Steg upp strax efter klockan nio. Skönt att kunna ta dagarna i stort sett som de kommer. Hasar ännu klockan 12.30 på i ”nattsärk och tofflor”. Pysslar med ditt och datt, men jobbar också lite mellan varven.
Vi ska ha ut en tidning på torsdag och jag vill absolut inte lämna allt till onsdagen. Endast de saker där jag behöver ta kontakt utåt lämnar jag till vardagen, men det finns mycket jag kan förbereda hemma i lugn och ro. På det sättet slipper jag stress, och det är en av många fördelar med Nya Östis att vi mestadels jobbar hemifrån i egen takt.

Jag beundrar unge Emilio, hans trevliga sätt och hur duktig han är på piano. Han uppträdde i Bingolottos uppesittarkväll i lördags.

Själv kan jag inte spela piano, tog några lektioner för fem år sedan, men orkade inte öva så mycket som krävdes. Melodica har jag spelat, på den tiden såg den ut så här, man blåste i den. Gitarrlektionerna tog jag som ung, vissa låtar kan jag spela fortfarande, men många är det inte.
Jag kan inte sjunga särskilt vackert heller – jag gör det liksom mer gärna än bra 🙂 Och dansa kan jag, det jag lärde mig på danskurserna som ung sitter minsann i än.

Dessutom kan jag uttrycka mig i skrift och jag skriver snabbt med tio fingrar. Man får vara nöjd med det man kan och inse att vi människor ska vara olika, så att vi kompletterar varandra.