Över nittio bilder senare…

En kvart kvar till tolvslaget. Skål!

Tittade på Bingolottos nyårs-uppesittarkväll och lite hockey då Finlands U20-juniorer mötte USA i grundserien i VM. Orkade ändå inte se matchen till slut.

Sedan gick jag ut på balkongen för att försöka få bilder av ”de pengar som brändes upp i grannskapet” – för att citera en väninna.

Det var inte lätt att få bilder, och speglingar syns i fönsterglaset, för jag ville inte öppna det. Tänk om en raket kommit inflygande 😀

Det här med raketer delar folks åsikter. Det märkte jag då jag i Nya Östis Facebookgrupp delade en länk till artikeln om nyårsfirandet på Skeppsbron. På FB kom det flera åsikter för och emot fyrverkerier. De som ogillar sättet att fira har djur som är rädda för smällarna, och andra tycker att vi borde tänka mer på miljön eftersom raketer skräpar ner och innehåller kemikalier.

Jag brände inga fyrverkeripjäser i år. Glömde till och med att bränna de sista tomteblossen… 😀

Bättre än så här blev det inte…
… tvärtom kunde det bli skojigt och galet som det här…
… eller som det här. Jag tog över nittio bilder och fick två hyfsade 😀

Årets julklapp

… för mig var den här selfiepinnen. Och selfiepinne är i sin tur ett av flera nya ord på Språkrådets nyordslista 2014.
Annars lär årets julklapp varit aktivitetsarmbandet.

En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen som är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.
En mycket uppskattad julklapp. Selfiepinnen är ett stativ i form av en armförlängning som kan användas för att ta självporträtt.

Ser nu att jag borde ha putsat telefonen innan jag fotograferade, men… ska jag ha en vardagsblogg ska den visa sanningen 🙂

Den här selfiepinnen symboliserar en del av mitt liv just nu. Jag har ingen sambo eller äkta hälft som kan fotografera mig, och då kommer pinnen väl till pass. Nu slipper jag förvrängda ansiktsbilder och en arm som ser extra tjock ut.

För att ännu återgå till julen och nyåret kan jag säga att julhelgen förlöpte bra. En kväll firade jag med systerns familj och andra kvällar med vänner.
Att nyårskvällen skulle kännas extra svår hade jag inte väntat mig, men redan kvällen innan var jag ledsen.
Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer på släktens sommarställe och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

Nå, nu har det låsets brutits upp och nya vindar blåser i mitt liv. Nyårskvällen blev helt bra trots allt. En stund var jag med min syster och sedan sköt vi fyra små raketer hos mor. Vid tolvslaget stod jag ensam på balkongen och tittade på fyrverkeripjäserna som andra avfyrade.

Så här nästan på dagen åtta månader efter första maj då mina framtidsdrömmar krossades kan jag säga att livet går vidare. Svackorna är inte lika många mer, gråtattackerna färre.
Men inte är jag riktigt så glättig som jag kan verka här på bloggen. Ändå är den ett andningshål. Här får jag respons och kramar och uppmuntrande ord – och jag hoppas många av er vill följa mig också under 2015 – då jag med öppna sinnen vill gå mot nya äventyr.

Brände upp fyra euro

De sprakade, small och rykte.
De sprakade, small och rykte.

Som jag skrev i årets sista inlägg skulle jag köpa tomtebloss men plötsligt stod jag där med fyra små miniraketer i min hand. Vet inte hur det gick till men å andra sidan kostade de bara fyra euro och slutligen hade vi riktigt kul för den summan. Och inte tycker jag någon kan beskylla mig för att vara en miljöbov heller. Mor lovade plocka bort skräpet följande dag, för att jag sa att hon inte fick röra vid dem genast då vi hade bränt dem.

Riktigt vackert tyckte vi.
Riktigt vackert tyckte vi.

På Facebook skrev jag så här:
Var nyss och skrämde… nej alltså roade, min kära mor med fyra raketer. Gjorde så som finnar mest, hade inga skyddsglasögon, var onykter och lyckades precis halka i skydd av bilen (som en annan rattade) innan det började smälla och gnistorna flög åt alla väderstreck. Efteråt låg röken tät över moderns gård så ingen såg när den skyldiga avlägsnade sig.
Sign. Är gooär ti yvidriva.

 

Adrian fick en idé

Små miniraketer.
Små miniraketer.

Egentligen hade jag tänkt köpa tomtebloss men de var slut just på det stället jag skulle göra mina uppköp.
Adrian som är måttligt förtjust i mitt vurmande kring Bond tyckte att jag skulle låta Craig-figuren jag nyss köpte hålla i tomteblossen då vi skålar in det nya året…
– Hahaaa, ännu bättre, sa han då han såg att jag fingrade på ett paket med fyra miniraketer. Låt Bond hålla i dem!
– Alltså snälla älskade Adrian, säger jag. Jag kan låta fyra euro brinna upp, för det är vad raketerna kostade. Men vet du hur mycket Craig kostade med frakt och allt?
Nähäpp? Det ville Adrian inte veta heller.

Bränner upp pengar

De här raketerna nöjer vi oss med i år.
De här raketerna nöjer vi oss med i år.

Hela sexton euro ska vi på fyra personer bränna upp i år. Själv tycker jag att vi håller oss inom rimlighetens gränser. Vi skjuter också under de klockslag som avfyrning är tillåten, och vi ska använda skyddsglasögon.

Många tycker förstås att raketer är onödiga. Varför bränna upp sina pengar? Eller sätta skräck i hundar och katter?
För sexton euro får ett barn i ett utvecklingsland antagligen mat för flera dagar eller någon livsviktig medicin.

Man kan få dåligt samvete med mindre, men jag tänkte inte bära raketerna tillbaka till affären. Vi skjuter dem troligen på sommarstället vid midnatt.

Redan klockan 16 börjar nyåret firas på Lovisa torg med familjefest. Som pricket på i:et sätts det gamla urverket i rådhusets tornklocka åter i gång klockan 18, efter att ha visat fel tid under många år 😀

Djurräddningsexpedition

Spelet Pet Rescue Saga har fångat mig i sitt garn.
Spelet Pet Rescue Saga har fångat mig i sitt garn.

Om ni undrar var jag varit på senaste tid och vad jag sysslat med så ska jag berätta att det är något väldigt behjärtansvärt. Jag räddar djur!

Alla gånger lyckas jag inte och då uppenbarar sig ett rött lakan med texten ”Du kunde inte rädda tillräckligt många djur” på skärmen.

Men jag gör mitt bästa. Använder raketer, hammare, sprängare och ballonger.

Det roliga med Facebookspelen är att man ser vilka vänner spelar samma spel. Man hjälper varandra, ger mynt och pushar varandra vidare till nya nivåer.

Men tror ni man skulle tala om det här på stan? Säga ”Nä men hej du, hur går det i Pet Rescue Saga – vad tyckte du om nivå 64?”

Aldrig i livet.

Nu ska vi skjuta pengar upp i skyn!

Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?
Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?

Julaftonen är ännu inte här men raketer får redan säljas. Enligt bestämmelserna får man i Finland skjuta raketer endast från och med klockan 18 på nyårsaftonen till 02 på nyårsdagens morgon.

Men så fort de här underverken börjar säljas i affärerna flyger de liksom på något underligt sätt automatiskt i väg från vissa människors händer.

Och inte har jag förstått att meningen med nyårsraketerna är att jag ska göra grannen avundsjuk. Men enligt ett något torftigt översatta annonsblad ska mina grannar bli gröna och långa i synen om jag köper det de har att sälja.

Men se ni nej – jag tänker inte skjuta upp mina pengar i skyn. Inte ens fastän raketpaketet är en sjukt stor tårta, vänder alla huvuden, grannen blir garanterat avundsjuk med bara en tändning… eller kompisar blis avsjuka når du avfyrar allt möjligt blixtrande, sparkande, smällande, visslande upp till himlen… eller är en jätte lång matta, någ med sparkande, skotter och blixting

Tror att Herr Bling eller Herr Google Translate åtminstone haft jobb inför detta nyår.