Orsakullan

Att öva finmotoriken

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… kan aldrig vara fel tänkte vi med kompisen igår kväll. Vi spelar Wordfeud via iPad och telefon, men det här är ju något helt annat 🙂 Härligt!

När Facebook i dag plötsligt slutade funka vid 17.30-tiden tänkte jag ”bra att det inte hände mellan 10 och 17, för vi är många medarbetare som har kontakt via Messenger”. Vi är sårbara med all teknik, och det hemskt när telefonen behövs till allt. Till exempel för att sköta bankärenden. Och om mejlen strular eller internetkontakten överlag, då är vi i dagens samhälle i strilet.

Kvällens sista solstrålar letar sig in i mitt kök och julrosen ser inte längre ut som då jag köpte den. Men den lever och är fin ändå, så jag kastar den förstås inte.

Ute är nätterna kalla, bortåt -10 grader har vi haft. Men på dagen värmer solstrålarna fastän vi kanske inte hade mer än +4 idag. Vi behöver fortfarande sanda på mammas gård och förse fåglarna med mat, vilket vi gjorde i dag.

Fastekalendern säger i dag: Sätt din telefon och dig själv i flygplansläge. Vad hittar du, var svävar du?
Jag brukar sätta telefonen på tyst efter klockan 17 och då blir det tidningar, dagbok, teve, Wordfeud, bloggar. Och ikväll: Marko och Irma på Sveriges TV4 ❤

Orsakullan frågar: Ostbågens dag, vilken ostbåge tar du?
Jag åt en näve ostbågar i går och där finns kanske en näve kvar i påsen, Taffel snacks!

Vi får inte glömma, aldrig sluta hoppas

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.

Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.

I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.

Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.

Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.

En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.

I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.

Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤

Muminstämning och svar på varierande frågor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden säger mycket om vår snörika vinter. Jag undrar förstås ändå vart Mumintrollet är på väg mitt i natten. Kortet är ett av många favoriter jag ägt eller, som med detta, skickat via postcrossingen till en annan medlem i USA. Hon hade Muminfamiljen bland sina favoriter och önskemål.

Ute blåser det och regnar och är blixthalka.
I natt sov jag fruktansvärt dåligt (= så gott som inget alls) då knäet värkte vilken ställning jag än valde. Det är lite svullet och rött och ibland strålar smärtan upp mot låret, ibland ner mot vristen. Inga läkarcentraler är öppna i Lovisa på lördag-söndag. Så jag får se om jag härdar ut till måndag.
Jag kan gå någorlunda och knäet värker inte då jag sitter eller står, men att sova är omöjligt 😦

Hos Elisamatilda är veckoslutets tema Spretigt.

Vilken skiva kan du lyssna på repeat?
– Juha Tapios låtar, men lyssnar mest via Youtube och egen spellista.

Vad är något äckligt som hänt dig på restaurang?
– Senor i ett kött som ska vara bästa innerfilén.

Vad vill du uppleva innan du dör?
– Förälskelse som övergår i innerlig kärlek.

Vilken är den bästa sitcomen?
– Om vi talar om situationskomik så har Robert Gustafsson gjort många bra sketcher, till exempel som fradgatuggande, berusad finne på Sportgalan.

Vilka tre appar i telefonen använder du mest?
– Whatsapp, Messenger, GMail (och kameran på telefonen förstås, men vet inte om den räknas som app).

Gårdagens utmaning i Fastekalendern: Fasta från skärmar en kväll. Se omvärlden utan filter.
Tyvärr blev det inte av då jag läste uppmaningen först på kvällen.
Dagens fråga är: Vilka ekoval gör du i din vardag? Låt många små bäckar blir en vårflod av hopp.
Jag sorterar kartong och papper, försöker köpa ekologiska produkter.

Ser att Fastekalendern i Sverige har annorlunda utmaningar än den vi har i Finland.

Saramadeleine, Orsakullan, frågar i dag om jag kommer att fira Halloween i år. Det är ju långt dit och man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir något firande. Ljus brukar jag tända och ibland händer det att jag äter ett halloweeninspirerat bakverk.

Pusslet klart och svar på frågor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår blev pusslet med motiv från frisör och barberare klart. Nu har jag ännu ett oöppnat, men jag brukar låta det färdiga stå framme några dagar och sedan då jag städat och torkat av bordet, väntar jag några dagar till innan jag åter gör plats för alla sorteringsaskar.

Elisamatildas Fem frågor på en fredag, som det är bra att vi kan svara på även under veckosluten, har temat BEKVÄMT.

När klev du senast ur din bekvämlighetszon?
– Svår fråga. Det händer kanske inte så ofta, men jag vågar göra det. Vissa möten där jag förväntas föra fram viktiga ärenden känns inte bekväma för mig.

När är du som mest bekväm?
– Tillsammans med mina bästa vänner, nära och kära som jag kan lita på och vara helt mig själv med.

Vilken typ av kläder går du i hemma?
– Leggings, tunika, på vintern stickade strumpor.

Vilken bekvämlighet i vardagen uppskattar du mest?
– Rinnande varmt vatten, tillgång till elektricitet och via den tillgång till dator, tv osv.

Vid vilka tillfällen är du inte bekväm?
– Såsom tidigare sagt, då jag förväntas hålla tal eller prata om något viktigt inför människor. Möten där jag inte känner mig trygg för att några människor gör att jag känner mig osäker och på ett otrevligt sätt iakttagen.

Orsakullans fråga i dag den tredje februari är ”Kommer du att fira Morotskakans dag?” Mitt svar blir nej. Jag gillar morotskaka, men visste inte att det var en kakans dag i dag 🙂

Fem en fredag och Orsakullans utmaning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Bilden har inget med temat att göra egentligen. Men visst kan man säga att det ännu finns en del ”överflödiga” bitar som inte hittat sin plats. Nu har jag ändå kommit igång med ett pussel igen och det skänker mig ro om kvällarna.

Temat för Fem en fredag hos Elisamatilda är i dag ”Överflödigt”.

Vad för olägenhet upplever du varje dag?
– Kom inte direkt på något, jag bor i ett lugnt hus och blir inte lätt irriterad på något överlag. Men sedan slog det mig att gnällspikar och sura personer som skriver elakt på sociala medier är överflödiga och skapar olägenheter 🙂

Vad önskar du att du inte så ofta var i närheten av?
– Ungefär samma svar här. Personer som är negativa och saknar empati suger energi från mig och dem vill jag hålla på avstånd.

Vad senast hade du önskat lite mer varning om på förhand?
– Jag brukar säga att det är bra att man inte vet vad som komma ska, till exempel dagar då telefonen ringer i ett och skapar avbrott, och en del samtal kan komma från arga människor.
Annars är det helt bra med varningar, om de gäller köld och snökaos och sådant som är aktuellt nu.

När fick du senast ge efter för en plötslig impuls?
– Jag svarar ungefär som Elisamatilda i sitt inlägg. Det gäller att passa på om impulsen att städa, eller röja upp nån liten plats här hemma, infinner sig 😀

Vad gjorde dig positivt överraskad under veckan?
– Hjälp av min syster och av vänner, på olika sätt. Att hjälpen ofta finns rätt nära, och stöd i jobbiga situationer likaså. Jag måste bara själv våga be om hjälp och säga om orken tryter för stunden.

En helt annan sak som känns positiv är att många bra program åter kommit igång, speciellt i Sveriges TV som jag tittar mycket på. ”Lars Lerin på Lofoten” är ett av dem!

Hos Orsakullan är dagens fråga i januari-utmaningen: Nytt år och nya önskemål, berätta om ett önskemål.
Mitt svar: Mitt önskemål är att jag hela året ska orka tro på mig själv och inse att jag duger som jag är. Inte låta någon endaste en trycka ner mig. Och så vill jag fortsätta försöka vara en fin vän för alla i min närhet.

Höstens första innebandyresa

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Säsongens första bortamatch i dag mellan Krp Akatemia och Lovisa Tor. Det ska bli roligt att åka buss igen 🙂 Nu från Lovisa till Tammerfors.

Hos Orsakullan är dagens fråga ”Sagan om ringen, berätta om en ring”.
Jag har inte läst J.R.R. Tolkiens böcker och inte sett fantasyserien ”Sagan om ringen” vare sig på tv eller film, eftersom sådana inte intresserar mig.
Däremot har jag haft många ringar själv, både som förlovad och gift. I nuläget är det Efva Attlings silverring med texten Carpe Diem som jag använder mest.

Öresundsbron – och svar på frågor

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Här väntar vi som var på Nya Östis läsarresa på att komma genom porten till Öresundsbron. Det finns olika sätt att betala för trafiken och de som pendlar dagligen har sina biljettsystem och sina passager.

Sträckan från porten i Malmö bort mot bron som leder över sundet till Köpenhamn.

Efter pelarna och platsen där fartyg kan gå under bron kommer man så småningom till en konstgjord ö, och efter det till tunneln som går under vattnet in mot Köpenhamn. Tunneln var ett måste att bygga eftersom en enda lång bro hade riskerat störa flygtrafiken till och från Kastrup på danska sidan.

Det har länge varit en dröm för mig att få åka längs denna bro. Tidigare har jag bara sett den på avstånd eller från luften i flygplan, eller på teve och film.

Här åker vi i tunneln som går under vattnet.

Och här anländer vi till Köpenhamn.

Och så ska jag ännu svara på Elisamatildas fredagsfrågor som har temat ”Tempo” och på Orsakullans fråga för den här dagen.

Orsakullan: ”Skyddsänglar är något som”… Svar av mig: ”… både finns och som behövs” ❤

Elisamatildas frågor och mina svar:

Vad brukar gå snabbt för dig att göra?
– Att lägga makeup för jag använder nästan ingen, bara mascara. Och så är jag snabb på att skriva med tiofingerssystemet.

Vad gör dig istället långsam?
– Då jag ska städa. Jag börjar med något men ser sedan annat som är i vägen eller som av andra anledningar också måste åtgärdas…

Vad gjorde att du senast blev sen?
– Jag tycker inte om att försena mig, brukar börja göra mig i ordning i god tid. Men ibland kan ett akut behov av att gå toa göra att jag blir lite stressad 😀

En dryg tredjedel av året har gått, har det gått snabbt eller långsamt?
– I början gick det långsamt med den utdragna vintern, men nu går det alldeles för fort när våren och försommaren är här.

Vad har du just nu för långsiktigt projekt?
– Handlar alltid om att röja och städa skåp. Ett evighetsprojekt känns det som.

    Fina fönster, del 196 , och svar på frågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    För att få en illustration till dagens blogginlägg blir det ett fint fönster från Ystad på Österlen. Jag har massor av foton kvar på läsarresan, många av dem är skyltar. Har troligen bidrag så att de räcker till långt in på hösten, men jag tror att jag sätter ut ett par eller tre per gång framöver.

    Bloggvännen Anna som bor i Portugal noterade att det dröjde en och halv månad för henne att få ut alla bilder från en resa till Madeira. Vi konstaterade ”vem har bråttom?” – inte våra läsare i alla fall. Bilder från resor kan sättas ut när som helst och gärna varvar vi dem med bilder från vår vardag.

    Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om Trasiga ting.

    När hade du senast sönder något av glas?
    – Jag borde komma ihåg det, för det händer då och då. Alltid jobbigt med skärvor och glassplitter. Tror det var för förra vintern då jag drog omkull en ljushållare som lyckligtvis inte just då innehöll ett levande ljus.

    Har du något trasigt porslin hemma?
    – Nej. Brukar inte spara något som är trasigt. Men några kantstötta tefat finns, de står under blockljus med aluminiumfolie som skydd.

    Vilken pryl hemma hos dig behöver lagas?
    – Har en lampa i toaletten som varit trasig i månader. Men då där finns en annan också har jag klarat mig 🙂

    Har du någon gång brutit något i kroppen?
    – Lyckligtvis inte. Jag tror att jag en gång bröt ett ben i tummen, men jag är osäker om det var så. Det läkte sedan.

    När bröt du senast ett löfte?
    – Oavsiktligt kan det ha hänt. Löften som jag gett mig själv har jag brutit, men det är inte lika hemskt som att bryta löften jag gett andra.

      Hos Orsakullan lyder dagens fråga så här: Dagbokens dag, berätta om en dina känslor för dagböcker.
      Svar: Dagböckerna är viktiga för mig. Har skrivit så gott som varje dag sedan 1976.

      Fem en fredag, och två frågor

      ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

      Ska i dag representera Nya Östis på bokmässan i Helsingfors. Hoppas hinna gå ett litet varv där själv och köpa någon intressant bok eller något annat trevligt. Där är också mat- och vinmässa men den lär jag inte hinna med.
      Jag samlar steg där och sedan tänkte jag också hinna med en kort promenad hemma i Lovisa på kvällen.

      Bra att jag hade tidig väckning i dag, kring klockan åtta är tidigt för mig. Halv nio började renoveringsgänget banka i en närliggande bostad och niotiden började slipnings/borrningsarbeten. Grämer mig ändå inte i dag. Däremot hoppas jag få sova länge imorgon 🙂

      Orsakullan ställde igår frågan ”Internationella nalledagen, vilken var din första nalle?” Den teddybjörnen har jag visat bilder på förr. Fick honom då jag var fyra år, så han har fyllt 56 och är ännu still going strong på bordet intill min säng.

      Nej men vet någon vad?! är frågan i dag. Det var en klurig fråga… Jag önskar jag kunde svara så här: ”Plötsligt i dag blev det fred i Europa”.

      Elisamatildas Fem en fredag har temat ”På sistone”. Det är ett uttryck vi faktiskt ofta använder i Svenskfinland. Våra språkvårdare säger att vi hellre ska skriva ”den senaste tiden”, men jag tycker det är bra att ”på sistone” lever vidare.

      Vad har du lärt dig på sistone?
      – Att promenera varje dag.

      På vilket sätt har du nyligen överraskat dig själv?
      – Genom att ta en del språngsteg på promenaderna, ha korta intervallträningar.

      Vad framöver fyller dig med förväntan?
      – Bokmässan i Helsingfors i dag brukar vara trevlig. Vill hitta en ny bok, kanske något av Tove Jansson, en Muminklassiker, för hör och häpna, de böckerna har jag inte.

      Vad går du runt och tänker på?
      – Tidigare var det ofta jobbet, allt som komma ska i framtiden, men försöker nu leva i nuet. Ska äta frukost och sedan packa väskan för mässan.

      Vad planerade du inte för den här veckan?
      – Jag planerar det mesta för att inte få kaos i huvet av allt som behöver göras i jobbet. Att jag skulle handla till mamma igår var inte inplanerat men jag fick det inklämt ändå och är glad för att jag också tog med henne på affärsrundan så att hon fick välja alla varor själv.

      Inte glömt pusslet

      ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
      Lite har det avancerat varje dag, här bara en detaljstudie.
      Den femte oktober frågar Orsakullans utmaning: Internationella dagen för lärare, berätta om en lärare.

      Oj, det finns flera jag har minnen av. De hade så roliga namn också förr, öknamn skulle många säga i dag. Mögle, vår mattelärare, Slattre som vi hade i modersmålet, Struttan i gymnastiken, Blondis i biologin, Snorre i historia… Samtliga har gått ur tiden.

      Men läraren i psykologi finns kvar, Märtha Ordodlaren 🙂

      Ofta kände jag att alla lärare var GAMLA, mycket äldre än vi elever. Men det var ju alla inte alls. Ibland skilde bara tio år mellan oss och det betydde ju att då jag var arton var en lärare 28 eller 30.