Stockholm i mitt hjärta…

… låt mig besjunga dig nu ❤
Det har kliat i mina fingrar sedan i går kväll då tomten hämtade det här pusslet till mig!

Nu vet jag vad jag kan koppla av med de närmaste veckorna.
På agendan står också träff med Nisse-vänner i morgon. Vi har träffats under tiotals år, och ifjol höstas gick en av fem Nissar bort 😦 Eftersom vår tid på jorden är begränsad känns de årliga träffarna viktiga.
På lördag kanske jag ska gå och kolla ”En del av mitt hjärta” på biografen i stan.

Men så där annars i stort sett, pyssel och pussel i mitt kära hem ❤

Snart pysseldags!

Efter väninneträff, ett par glas vin och kanske en liten bit mat öppnas pysselverkstaden hos Carita. Hon tillverkar så många julkort som hon orkar och hinner för hand, resten blir köpta kort.

Efter massagen var det skönt att komma hem till en fräsch, nystädad lägenhet med rena ytor och allt doftar så gott. Att anlita ett städföretag känns bra, dels för att jag ger dem jobb, dels för att jag slipper slita själv. Till exempel gillar jag inte att svabba golv.

Det här var en julklapp till mig själv.
Jag ska förstås inte behöva förklara varför jag då och då ber andra göra storstädning hos mig – men jag känner att det ännu finns fördomar kring sådant här.

Att man på nåt sätt är fin i kanten då man ber andra städa.
Att man liksom borde orka städa själv. Pynta och baka också 😀

Nää-nää, säger jag. Om jag anlitar ett dataföretag då jag behöver hjälp med tekniska frågor är det ingen som höjer på ögonbrynen.

Vad tycker du?

Så här ser verkstaden ut hos mig

Väl medveten om att även sängkammaren kallas verkstad ibland, eller att en verkstad har något med bilar eller snickeriarbeten att göra – meddelar jag att för tillfället ser det ut så här hos mig.

Julmusiken ljuder i bakgrunden och i väntan på lucia pysslar med julkort.
Jag trivs så bra i mitt hem, här får jag leva precis som jag vill, här duger jag som jag är.

Jag är tacksam för det. För alla är inte lika lyckligt lottade.

Klippa, klistra, rimma, i dagens tidiga timma.
Klippa, klistra, rimma, i dagens tidiga timma.

Dagens bilder

Det är inte en lätt ekvation om jag tänker att jag vill ta bilder utomhus och visa dem på bloggen. I dag var det mörkt då jag körde till jobbet klockan 7.50 och mörkt då jag kom hem 16.30-tiden. Dessutom körde jag bil, så att ta bilder då jag sitter bakom ratten kommer ju inte på fråga.

I dag var jag faktiskt inte utomhus på arbetsuppdrag heller, men lite om vad jag upplever i jobbet kan ni läsa om på min arbetsblogg.

Att tiden rusar är dock detta ett tecken på…

Tackar för de första julkorten <3
Tackar för de första julkorten ❤

Jag har fått de första julkorten! Under helgen har jag tänkt ha min egen lilla tomteverkstad och pyssla med kort.

Dagens andra bild visar vad jag haft planer på att köpa länge.

Nu ska kappan bli fin...
Nu ska kappan bli fin…

Många dagar har jag med fasa kollat min vinterkappa. Den tvättades i somras på kemtvätt eftersom materialet är sådant att jag inte kan tvätta den själv. Så i princip är den ren. Men… alla hårstrån som fastnat på den… varifrån kommer de? Om alla är mina borde jag vara en (eller heter det ett) skinhead nu…

Nå vare därmed hursomhelst – nu ska strån och ludd bort! Om jag bara klarar av att öppna den här rullen och sedan även förstår hur man ska använda den… 😀

Byteshandel

Vi hade länge pratat om att Snede skulle få största delen från det syskrin jag köpte för ett knappt år sedan. Jag skulle ju bara ha några rullar tråd och synålar. Behöll även säkerhetsnålar men resten gav jag bort. Nålar och annan rekvisita som hör ihop med symaskiner, vad gör jag med dem då jag inte äger en symaskin? 🙂 Och flera trådrullar fick hon också.

Passar utmärkt i mitt hem.
Passar utmärkt i mitt hem.

Som tack hade hon med sig de här underbara stjärnorna som hon hade pysslat ihop själv. Besök gärna hennes blogg och gör som jag, beundra hennes idérikedom. Här är bara ETT exempel på vad hon pysslat ihop, finns mycket annat om du tittar runt där.

Tack snälla Snede@Bar 26!

Bland det vackraste jag fått

Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.

Har en nära vän som är väldigt duktig på allt möjligt som kräver tålamod och fingerfärdighet. Hon är en av de mest kreativa jag mött.

Då hon fick höra om sorgen som drabbat mig knåpade hon ihop det här vackra kortet. Dikten har jag läst flera gånger och den ger mig varje gång lite ny styrka.

Personen som gett mig kortet har också gett sitt tillstånd för att jag visar upp det här. Hon är en fin och empatisk människa och fastän jag redan tackat henne mycket vill jag tacka henne också här ❤

Kanske en delseger?

Hostan har inte hållit mig vaken de tre senaste nätterna. Det måste väl ändå var en delseger jag tagit i kampen mot mycoplasman.

Tiden går långsamt, men vad gör det? Annars rusar den ju. Mot pensionsåren och döden om man vill vara lite sarkastisk. Och det vill man då man är en James Bond- och en Erik Winter-supporter.

Pensionsåren har jag faktiskt inte något emot, så som jag ser på dem nu. Och dö ska vi alla någon dag, men inte vill jag dö riktigt ännu. Finns liksom för mycket att se och uppleva än.

Bland annat har jag i dag tänkt läsa Åke Edwardsons ”Hus vid världens ände” klar. Och så har jag tänkt pyssla några julkort till för att få i väg alla i morgon. Sätta kycklingsfiléer i ugnen och kanske orka besöka två av Lovisa traditionella julhem, de har sista dagen öppet i dag.

En del av korten jag knåpat ihop de senaste dagarna.
En del av korten jag knåpat ihop de senaste dagarna.

Pysselvetenskap

Vad ska det bli av det här? Olika idéer börjar ta form.
Vad ska det bli av det här? Olika idéer börjar ta form.

Har i dag varit på pysselkurs. Man fick pyssla  vad som helst, men de flesta gick in för att göra julkort, kort för julpaket och annat som hör julen till.

Det gick upp för mig att pyssel är en hel vetenskap. Så mycket material det finns! Olika sorters papper, tyg, kartong, band och prydnadsartiklar. Stämplar, färger, svampar, verktyg att stansa med… Jag blev nästan lite yr i bollen 🙂

Första kortet blev så här. Lite naivt kanske men verkligen hemgjort.
Första kortet blev så här. Lite naivt kanske men verkligen hemgjort.

Kursen var fyra timmar lång och jag insåg rätt fort att om jag vill ha några kort klara redan i dag måste jag gå den enkla vägen. Om jag går på en kurs nästa år vet jag redan en del om verktygen och kan på förhand bestämma mig hur avancerade kort jag vill tillverka.

Med hjälp av schabloner, kartong och plattor i hårdplast som pressas genom de här maskinerna får man alla möjliga fina figurer till stånd.
Med hjälp av schabloner, kartong och plattor i hårdplast som pressas genom de här maskinerna får man alla möjliga fina figurer till stånd.
Nästan klara kort. Bara hälsningarna på baksidan fattas.
Nästan klara kort. Bara hälsningarna på baksidan fattas.
Köpte rosetter, band och ett fenomenalt tejp som fäster både uppåt och nedåt. Hur har jag klarat mig utan sådant förr? Nu behöver jag knappast lim längre.
Köpte rosetter, band och ett fenomenalt tejp som fäster både uppåt och nedåt. Hur har jag klarat mig utan sådant förr? Nu behöver jag knappast lim längre.
I samma bord som jag satt en väldigt händigt tonårstjej och en mamma med tre små döttrar. De gjorde massor med fina kort. Så här såg bordet ut innan vi började städa :-)
I samma bord som jag satt en väldigt händigt tonårstjej och en mamma med tre små döttrar. De gjorde massor med fina kort. Så här såg bordet ut innan vi började städa 🙂

Tack Lovisa medborgarinstitut och läraren Ami för en lyckad kurs i trevligt sällskap!

Mitt glamourösa liv

Astrid Lindgrens underbara humor dör aldrig.
Astrid Lindgrens underbara humor dör aldrig.
Unelmien Talo ja Keittiö-tidningen fick mig att komma i håg att jag inte bakat bröd på ett tag.
Unelmien Talo ja Keittiö-tidningen fick mig att komma i håg att jag inte bakat bröd på ett tag.

Tänkte skriva ett inlägg om mitt oglamourösa liv. Jag satt i soffan och tittade på Buu-Klubben med Emil i Lönneberga. Sedan läste jag en tidning.
Men så tänkte jag att det är ju tvärtom. Det är glamouröst med egen tid.

Det var avslappnande att läsa en tidning med massor av inredningstips. Jag ser gärna på hur andra har det, hur de pysslar och står i. Sedan slår jag igen tidningen och tänker att det är skönt att jag inte måste göra det där själv.

Men ett tips hakade jag på. Det hade med plantering av blomlökar att göra. För våren är ju snart här, trots att meteorologiska hotat med -16 grader inom kort…

Tomtarna började leva sitt eget liv

Hjälp! Hur ska detta sluta?
Hjälp! Hur ska detta sluta?

Man ska ju inte få ångest då man pysslar med julkort. För min del började det ändå trögt. Tomtar, änglar och snögubbar såg elaka och arga ut. Jag klippte, klistrade, ritade och ratade.

Men plötsligt föll alla bitar på plats. Speciellt tomtarna började leva sitt eget liv. De tittade på mig och sa ”nähä du, den där julsången vill vi INTE sjunga”. Och så hittade de på egna ord till gamla, hederliga julevisor… Men de korten kan jag ju inte visa här för då blir de inga överraskningar för släkt och vänner 🙂

Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.
Egentligen sa de här tomtarna något helt annat än det jag skrev på kortet.

Så det gick som med så mycket annat här i livet. När det blev som roligast i pysselverkstaden tog tiden slut. I morgon ska alla kort ut!