säga_ifrån

Glad måndag! 20-05-2019

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.

Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂

Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.

Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.

Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.

Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤

Nu ryter jag till, säger ifrån

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Tänk om vi alla kunde sprida glädje och ljus istället för misstänksamhet och lögner. Om vi kunde lyssna på varandra och stödja, sätta oss in i andra människors situation innan vi dömer.

Ett ljus som jag köpte på hantverkarmässan och som brinner så fint då det lämnar ett slags spetsskal efter sig.

Jag har börjat säga ifrån allt mer. Jag vill gärna vara snäll och omtänksam, men jag vill inte bli utnyttjad just därför.

Då jag åtar mig uppgifter jobbar jag hårt och tar ansvar. Jag behöver inte lysa som en stjärna och bäras upp av andra. Huvudsaken är att saker blir fixade.

Och jag försöker alltid komma ihåg att ge credit åt alla andra som är med i projekten – fastän det inte verkar vara ett särskilt vanligt östnyländskt fenomen att uppmuntra och tacka.

Otack är världens lön, heter det visst.

Men som sagt. Jag börjar allt mer säga ifrån. Rätt ska vara rätt.

Och något som jag är innerligt trött på är att många ännu tror att jag fortfarande sörjer skilsmässan. Hej hallå! Det är faktiskt över fem år sedan min ex-make träffade sin ”nya”, och jag har ett nytt bra liv.

Ibland får jag höra att vår tidning inte vågar skriva om vissa saker för att de hänger ihop med mitt förflutna. Att jag fortfarande är bitter och sätter käppar i olika hjul.

Det är nog helt andra personer som sätter käppar i mina hjul, ska jag säga. De som tydligen älskar att fortfarande gotta sig i det som de tror är en stor sorg som jag aldrig kommer över.

Nästa gång jag själv får höra nåt svammel i detta urgamla ärende tänker jag stiga upp och kräva skärpning av folk. Skaffa er egna liv och gräv inte i sånt som varit och farit i mitt.