Skyltsöndag, den 27 december 2020

En skylt från sommaren.

Dagens lektion i finska.

Plagens kiosk.
Tack för sommaren!
Förhoppningsvis ses vi nästa sommar!

Ja, det här är kiosken där jag jobbade 1999–2014. Sedan dess har nya ägare tagit över. De har varit käcka nog att hålla öppet även under hösten, då och då även under vintern och våren. De serverar bland annat våfflor med både sött och salt tilltugg.

I dag hade företagarna öppet några timmar. Vi hade tänkt åka dit, men så läste jag på Facebook att de stänger tidigare än planerat, för att det blåste mycket och därmed var väldigt kallt.

Så nu väntar jag på att få köpa våfflor på trettondagen i januari istället 😀

Fler skyltar och söndagsskyltare finns hos Skyltsöndags förvaltare, bloggvännen BP!

Liten utfärd i fint höstväder

Hade några ärenden på stan, dels för Nya Östis, dels privata. Min väninna Pia hade också diverse ärenden och ställde därför upp som kusk. Hon föreslog att vi också skulle åka ut till Sågudden, som är en fin rekreationsplats. En udde där det förr fanns ett sågverk, men som nu står tomt. Lyckligtvis kommer folk ändå hit både med bil och cykel och till fots. Rätt ofta ser man husbilar stå här en natt eller två.

Läget vid Lovisaviken är ju bästa tänkbara. En dag som denna då havet låg lugnt, solen sken och det var ungefär +13 grader.

Här har jag stått och metat nån gång för länge sedan.
Också här finns en brygga för båtar och många har ännu sina flytetyg på böljan.
Där långt borta vid horisonten syns Varvssundet och hamnen med sädessilon.

Sedan tyckte Pia att vi skulle stanna vid Plagens kiosk och äta en våffla. Jag var av samma åsikt. Då en företagare kämpar på ännu fastän badsäsongen är över vill man absolut understödja honom.

Då vi väntade på att våfflorna skulle bli klara hade vi den här utsikten.
Sedan kom våfflan. Mums!

I den här kiosken jobbade jag med mitt min före detta make från 1999 till 2014.  Sedan några somrar tillbaka är här en helt annan företagare.

Men första sommaren då jag inte längre fick vara en del av kiosken, alltså 2015, var jobbig på många sätt. Platsen var så full av minnen och många av dem gjorde ont, fastän de var vackra.

Sedan sommaren 2016 har jag inte haft några problem med att komma hit. Så där väldigt ofta har det inte blivit, för jag badar ogärna på platser där det finns många andra badgäster. Men då och då äter jag en våffla här eller går ner till stranden för att ta bilder, också på våren och på sen höst.

 

Också våffeldag och nytt-blomster-dag!

Jag publicerade tidigare i dag ett inlägg om biets dag.
För mig blev det också våfflans dag! Jag beundrar verkligen Musa som i dag hade kiosken vid stranden öppen. Snålblåst och inte mer än +13 grader, senare sjönk temperaturen till +8. Inte en själ som vill ta sig ett dopp och ingen solbadar. Nästan hela maj har gått och människor behöver dunjackor och mössor.

Helt klart att man måste understöda denna företagare! Våfflan med hallonsylt och glass var god, igen en gång! Take away för den som vill ha våfflor hem, jag åt min i bilen.

Det var också osteopat-dag i dag. Eftersom läkarcentralen där han jobbade förr gick i konkurs tar han nu emot i Strömfors. Lånade bil och rattade dit, fram och tillbaka cirka tre mil.

Och så är det köp-blomster-till-dig-själv-dag!
Nu är det bara värmen som fattas på balkongen som blivit en liten djungel 🙂

En bägarranka, hoppas den blir stor!

Mums med våffla!

Säsongen på badstranden har kommit i gång. Inte så många som hoppar i havet och plaskar tillsvidare och inte solar man i bikini heller. Men i dag kändes det för första gången den här våren, tycker jag, att det fanns löften om sommar i den stundom friska vinden. Den var liksom inte kall och elak.

Våffla, grädde och hallonsylt.

Musa och Leena som driver Plagens kiosk har haft öppet från och till faktiskt även under vintern. Deras våffeldagar är populära. Man får söta våfflor med jordgubbssylt, hallonsylt eller choklad, och ibland även våfflor med salt tilltugg.

Det är take away som gäller och avstånd vid luckan där våfflorna säljs. Men det funkar och folk respekterar alla regler.

Träden utanför huset där jag bor blommar så här vackert nu. Är det körsbärsträd?

Strandparken i Lovisa

Strandparken i Lovisa är stor och fin med utsikt över viken.
Strandparken i Lovisa är stor och fin med utsikt över viken.

Tog en cykeltur och pausade första gången i Strandparken. Här tycker jag folk kunde ha picknick lite oftare än bara då ungdomarna samlas här efter skolans avslutning.

I parken finns stenar i olika formationer.
I parken finns stenar i olika formationer.
Min cykel som jag köpte i fjol våras och som jag haft mycket glädje av.
Min cykel som jag köpte i fjol våras och som jag haft mycket glädje av.
Onnelis och Annelis stuga i parken särskilt avsedd för barnfamiljer.
Onnelis och Annelis stuga i parken särskilt avsedd för barnfamiljer.
Museibåten Onni som dessvärre rostat en hel del och borde renoveras.
Museibåten Onni som dessvärre rostat en hel del och borde renoveras.

Tog en lunch på Saltbodan och glass till efterrätt vid Plagens kiosk. Sedan cyklade jag till sommarstället som har besök av gäster från Sverige.
I kväll blir det premiär för Allsång på Skansen tillsammans med Inge-Maj, Bengt och FasterAster.
Och i morgon – håll i er nu – ska jag göra en utfärd. Så långt som till grannstaden Borgå 😉

Sorgen måste få ta sin tid

I tre dagar har tårarna trillat. Inte så att jag skulle ha gråtit i timmar, nej – nu för tiden blir det en skvätt då och då.
Jag har försökt förstå varför jag gråter just nu. Fastän man alla gånger inte får svar på frågan ”varför” – vilket jag lärt mig i terapin under skilsmässoprocessen.

Men just nu tror jag att jag gråter för att jag inte längre är en del av Plagens kiosk. Å andra sidan är det rätt skönt att vara ledig hela sommaren.Nu kan jag verkligen göra precis vad jag vill.

Men platsen förknippas också med så många fina minnen och människomöten.
Sexton somrar. Varje midsommar firade vi med sill, nypotatis och köttbullar. För flera år sedan sov vi också över där, inte för att det var bekvämt utan för att det var spännande.
Den blev som en liten sommarstuga och vi pratade med kiosken, sa godmorgon då vi kom och hej, vi ses i morgon då vi gick.

Så jag inser nu att det är allt det här jag sörjer.
Det finns mycket att sörja då man mister en person. Till exempel att inte på samma sätt vara delaktig av hans barnbarns uppväxt.

Och all den här sorgen måste få ta sin tid. Det går inte att skynda förbi den, hoppa över den, knuffa den åt sidan eller försöka gräva sig en tunnel under den. Sorgen måste konfronteras.

Då jag talar om det här och sätter orden på pränt förstår jag bättre vad det handlar om. Jag får gensvar av människor som förstår och kanske nån sur kommentar av nån enstaka som tycker det kunde få vara nog om skilsmässopladdret nu. Till de människor som saknar all empati kan jag bara säga Sluta läsa min blogg – men om ni  ändå kommenterar här, räkna med att era kommentarer faktiskt publiceras 🙂

Mina ledsamma tårar blandades med glädjetårar i dag. Fick två kort på posten med hälsningar av fina vänner - tusen tack <3
Mina ledsamma tårar blandades med glädjetårar i dag. Fick två kort på posten med hälsningar av fina vänner – tusen tack ❤

I kväll eller i morgon ska jag skriva ett dejtinginlägg – inte för att jag varit så aktiv där, men det finns något jag inte förstår med anonymiteten där 🙂

En flodvåg av minnen…

… sköljde över mig då jag uppdaterade Plagens kiosks FB-sidor och gav administratörsrättigheterna till ex-maken.

Det att han har kiosken också den här sommaren är kul, så missförstå mig inte. Det är fantastiskt att han åtog sig skötseln av den ytterligare en sommar, den sjuttonde faktiskt.

Finaste platsen i Lovisa, badstranden Plagen.
Finaste platsen i Lovisa, badstranden Plagen. Kioskbyggnaden syns i bakgrunden.

Men jag hade aldrig kunnat tro att en så liten sak som att jag gick in på kioskens FB-sidor skulle röra om så mycket i mitt inre. Jag grät nästan hela kvällen och det är inte lätt att skriva det här inlägget heller.

Med åren blev ju kiosken ”vår kiosk, vårt lilla sommarställe”, fastän det är staden som äger byggnaden. Femton härliga somrar här fick vi tillsammans, den sextonde i fjol var fin den med men förstås lite annorlunda eftersom vi separerade i maj.

Klart att jag ska besöka både stranden och kiosken i sommar också. De fina minnena av alla härliga människor jag lärt mig känna och haft att göra med där kan aldrig tas ifrån mig. Platsen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.

Det är så många minnen som jag måste lära mig leva med. Att många av dem är vackra och får mig att gråta är ju egentligen inte farligt. Värre hade det väl varit om alla minnen från mitt sjutton år långa förhållande var hemska…
Eller om jag inte hade några känslor, inte kunde gråta.

Istid att vänta?

Den här isskrapan kom hem med posten. Avsändare är ett företag som säljer allt från pennor till kalendrar, julkort och alla möjliga prylar som andra företag kan ge som gåvor åt sina kunder.
Isskrapan fyller säkert sin funktion och den är riktigt snygg, men jag undrar ändå hur företaget har tänkt. Vi har en sommarkiosk och brukar där dela ut pennor med våra namn och ha årtalet med så att eventuella samlare minns när de fått pennan.

Menar företaget som sände oss den här grejen i oktober 2012 att vi ska minnas sommaren 2012 som en speciellt kall sådan? Eller förutspås snö till nästa sommar? De kanske tänker att vi behöver en isskrapa för att se ut genom våra fönster i kiosken.