affären också, vissa för halva priset. Jag bränner levande ljus varje kväll nu. Det här är, tillsammans med en liten bön, till minnet av en god vän som somnat in 😦

Tacksamhetslista

Då jag gick i terapi efter skilsmässan för fyra år sedan avslutades den med att jag skulle skriva en tacksamhetslista. Fanns det något jag var tacksam för? Vad hade de sexton gemensamma åren gett mig?

Ja. Det fanns massor som jag var tacksam för då och sådant som jag är tacksam för än i denna dag.
Listan blev lång. Jag tror att jag kom på sjutton punkter. Det var befriande att snörvla och gråta sig genom den då jag skulle läsa upp den högt för dåvarande make och terapeut.

Också i dag känner jag tacksamhet för mycket. Varje dag tänker jag på det jag har att vara tacksam för, i stort och i smått.

Solen kan åter lysa över Bond!

Tacksam för
– att jag åter kan låta solen skina in i bostaden utan att storkna för att det blir för varmt 🙂
– att jag bor i ett hus där jag känner mig trygg, men fina grannar och ett lugn som inte finns överallt i våningshus

Solen kan äntligen lysa in genom köksfönstret också utan att det betyder att temperaturen stiger till +32.

Jag är tacksam för
– att jag har en fin syster att dela allt med
– att jag har härliga vänner som kommer med spontana kramar och frågar hur jag mår
– att jag har ett jobb som ger mer än det tar

Tacksam för att
– jag i vardagen kan göra vad jag vill, titta på Finnkampen och dricka vin utan att nån har synpunkter och tycker jag borde göra något nyttigare

Jag har bott här ett år nu och tycker vi kan skåla för det!
Tack och kram till alla som läser min blogg, vare sig ni kommenterar eller inte 😉

Men mest tacksam är jag för att mamma just den här dagen var piggare än på länge ❤ Då man sett henne supertrött, så att hon knappt orkat prata – samtidigt som man förstår att det tar tid för en äldre person att återhämta sig från en stor operation – betyder det SÅ mycket att hon just i dag orkade pladdra på, till och med skämta och skratta.

Om morgondagen vet vi inget. Fånga den stund du lever i!

Minnen från LHH-dagarna

Tvättlina på Drottninggatan.

Bjuder här på några minnen från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Med fokus på de fina tvättlinor i regnbågens färger som hängdes upp på olika håll för att visa sympati för sexuella minoriteter.

Då jag inte lever i något förhållande med en man finns det antagligen de som misstänker att jag tillhör en sexuell minoritet… men så är inte fallet. Jag bara står på minoritetens sida.

Jag tycker också att det var ett piggt inslag med färgglada kläder på stan.

Fina plagg på Pernågatan…
… och snygga underkläder i pigga färger på Trädgårdsgatan.

Om kvällarna har jag de senaste veckorna varit otroligt trött. Jobbet kräver sitt, oron kring mamma sitt. Det är hon som borde få alla krafter som kan uppbådas i världen.
En dag i taget. Tack och lov har jag kunnat sova om nätterna.

Och den här dagen hämtade med sig en liten glad överraskning också – skatteåterbäring! Tycks ha gjort något rätt, såsom jag kämpat med mitt företag ❤

Ursäkta denna misshandel..

av en fin etikett! Ursäkten går till min bloggvän Ordodlaren. Köpte Baccatums Hot Jelly chilispetsade gelé, men fick inte upp locket utan att värma det under hett vatten. Man är ju ingen Starke Adolf längre.

Men det här var precis vad jag behövde i kväll. Mycket energi har gått åt till jobb och sjukhusbesök. Ändå är det ju mamma som har varit med om den mest kraftkrävande upplevelsen. Det gäller att ha tålamod med hennes återhämtning.

Jag tror att människan orkar mer än hon tror. I vissa fall, under vissa perioder. Men sedan måste tid för återhämtning finnas, både då det gäller operationer och då det gäller att man är den som finns till för en anhörig, eller då man har mycket jobb, eller som i detta fall – då vi med min syster har både ock.

I går och i dag har man också jobbat på granngården med jag-vet-inte-vad. Rivit upp asfalt osv. Det bullrar, surrar, slamrar och smäller i ett från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Just i dag kände jag att oljudet tärde extra mycket på mina krafter.

Men nu lite chili på ost och kex och ett par glas vin och sedan god natt och amen!