Fem en fredag, och två frågor

Ska i dag representera Nya Östis på bokmässan i Helsingfors. Hoppas hinna gå ett litet varv där själv och köpa någon intressant bok eller något annat trevligt. Där är också mat- och vinmässa men den lär jag inte hinna med.
Jag samlar steg där och sedan tänkte jag också hinna med en kort promenad hemma i Lovisa på kvällen.

Bra att jag hade tidig väckning i dag, kring klockan åtta är tidigt för mig. Halv nio började renoveringsgänget banka i en närliggande bostad och niotiden började slipnings/borrningsarbeten. Grämer mig ändå inte i dag. Däremot hoppas jag få sova länge imorgon 🙂

Orsakullan ställde igår frågan ”Internationella nalledagen, vilken var din första nalle?” Den teddybjörnen har jag visat bilder på förr. Fick honom då jag var fyra år, så han har fyllt 56 och är ännu still going strong på bordet intill min säng.

Nej men vet någon vad?! är frågan i dag. Det var en klurig fråga… Jag önskar jag kunde svara så här: ”Plötsligt i dag blev det fred i Europa”.

Elisamatildas Fem en fredag har temat ”På sistone”. Det är ett uttryck vi faktiskt ofta använder i Svenskfinland. Våra språkvårdare säger att vi hellre ska skriva ”den senaste tiden”, men jag tycker det är bra att ”på sistone” lever vidare.

Vad har du lärt dig på sistone?
– Att promenera varje dag.

På vilket sätt har du nyligen överraskat dig själv?
– Genom att ta en del språngsteg på promenaderna, ha korta intervallträningar.

Vad framöver fyller dig med förväntan?
– Bokmässan i Helsingfors i dag brukar vara trevlig. Vill hitta en ny bok, kanske något av Tove Jansson, en Muminklassiker, för hör och häpna, de böckerna har jag inte.

Vad går du runt och tänker på?
– Tidigare var det ofta jobbet, allt som komma ska i framtiden, men försöker nu leva i nuet. Ska äta frukost och sedan packa väskan för mässan.

Vad planerade du inte för den här veckan?
– Jag planerar det mesta för att inte få kaos i huvet av allt som behöver göras i jobbet. Att jag skulle handla till mamma igår var inte inplanerat men jag fick det inklämt ändå och är glad för att jag också tog med henne på affärsrundan så att hon fick välja alla varor själv.

Inte glömt pusslet

Lite har det avancerat varje dag, här bara en detaljstudie.
Den femte oktober frågar Orsakullans utmaning: Internationella dagen för lärare, berätta om en lärare.

Oj, det finns flera jag har minnen av. De hade så roliga namn också förr, öknamn skulle många säga i dag. Mögle, vår mattelärare, Slattre som vi hade i modersmålet, Struttan i gymnastiken, Blondis i biologin, Snorre i historia… Samtliga har gått ur tiden.

Men läraren i psykologi finns kvar, Märtha Ordodlaren 🙂

Ofta kände jag att alla lärare var GAMLA, mycket äldre än vi elever. Men det var ju alla inte alls. Ibland skilde bara tio år mellan oss och det betydde ju att då jag var arton var en lärare 28 eller 30.

Svar på frågor och ett Tove-citat

Jag skulle svara på Fem en fredag i dag hos Elisamatilda men kom inte in där. Fick ett varningsmeddelande om att sajten inte är säker. Har det hänt nån annan av er som brukat vara med i hennes utmaningar?

Istället svarar jag nu på Orsakullans första fråga / påstående i juli månad.

Då brände jag mig rejält, är utmaningen.
Kommer att tänka på att bränna sig i solen, vilket jag gjort ett antal gånger, till exempel som ung och oförsiktig vindsurfare på Kanarieöarna. Men jag har bränt mig i livet också, och fått smärre brännskador som förorsakat blåsor på kroppen, en gång fick jag stekflott på näsan!

I går var En fråga om dagen ”Vad skulle du kunna leva utan just nu?” och jag svarade ”den extrema hettan och kriget i Ukraina”.

Varje dag läser jag några sidor i den härliga Tove Jansson-boken, ”Ordets gåva”. Där finns så många underbara citat att jag i princip kunde välja ett för varje dag.

”Ska vi leka? sa Snorkfröken. Ska vi leka att jag är underbart skön och att du rövar bort mig?
Jag vet inte riktigt om jag är på humör sa Mumintrollet.
Snorkfröken slokade med öronen, och han strök hastigt sin nos mot hennes och sa: Att du är underbart skön behöver vi inte leka, för det är du redan. Kanske jag rövar bort dig imorgon istället.”

Farlig midsommar (Tove Jansson)

Fem en fredag, Gott nytt 2022!

Elisamatilda ställer följande frågor på årets sista Fem en fredag.

Vad hade du velat ha mer av i år?
– Fritid. Tid att spendera med vänner. Men jag ska försöka få ordning på det under 2022 då vi kommit på ett sätt att fördela jobbet ännu mer effektivt på redaktionen.

Vad har varit din största framgång i år?
– Jag har svårt för att komma ihåg allt som hänt under hela året och vill inte tänka på framgångar som så att jag skulle ha haft ekonomiska eller arbetsrelaterade sådana. Jag försöker se det som att allt nytt jag lär mig är en framgång och att känna tacksamhet hör hit.

Vad ser du fram emot under 2022?
– Att få börja fylla i boken med 365 frågor som jag presenterade tidigare här på bloggen. Att göra sånt jag inte gjort förr. Att få aningen mer fritid.

Vad tar du med dig från 2021?
– Att det trots allt blev ett bra år. Jag vill lära mig av såväl med- som motgångar.

Har du något nyårslöfte?
– Nej, brukar inte avge sådana. De framkallar stress och senare ofta besvikelse.

Orsakullan ställer också en fråga om nyåret. Nyårskvällen, hur ska du fira den?
– Tillsammans med min syster. Inga stora skaror som samlas i år heller, och inte för att jag firat nyår på restaurang på många år, men det mesta är stängt nu på grund av pandemin och folk uppmanas hålla sig isolerade.

Trees on Tuesdays, del 32, och vad förändrade mitt liv

Ett minne från maj månad i Kajsaniemiparken i Helsingfors. Nu när löven har gulnat och de flesta har singlat ner till marken kan det vara skönt att påminnas om att det kommer en ny vår 😍

Orsakullan har en bloggutmaning varje månad. För varje dag finns några ord, en kort mening, och vår uppgift är att berätta mer kring dem. För den femte oktober gäller ”Berätta om en händelse som förändrade ditt liv”.

Jag väljer två av de största jag kommer att tänka på i dag.
Den ena var då min pappa valde att ta sitt liv när jag var bara femton år gammal. Hur allt detta påverkat mig har jag svårt att själv beskriva i korta ordalag. Men helt klart är det att det var en traumatisk händelse i en ung persons liv.

Att min man ville skiljas 2014 blev den andra chockartade upplevelsen efter sexton år tillsammans. Med facit på hand tycker jag att jag trots allt klarade den bra. Det krävdes nästan två år att så att säga komma på fötter igen, men efter det har ju mycket hänt. Jag sade upp mig från en fast anställning, blev företagare och medarbetare på Nya Östis där jag senare valdes till redaktionschef, och sedan augusti 2019 är jag chefredaktör.

Men visst hade terapeuten rätt, jag gick hos henne 2014-2015. De här två händelserna har påverkat mitt liv. Känslan av trygghet har försvunnit två gånger då två personer som stått mig mycket nära valde att lämna mig.

En skugga av mig själv? Ja, det visar den här bilden tagen i söndags. Men annars tycker jag inte att jag är bara en skugga av mig själv. Allt som händer oss i livet formar ju oss på ett eller annat sätt.

Jag är den jag är och glad för varje dag jag vaknar, är någorlunda frisk och kan dela mitt liv med de personer som nu står mig nära. Vi ska vårda våra relationer ❤