Känns fenomenet igen? Det ena ger det andra.
Då jag skulle skära upp bröd i morse såg jag att datumet på de små frallorna går ut imorgon. Bäst att frysa in dem en och en. Och ett annat bröd jag hade köpt skulle också frysas in.
På väg till soffan och bordet där jag skulle äta får jag syn på ett gulnat blad hos en av mina växter. Går efter saxen i köket, ser något annat där som borde åtgärdas. Får sedan ändå växten skött men ser två andra som borde planteras om, eller åtminstone få vatten. Sätter dem i diskhon. Omplanteringen får vänta till våren.

I något skede ska sakerna in i skåpen, men på vardagarna blir det sällan genast gjort. För vissa skåp borde också städas…
När jag börjar tömma bordet får jag syn på andra saker som borde fixas.
Jag har bland annat en liten låda där min enda medicin finns tillsammans med olika vitaminer och värkmedicin. Nu har jag köpt snabbtest för corona och den asken har några dagar legat på en plats där den inte ska vara.

Jag fortsätter syssla och pyssla här hemma. Långsamt går det. Men vem har bråttom? Och allt som blir gjort är bra. Sedan är det en annan sak att jag får acceptera att det här är något som aldrig tar slut. Finns alltid nån sak att sätta in i ett skåp, något att plocka undan, städa, diska, köra tvätt, byta lakan… det där som kallas vardagsgörat.