Bästa stunden är nu

Vill ha de här orden som rättesnöre.
Vill ha de här orden som rättesnöre.

För ett år sedan vaknade jag tidigt på morgonen och kunde inte somna om. Då skrev jag det här inlägget. En enda tanke snurrade i mitt huvud. Det var vår bröllopsdag men den skulle inte firas fler gånger än de femton vi hade hunnit med.

I dag var bröllopsdagen inte den första tanken som dök upp och det gör inte längre ont att tänka på och leva genom den fjärde juli. Ändå kommer den dagen självklart för evigt att förknippas med dagen då vi gifte oss. Hur skulle jag kunna glömma det? Inte på annat sätt än om jag drabbades av en minnessjukdom.

I går var jag flera timmar på stranden med I-M och FasterAster. Sedan träffade jag R under några timmar. Vi käkade bland annat lunch på Saltbodan. Senast jag träffade honom var i slutet av januari och det är egentligen märkligt hur öppna vi kan vara fastän det här bara var vår tredje träff.

Jag har inte haft något förhållande sedan skilsmässan, bara träffat två män och ingen av dem är från Lovisa. Jag har inte bråttom med att gå in i en relation för jag vill att mycket ska klaffa den dagen, annars är jag hellre ensam.
R och jag bor också så pass långt från varandra att vi inte vill inleda ett förhållande. Men eftersom vi är fria som fåglarna kan vi träffas då det passar oss båda 🙂

Där ute på nätet finns många män i varierande åldrar som tagit kontakt. Men här är man så pass kräsen att det passar inte med anonyma träffar innanför fyra väggar. Den som vill träffa mig måste godkänna mig sådan som jag är, med allt från extra kilon till öppen och orädd natur. De kraven har verkligen sållat bort agnarna från vetet 🙂

I dag ska jag träffa två vänner, också på Saltbodan. Det är Rosornas charm i vår stad hela helgen.

Kök, sovrum och älvor

Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.
Här ska det hända saker i inredningen, senast i september.

Lovade visa hur köket och sovrummet ser ut i trean jag hyr från och med nästa månad. Inflyttningsklar är den först i september, men jag får börja föra grejer dit i augusti.
Tänkte först att jag skulle visa bilder från de två återstående rummen först då jag inrett dem. Men sedan tänkte jag – va fan… låt gå, det är så här rummen ser ut NU och jag har ju fått höra att många uppskattar min brutala öppenhet här på bloggen 🙂

Gardinen i fönstret ska inte hänga kvar. Nya fönster sätts in inom kort och där finns infällda persienner. Så få se om jag behöver nåt tygstycke alls där på sidorna 🙂

Ska inredas helt på nytt.
Ska inredas helt på nytt.

De här möblerna är inte heller mina, så ni får helt tänka bort dem då ni ser sovrummet. Det kan ju egentligen vara kul att visa bilder ”före” och ”efter”.

Jag vet inte om här ska finnas så mycket mer än en dubbelsäng. Den ska stå mitt på golvet, inte ens ha kortsidan mot en vägg. Den lösningen har alltid varit min dröm.

Jag älskar golven i sovrummet, arbetsrummet och i vardagsrummet (som jag gärna kallar salen). Att det ligger en plastmatta i köket må väl vara hänt, det kanske trots allt är praktiskt. Bilder jag visade tidigare från bostaden hittar ni HÄR.

Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.
Rosornas charm och fina smål älvor i Lovisa.

Hann inte själv gå runt på stan så mycket och ta bilder av evenemanget Rosornas charm i går. Men här får ni se dem ändå, älvorna i Schillmarksparken och prinsessan i bakgrunden.

Staden känns för liten

En ny dagbok.
En ny dagbok.

Jag vågade mig ut på stan i dag, till en marknad  i centrum. Men jag hade bara hunnit vara där fem minuter innan jag fick syn på henne. Och då klarade jag dessvärre inte av att vara kvar längre.

Många säger till mig att jag ska hålla hakan uppe. Jag har inte gjort något fel. Men jag är inte riktigt så stark ännu. När jag ser henne tänker jag ju bara på att det är hon som kan gå runt på stan och vara stolt. Det var ju hon som lyckades snärja honom.

Jag hann ändå köpa häftet ni ser på bilden. Det ska bli min följande dagbok. Ytan är gjord av juteväv som tidigare varit en säck för kaffebönor.

Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.
Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.

Tänkte för en gångs skull med stolthet visa en bild på mig själv. Måste ju börja sluta skämmas över hur jag ser ut.
Ni får förstå att jag ändå plågas av de tankarna. Att jag blev bortbytt. Det är inte konstigt alls att jag känner mig fet och ful och värdelös. Hur mycket vänner och bekanta än säger att jag inte är ful, så härskar väldigt mörka tankar i mitt inre.

Bland annat känns Lovisa stad för liten just nu. Jag har alltid älskat min hemstad, men den känslan som råder just nu är att staden är hans och hennes, inte min.

En rolig stol på pop-up-cafeterian.
En rolig stol på pop-up-cafeterian.

På gamla apoteksgården hade Jennie och Maija ställt upp sitt härliga pop-up-café. Fina stolar, inte sant?

Och så har jag tagit en del bilder på vår fina badstrand och av ett par fina fönster. Dem lägger jag ut senare!

Bra kvinna reder sig själv

Hurraaa - jag öppnade flaskan själv!
Hurraaa – jag öppnade flaskan själv! Observera den mysiga katten på bilden 🙂

Av någon anledning blev det bara genom åren så att det antingen var maken eller svärfar som öppnade flaskorna då vi serverade mousserat. Hur löjligt det än låter så blundade jag, höll för öronen och såg till att jag inte var så nära flaskan att jag kunde få korken i skallen.

Hos väninnan i går beslöt jag mig för att klara det här själv. Gick ut på gården, satte mig ner vid trädgårdsbordet med flaskan lätt lutande mellan mina knän. Skruvade bort metallsäkringen och började lirka bort korken, kände trycket och plötsligt sade det POFF och PYYYS… men inte en droppe rann över kanten.
Hurraaaa – jag klarade det!

Sommargrönska i Lappträsk.
Sommargrönska i Lappträsk.

En sådan utsikt från trädgårdsbordet!
På landet är det inte ovanligt att man har 2-3 kilometer till närmaste granne eller butik. Och två mil till närmaste stad.

Väninnan och jag åt tacos vid köksbordet men sedan flyttade vi ut i det gröna där vi skålade i lite vin och mousserat. Det var ju min bröllopsdag i går och officiellt är jag ju ännu gift – men vi skålade också för vänskap och för framtiden.
Det blev en del tårar men mest blev det ändå skratt 🙂

Trädgården i sommarskrud.
Trädgården i sommarskrud.

I dag firas evenemangen ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” i Lovisa.
Jag ska försöka förmå mig att ta del av något i programmet. Det har jag ju med glädje gjort under tidigare år, men den här sommaren är inte lik någon annan.

Om jag vågade mig ut bland folk får ni se bilder från evenemanget senare. Ha alla en bra dag ❤

 

Bustrick, men ingen att skrämma

Jo, jag vet. Många är rädda för ormar, och då hjälper det inte att säga att den här inte är riktigt. Den är gjord av trä, men lederna är rörliga, så den ser rätt verklig ut.
Jo, jag vet. Många är rädda för ormar, och då hjälper det inte att säga att den här inte är riktig. Den är gjord av trä, men lederna är rörliga, så den ser rätt verklig ut.

Finns ändå inte så många jag kan skrämma här vid Plagens kiosk. Vädret är varmt och fint, men stranden tom. Kanske för att det arrangeras så mycket annat i vår stad i dag. ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” heter helgens evenemang, och jag visar senare en bild från antikmarknaden.

I kväll blir det rosendans vid Skeppsbron och där väljs också den vackraste rosenklänningen.

Bilder från händelserik dag

– Vi får väl se om det kommer upp nåt, sa svärmor i våras då hon planterade fröna i jorden.
Och en vacker dag såg man små gröna blad sticka fram. Luktärtsstänglarna blev allt längre och i går byggde svärmor Inge-Maj och Ingegerd det här vackra stödet av kvistar från naturen. Nu väntar vi alltså bara på de väldoftande blommorna.

På eftermiddagen såg hjälpredan i kiosken att det hade börjat ryka i en stol. Det var en blåsig dag och vi antog att en glödande rest från en cigarett, som regelrätt hade fimpats i askkoppen, hade ramlat ner på stolsdynan. Bra att det var en lugn dag och att ingen satte sig på stolen, det hade kunnat bli eld i baken på den människan.

I samband med evenemanget ”Rosornas charm” på Skeppsbro-området fick stadens första bröllopspar ta emot en vigselrya som gåva. Pekka Palomäki anländer här med hustrun Patricia och jag var nog bara en bland många som blev rörd och fick en tår i ögat.
Pekka och Patricia har, sina unga år till trots, varit tillsammans i elva år och i går blev paret man och hustru.

På kvällen var jag en av fyra jurymedlemmar som skulle utse kvällens vackraste rosenklänning på Skeppsbroområdet. Vi hittade tre kvinnor men skulle enas och utse en till vinnare. Det var svårt, men då vi hade röstat och gett tre poäng en den vi tyckte var bäst, två åt den nästbästa och en poäng åt den klänning vi tyckte var tredje bäst… stod det klart att Anja Husus traditionella klänning och hatten med rosen vann.
Juryn blev bjuden på mousserat men vi tyckte att vinnaren och hennes väninnor också skulle få skåla. Grattis Anja!