Ett semesterminne

En natt drömde jag att vi befann oss en bit in i augusti månad. Då tänkte jag åter en gång ”vart tog sommaren vägen?” … ”hur gick tiden så fort?”

Tiden rusar faktiskt och jag försöker ta in allt som sker i naturen just nu. Vi har +20 grader varmt och vissa träd har fått knoppar där löven snart spricker ut. Det kanske ändå krävs lite regn för att lövsprickningen ska komma igång på allvar, och då den sker, då går det fort!

Jag tycker ändå att det inte finns så mycket att fotografera i omgivningen. Här och där ligger snöfläckar (täckta av sand) kvar, och bruna fjolårslöv virvlar runt.

Därför får det bli ett semesterminne istället!

Där hänger Jesus på korset. Bilden är tagen i Sevilla, Spanien, i oktober 2018.

Jesu lidande på korset är över. Han har uppstått och jag hörde på andakten i radion i morse att vi ska glädjas den här veckan, och att vi ska fortsätta vattna påskgräset och äta chokladägg 😀

Jag har mest jobbat hela påsken. På långfredagen höll jag helt ledigt, men efter det har det blivit nån timme här och nån timme där. Tidningen ska ut varje vecka året om så det går inte att slå dank. Håller på att lära en tjej en del av mitt jobb för med tanke på tidningens framtid behövs inhoppare och lite nya krafter.

En underbar innergård, och tankar om vänskap

En innergård i Sevilla i Spanien.

I dag har det varit plus tre grader, ganska grått, lite regn då och då, och även byig vind. Det är helt okay, vi har ju sista dagen i februari. Vi längtar efter våren men den är inte riktigt här än.
Så det gäller att leva på de reseminnen man har, och så småningom se fram emot nya upplevelser utomlands 🙂

Annars har jag de senaste dagarna funderat mycket på vad vänskap betyder. Vem är din sanna vän, vem kan du lita på?

Jag är en ganska blåögd och snäll person som vill tro gott om de flesta. Det har genom åren gett mig några käftsmällar och folk har skrattat bakom min rygg.

Om jag har en åsikt om en person, och serverar den för någon annan, brukar jag säga ”det här är min åsikt, jag vill att du bildar din egen åsikt om personen”. För jag vägrar själv att med hull och hår sluka allt som andra berättar om andra. ”Hon är sådan, han är sådan, hon sa si och han sa så”. Ord står mot ord och skvallret frodas.

I chefsposition får man stå ut med allt möjligt. Folk är sura, missunnsamma, avundsjuka, arga och besvikna. ”Vad tror du att du är” har jag fått höra ibland, eller ”du skulle bara veta vad andra sagt om dig”, eller ”du ska inte tro att du har några vänner”.

Klart att jag vet att mycket som sägs om mig inte är vackra ord. Men dagligen får jag också tack för jobbet jag gör, bland annat peppande mejl och kommentarer på Facebook och på bloggen. Tack vare dem har jag orkat kämpa vidare.

Och jag skulle vilja påstå att de personer som har behov av att påpeka att någon annan minsann borde veta att folk talar illa om dem – de är inga empatiska människor, inga riktiga vänner. En sann vän har inget behov av att trycka ner en medmänniska.

En vacker vägg i Sevilla

Det fanns massor av så här vackra bilder längs väggarna ute på den stora katedralens gård i Sevilla. Bakom varje bild finns en historia kring något som hänt i Spanien.

Jag ska försöka varva ner lite över helgen, bland annat med massage och med en utflykt till Tammerfors.
Jobb tycks finnas för tolv timmar i dygnet varje dag, men jag måste prioritera.

Jag har aldrig någonsin fått någon medalj eller annat pris fastän jag jobbat med journalistik och trummat hårt för Lovisa i många, många år. Men jag tycker om det jag gör och det är huvudsaken. Vad gör jag med en pokal eller med ett diplom som samlar damm?

Ett privilegium är det också att faktiskt kunna sätta punkt då man vill. Bara säga att nu hinner jag inte eller nu orkar jag inte.

Jag ska bli en ännu snällare chef, då det gäller vad jag ber mig själv klara av 😀

Bilder från katedralen i Sevilla

Snart har det gått en månad sedan fick kom hem från Nya Östis läsarresa i Andalusien, men än finns bilder på lager. Bara att hoppas på att ni inte har tröttnat 🙂

Bilderna är från Catedral de Santa María de la Sede.

Det vara +33 grader då vi var i Sevilla. Här vimlade det av folk. Det var viktigt att hålla ihop så att man inte kom bort från sin grupp.

En del av vår grupp syns på bilden.
En stor byggnad, fantastisk arkitektur.

 

Jag – en mamarazzi?

Ordet paparazzi känner de flesta igen. För en tiden sa min bloggvän BP att jag kanske kan bli en mamarazzi, det var då jag tog bilden av en kille på strandpromenaden i Cadiz. Det inlägget finns här.

I Sevilla tog jag den här bilden.

Här poserade många i katedralen.

Det är ju lättfångat då okända står och poserar för sina kompisar 🙂

Detsamma gällde kvinnan som stod och poserade mot en mur i Sevilla. Hon skulle kanske precis gifta sig, eller hade gjort det. Någon brudgum, eller eventuellt en blivande fru, syntes inte till.

 

Bilder från Sevilla, del 2

Sevilla bjöd på fina upplevelser från de judiska kvarteren. En av favoriterna från Nya Östis läsarresa. Men där fanns också mycket annat att se.

Sevilla är Spaniens fjärde största stad. Man hinner verkligen inte se allt där på en dag. Men det går att insupa atmosfären av både historiskt och nytt.

Floden Guadalquivir. Här trivdes kanotister fastän särskilt många inte syns på min bild då den togs genom bussfönstret. Somliga paddlade på sup-bräden också.
Samma flod, annan vinkel.
En liten bar i närheten av en katedral vi besökte. Jag älskar kaklet!
Många valde att se Sevillas gator i lugn takt med hästekipage.

Souvenirer från Hard Rock Café i Sevilla.

Jag brukar inte köpa ”onödiga” prylar… Men efter läsarresan i Amsterdam 2015 fastnade jag lite för det här… Om jag snubblar över ett Hard Rock Café köper jag en nyckelring. Jag letar inte upp cafeteriorna, men den här råkade jag faktiskt på syn på då jag väntade på andra resenärer som var inne i en väskaffär 😀