Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.

Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.

Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.

En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.

Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?

Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.

Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.