Hostan har inte hållit mig vaken de tre senaste nätterna. Det måste väl ändå var en delseger jag tagit i kampen mot mycoplasman.
Tiden går långsamt, men vad gör det? Annars rusar den ju. Mot pensionsåren och döden om man vill vara lite sarkastisk. Och det vill man då man är en James Bond- och en Erik Winter-supporter.
Pensionsåren har jag faktiskt inte något emot, så som jag ser på dem nu. Och dö ska vi alla någon dag, men inte vill jag dö riktigt ännu. Finns liksom för mycket att se och uppleva än.
Bland annat har jag i dag tänkt läsa Åke Edwardsons ”Hus vid världens ände” klar. Och så har jag tänkt pyssla några julkort till för att få i väg alla i morgon. Sätta kycklingsfiléer i ugnen och kanske orka besöka två av Lovisa traditionella julhem, de har sista dagen öppet i dag.


















