Muminfamiljen

Muminstämning och svar på varierande frågor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden säger mycket om vår snörika vinter. Jag undrar förstås ändå vart Mumintrollet är på väg mitt i natten. Kortet är ett av många favoriter jag ägt eller, som med detta, skickat via postcrossingen till en annan medlem i USA. Hon hade Muminfamiljen bland sina favoriter och önskemål.

Ute blåser det och regnar och är blixthalka.
I natt sov jag fruktansvärt dåligt (= så gott som inget alls) då knäet värkte vilken ställning jag än valde. Det är lite svullet och rött och ibland strålar smärtan upp mot låret, ibland ner mot vristen. Inga läkarcentraler är öppna i Lovisa på lördag-söndag. Så jag får se om jag härdar ut till måndag.
Jag kan gå någorlunda och knäet värker inte då jag sitter eller står, men att sova är omöjligt 😦

Hos Elisamatilda är veckoslutets tema Spretigt.

Vilken skiva kan du lyssna på repeat?
– Juha Tapios låtar, men lyssnar mest via Youtube och egen spellista.

Vad är något äckligt som hänt dig på restaurang?
– Senor i ett kött som ska vara bästa innerfilén.

Vad vill du uppleva innan du dör?
– Förälskelse som övergår i innerlig kärlek.

Vilken är den bästa sitcomen?
– Om vi talar om situationskomik så har Robert Gustafsson gjort många bra sketcher, till exempel som fradgatuggande, berusad finne på Sportgalan.

Vilka tre appar i telefonen använder du mest?
– Whatsapp, Messenger, GMail (och kameran på telefonen förstås, men vet inte om den räknas som app).

Gårdagens utmaning i Fastekalendern: Fasta från skärmar en kväll. Se omvärlden utan filter.
Tyvärr blev det inte av då jag läste uppmaningen först på kvällen.
Dagens fråga är: Vilka ekoval gör du i din vardag? Låt många små bäckar blir en vårflod av hopp.
Jag sorterar kartong och papper, försöker köpa ekologiska produkter.

Ser att Fastekalendern i Sverige har annorlunda utmaningar än den vi har i Finland.

Saramadeleine, Orsakullan, frågar i dag om jag kommer att fira Halloween i år. Det är ju långt dit och man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir något firande. Ljus brukar jag tända och ibland händer det att jag äter ett halloweeninspirerat bakverk.

Februari månads bild

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Nu är vi äntligen inne i februari månad, och dag för dag går vi mot våren. Hur den än blir, vädermässigt, så kan ingen ta de allt ljusare och längre dygnen ifrån oss.

Alla hjärtans dag infaller också i denna månad, och det är en fest för det som planeras här hos Muminfamiljen. Ett paket till älsklingen, godis, kakor och frukt. Rosor i kannan och en vacker duk.
Hos mig väcks hopp för framtiden, fastän mycket på senaste tid känts tungt.

Det gäller att aldrig, aldrig ge upp. Lyssna till ditt hjärta. Tro på dig själv, fastän du vacklar ibland. Vi känner i våra hjärtan då vi gör det som är rätt, fastän vi får skit från olika håll.

Tala med vänner som står dig nära, de få personer du känner att du kan lita på. Våga be om hjälp eller stöd då du behöver det.

Och här kommer vykortet av Stinky, som också hör till Muminfigurerna. Jag fick det igår av en finländsk man som också håller på med postcrossing. Det är inte ofta man som postcrossare får adresser till eget land, alltså att skicka kort till eget land, eller att man får ett kort från hemlandet. Men det händer då och då 🙂

Månadsbilden, vad innebär det att vara barn innerst inne?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vad innebär det att vara barn, innerst inne? Det är WordPress-frågan idag. Och då passar ju den här bilden perfekt. November månads bild i Muminkalendern.

Att vara barn innerst inne är att ha barnasinnet i behåll. Att åka rutschkana i full fart utan att bry sig om någon Filifjonka som kastar barska blickar. Ordning och reda, renhet och sträng disciplin betyder nämligen allt för Filifjonkan, men inte för dem med barnasinnet i behåll.

Barnen lever i nuet. Någon har kastat pilar på en tavla som inte är en piltavla. Rutschkanan är inte byggd enligt konstens alla regler. Muminpappan och Muminmamman låtsas att de håller med Filifjonkan, men innerst inne är de också barn, som förstår sina barn.

Glad måndag, 09-10-2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag har hittat många fina kort med Muminmotiv den senaste tiden och köper ibland två så att jag kan behålla ett själv. Sedan skickar jag dem inom postcrossingen och det här gick till Tyskland.

Visst blir man glad även en måndag i oktober när man ser Muminfamiljens fest 🙂 Vad tänker lilla My till vänster? Och Stinky nere till höger. Här finns tårta, kaffe, blommor och ett paket. Muminpappan höjer en skål. Något slag av fest är det. Måndagsfest!

Augusti-Mumin, skumpa och sånt

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det är första augusti i dag och ett stänk av vemod infinner sig. Men bara ett litet stänk. För än har vi sommar kvar, trettioen dagar i augusti kan bjuda på vilka härligheter som helst.

Muminfamiljen verkar ha skördetid på gång 🥰

Ni kanske har sett att jag på startsidan här på bloggen lottar ut ett glasunderlägg av god kvalitet. Motivet där är Lovisas rådhus, vår ljusröda bakelse. Det här underlägget köpte jag till mig själv, med väderkvarnen som motiv.

Slutade jobbade klockan fyra och träffade en kollega på Cafe Favorit. Karelsk pirog som saltig förrätt och Lovisabakelsen som söt efterrätt. En glas skumppa och lite vatten också.

Såg bostadsmässans bussar många gånger i dag men hann inte få fram kameran. Lite vemodigt känns även det, att mässan slutar på söndag. Å andra sidan öppnas då helt andra möjligheter att röra sig på området, på gångbron och spången och i parken på Drottningstranden, utan att betala för det.

Det började ösregna vid halv sju-tiden och plötsligt blev det nästan mörkt som i en säck inne. Jag har redan några kvällar tänt levande ljus. Det är både mysigt och vemodigt att hösten närmar sig, men tiden går för fort under sommaren.

Jag får tänka att den går precis lika fort på vintern. Och i år slipper jag kämpa med snö som packar in bilen, eller att köra den varm då det är -20 grader, eller att flytta den för att plogbilarna ska kunna putsa p-platserna vid gatan. Jag har nämligen bilen kvar bara en dryg vecka, sedan behöver ägaren själv sin Saab. Fäller nog en liten tår då det blir dags att säga adjö till Herra G… 😢

Mars månad med Muminfamiljen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Muminfamiljen ser lite skeptisk och frågande ut på mars månads bild i min kalender.

Kan det vara roligt att åka skidor? Kunde det inte bli vår snart istället?

I går efter att jag hade skrivit blogginlägget från promenaden slog det mig att det finns fina skidspår i Kapellparken. Om jag nästa år köper ett par skidor så kanske vi inte alls får någon snö? Det skulle i så fall vara en bra investering. Ett par hundra euro för skidor och kängor, och så skulle vi ha en snöfri vinter! Skidorna skulle få stå i husbolagets förråd där cyklar, pulkor och skidor trängs med varandra.

Kommer det snö i alla fall så får jag väl lov att åka några varv i parken då och då. Tillräckligt plan terräng, inga farliga backar. I och för sig ligger parken centralt så ganska många skulle få sig ett gott skratt då de såg min skidstil 🤣

Vårt lilla stora varuhus, och Mumin planerar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Ja, det ser ju ut som om det skulle vara folktomt här 😄 Men jag har åter passat på att fota så att inga andra kunder kom med på bild. Suurkirppis (ungefär Storloppiset) är vårt lilla stora varuhus mitt i centrum av stan. Här finns allt från nya grejer till begagnade möbler, kläder, loppisprylar.

Ibland är det så att det jag är på jakt efter, det hittar jag inte. Men jag hittar annat som jag behöver. En ny sats med klistermärken gjorde mig åter barnsligt glad i dag ❤ En liten glasflaska kommer till i samlingen av glasprylar på fönsterbrädet. Där kan man alltid sticka ner en stickling eller en liten blomma.

Köpte också kuvert och vykort, och två rustika ljus som blev namnsdagspresent från mamma till mig.
Jag hade namnsdag i går och fick av min syster en Planner med Muminmotiv. När Muminfamiljen är med och planerar kan det ju inte bli annat än bra!

Att ströva runt där på loppiset en timme, utan att titta på klockan, var en stor lycka för mig.

Februaribilden och Fem en fredag

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det här februari månads bild i min fina Muminkalender som jag fick av syrran i julklapp. Där noterar jag dagligen mina steg, och själva bilden gör mig glad med alla sina detaljer. Den som känner Muminfamiljen vet att Muminpappan alltid har något på gång, stora planer, som i boken Pappan och havet.

Muminmamman tar för det mesta allt med ro. Hennes blick här säger ju att ”ja, ja, nu är han på gång igen, vet han själv vad han håller på med och vart han ska?” Äventyren lockar pappan, kanske skidbacken som väntar nu, eller de oändliga vidderna som han ska ta sig över för att få reda på vad där finns i slutändan, om nån slutända finns.
Han har i all hast dragit ut allt från skrubben då han letat efter skidorna. Det han inte behövde ligger kvar i en salig röra 😀

Visst är det lite så här som vi hastar mot våren nu?

Elisamatildas Fem en fredag-frågor har temat Godnatt!

Vad håller dig uppe om kvällen?
– Bra dokumentärer på TV och andra intressanta och roliga TV-program, som till exempel Marko och Irma på Sveriges TV4 igår. Hos oss går programmet klockan 22–23. Helenius hörna skrattar jag ofta åt, Carina Bergfeldt gör ett jättebra program, Stjärnorna på slottet är ofta både roligt och gripande. Så ja, tv-program håller mig uppe.

Hur fungerar du på dålig sömn?
– Jag behöver 8-11 timmar sömn. Får jag bara 4–5 nån olycklig natt klarar jag följande dag helt bra, men inte två nätter på raken av dålig sömn. Lyckligtvis brukar jag sova bra följande natt, efter en natt med för lite sömn.

När sover du som bäst?
– På veckosluten eller om jag råkar ha andra lediga dagar. Då som jag inte har något larm på mobilens väckarklocka, och då som inga tankar och massor av kom-ihåg kring jobbet pockar på.

Vilken är den mest konstiga plats du sovit på?
– Kanske inte konstig, men på en stenig strand utanför Monacos gräns. Det var inte tillåtet att sova på stränderna i Monaco, min pojkvän och jag blev bortkörda av poliser 😀

Vad drömmer du mest om?
– Går inte att beskriva. Jag drömmer massor. Mycket tokigt, vansinnigt, men också roligt. Ganska sällan mardrömmar.