Nu fyra veckors ”lugn”

Undantagstillstånd. Låter dramatiskt och är förstås det också på sätt och vis.
Skolor stängs, undervisningen sker på distans och elever ska studera hemma. De får kanske återvända till skolorna efter påsk.

Rätt hårda restriktioner som regeringen kan gå ut med tack vare möjligheter beredskapslagen ger.
Jag anser att det är bra. Smittorisken ska begränsas.

Själv var jag kanske  i dag på ett av de sista allmänna pressinfotillfällena på en tid. Finska lokalkonkurrenten har bestämt att de inte på en tid besöker pressinfon och jag är benägen att bestämma detsamma för min tidning.
Vi ska inte ta några onödiga risker.

Att tvätta händerna med tvål och varmt vatten är viktigt. Desinficeringsmedel finns också på många platser, här på Lovisa vårdcentral.

Evenemang efter evenemang ställs in. Vi ska räkna med att ”vara isolerade” eller i något slag av karantän under fyra veckor. Vi får rasta hundar, handla i affärer, umgås i små grupper.
Men gränser stängs och resor förbjuds.

Nu tar vi bara en dag i taget och gör så gott vi kan för att mota Corona i grind.
Nu prövas mångas tålamod. Ångest och oro skapas.
Men kanske också något bra kommer ur detta? Kan vi lära oss ta hand om varandra, bry oss på ett nytt sätt, leva i ett lugnare tempo?

Rikt kulturutbud i Lovisa

I dag var jag på pressinfo då Taideverstas, en konstverkstad, presenterade sina utrymmen.

Lovisa har faktiskt ett väldigt rikt kulturutbud, massor av utställningar också under hösten och vintern. Det finns Almska Gården, Galleri Theodor och kafeterior som öppnar för konstnärer.

Sommartid är utbudet ännu större då platser både i centrum och ute i byarna håller öppet och presenterar konst.

Två skulpturer i Konstverkstaden, men utbudet bjuder på mycket mer än det.

I och med att pressinfot var i dag dröjer det en vecka innan texten kommer i tidningen. Men jag har allt mer börjat fundera över varför allt måste ske genast. Verkstaden står ju kvar.

Jag lever ibland kvar i den tid då allt skulle ut på webben direkt.
Men jag jobbar på att komma loss från webbtänket, från den eviga stressen, från känslan av att man aldrig räcker till, aldrig är snabb nog.

Det var knappt så man hann tänka efter vad man skrev på den tiden.

Inom kort gör jag troligen en webbversion på den här nyheten.
Men jag stressar inte.

Så har det då hänt…

… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…

Fick inte ens till en skarp bild 🙂 … men en bild ville jag ändå ha.

Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.

Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.

Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…

Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀

Pressinfots mycket delikata chokladkaka!

Så mycket omkring mig just nu…

… av både jobb och känslor. Jag känner verkligen att jag lever.
Helt plötsligt i dag på eftermiddagen började jag gråta. Men inte för att jag är ledsen. Jag tror det är något slag av lättnad, en tacksamhetens gråt.

Det har hänt så mycket den här sommaren. Jag har träffat underbara människor som inverkat på mitt liv och gått ner på djupet i det på många olika sätt.

I dag sade också en bekant till mig att man ser i mitt ansikte att jag mår bra. Och vad kan vara bättre betyg än det för mig, efter sju sorger och åtta bedrövelser och allt det tunga som skilsmässan innebar.

Kubansk konst av Chicho på Almska Gården.
Kubansk konst i samband med Lovisa Fredsforum av Chicho på Almska Gården. Utställningen öppnas den 2 augusti.

Har jobbat nästan hela dagen i dag. Förmiddagen  går galant åt till att svara på mejl, boka intervjuer, skriva ut texter, bearbeta bilder, sprida dem och länkar till olika artiklar på sociala medier.

Klockan 12 gick jag på pressinfo som gällde Lovisa Fredsforum som firas 5-7 augusti. Efter det ägnade jag två timmar åt att göra layouten för ett reportage.

I morgon är jag i det stora hela ”ledig”. Vilket betyder att jag sitter hemma och skriver ut allt sådant jag inte hunnit med hittills. Bland annat har jag börjat jobba med en förenings historik.

Som sagt – jag känner att jag lever ❤

Kan ju inte blogga om kakor varje dag…

Bakvägen hem.
Bakvägen hem.

Ibland känns det bara som att man inte har något vettigt att blogga om.
Skulle jag igen en gång visa vilken kaka jag blev bjuden på under ett pressinfo? Då kunde ju någon tro att jag inte annat gör än äter kakor på jobbet varje dag 🙂

Det var i den blå timmen jag vandrade hemåt. Tänkte att jag aldrig förevigat mitt nya hem från den här vinkeln. Bor där längst borta i det vita huset. Går till eller från jobbet på sju minuter i maklig takt.

Bilden blev suddig eftersom jag hoppade till då två små hundar kom runt hörnet med sin matte. De blev tydligen rädda för mig också så jag blev utskälld 🙂

Hoppas kunna bjuda på intressantare inlägg i morgon och under helgen. Tänkte åka upp till Limingo på innebandymatch på lördag. Tar surfplattan med och kanske kan bjuda på bilder från roadtrippen. Tio timmar i buss, två timmar match, tio timmar i buss.
Är man supporter så är man!