Blir vi långsammare med åren?

Känns fenomenet igen? Det ena ger det andra.
Då jag skulle skära upp bröd i morse såg jag att datumet på de små frallorna går ut imorgon. Bäst att frysa in dem en och en. Och ett annat bröd jag hade köpt skulle också frysas in.

På väg till soffan och bordet där jag skulle äta får jag syn på ett gulnat blad hos en av mina växter. Går efter saxen i köket, ser något annat där som borde åtgärdas. Får sedan ändå växten skött men ser två andra som borde planteras om, eller åtminstone få vatten. Sätter dem i diskhon. Omplanteringen får vänta till våren.

Köksbordet borde städas. Där finns Nya Östis reservdator för layouten. Där radar jag också olika varor i all hast då jag kommit från affären, men sedan snabbt måste fortsätta jobbet igen.
I något skede ska sakerna in i skåpen, men på vardagarna blir det sällan genast gjort. För vissa skåp borde också städas…

När jag börjar tömma bordet får jag syn på andra saker som borde fixas.
Jag har bland annat en liten låda där min enda medicin finns tillsammans med olika vitaminer och värkmedicin. Nu har jag köpt snabbtest för corona och den asken har några dagar legat på en plats där den inte ska vara.
Blir vi långsammare med åren? Mer ostrukturerade och splittrade? Ibland tar det ”oändligt lång tid” för mig att få strumporna på fötterna. De kommer halvvägs men sedan hasar jag runt med dem utan att ha dem ordentligt på fötterna.

Jag fortsätter syssla och pyssla här hemma. Långsamt går det. Men vem har bråttom? Och allt som blir gjort är bra. Sedan är det en annan sak att jag får acceptera att det här är något som aldrig tar slut. Finns alltid nån sak att sätta in i ett skåp, något att plocka undan, städa, diska, köra tvätt, byta lakan… det där som kallas vardagsgörat.

18 reaktioner på ”Blir vi långsammare med åren?

  1. Ler när jag läser ditt inlägg. Känner igen allt och jag upplever att det blir värre ju äldre jag blir. Kanske det beror på hur vi lever men jag vet inte.
    Kramar från oss

    1. Känns skönt att veta att många upplever det så här. Att saker tar längre tid att få gjorda.
      Att man avbryter det man håller på med och hittar nåt annat som också måste göras 🤣
      Kramar från snöyran till er!

  2. Vet inte om man kan säga att man blir långsammare med åldern. Personligen tycker jag att man har lärt sig att prioritera istället och ha överseende med grejer som ligger lite varstans eller som måste avtorkas/dammsugas med mera. Det behöver liksom inte vara perfekt längre. Riktigt skönt tycker jag.

    1. Förstår precis vad du menar – jag tänker inte på att det måste vara perfekt hos mig.
      Men vissa saker kan inte ligga framme i en evighet. Allt för stora dammråttor vill jag inte heller ha på golven.
      Det finns dagliga rutiner som jag försöker hinna med (bor ju ensam och gör allt ensam) – t.ex. ska reklam och papperstidningar till insamlingen, kartong likaså, skärppåsen ut varannan dag osv. Diskmaskin, klädtvätt – allt ska rulla på – och där är jag långsammare för att jag alltid hittar på annat att göra – både sånt som är nödvändigt och mindre nödvändigt 😂

  3. Jo, hög igenkännings faktor… Vardagsgörat tar aldrig slut…och jag har lärt mej att prioritera och sortera vad som känns viktigast för stunden el denhär dagen…oftast tar jag det tråkiga först, för då lämnar ju det roliga till sist… Ibland måste jag bara ta det roliga först för att alls orka med det tråkiga – det går liksom litet lättare då, när jag är på gott humör…

    1. Ja, alla har vi våra tillvägagångsätt.
      Det var lättare att hänga tvätt (stora lakan) då jag inte bodde ensam.
      Nu har jag fått utveckla mina system för allt sånt, men viktigt att man också klarar sig på egen hand 🙂

  4. Ja, jag känner igen mig också. Fast idag kan jag utan dåligt samvete hoppa över saker som bör göras. Det kunde jag inte förr. Det går lika bra imorgon 😀 Kram!

    1. Jag har under rätt många år hoppat över en massa 🙂
      Men vissa saker behöver ju skötas – nån gång. Typ, köra tvättmaskin, tömma den, hänga tvätten, dammsuga osv.

  5. Jag har också funderat på denna fenomen, Blir vi långsammare med tiden eller helt enkelt känner man inte längre samma iver som man hade förr. Förr varför sån brådska.

    1. Allt känner man kanske inte iver för – men jag har nog blivit lite långsammare, tror jag.
      Eller låter mig distraheras av allt möjligt som kräver tid – istället för att fokusera på det viktigaste 🙂

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.