Boliviansk gåva

Min vän Siw som driver flickhemmet Corazon Grande i Bolivia är i Finland på besök. På grund av coronapandemin är det tre år sedan hon senast var i Lovisa.
Då jag fyllde 60 år meddelade jag att jag skänker en del av de pengar som jag får i gåva till Siws verksamhet. Det blev totalt 600 euro.

I dag träffades vi på ett café i stan. Hon berättade om sånt som hänt under de svåra pandeminåren i Cochabamba, och min syster och jag berättade om våra liv. Vi hade mycket att prata om förstås då så lång tid gått sedan vi sågs senast. Men såsom jag tidigare sagt, med goda vänner är det lätt att ta upp tråden där den ”tappades” förra gången.

Fick den här gåvan, ett bolivianskt hantverk, av Siw. Tack ❤

Massor av människor

… har jag nu för en gångs skull på ett av mina foton.
En av mina bloggvänner i Sverige brukar säga att det är så folktomt i Lovisa. Så jag har tänkt försöka satsa på bilder som visar att jag inte bor i en spökstad 🙂

I dag var utmaningen inte svår. Besökte en fest som arrangerades till förmån för Corazon Grande, ett flickhem i Bolivia som Siw Broman startat. Siw är en barndomsvän som bor där i Sydamerika nu. Hon kommer på besök vartannat år.
Jag är fadder till ett av barnen i hennes hem. Men det behövs fler än de cirka 150 faddrar hon har. Levnadsstandarden har blivit högre i Bolivia, och bra så. Vilket dock betyder att lönekostnaderna för Siws anställda stigit, och överlag har allt blivit dyrare.
Vill du bli fadder eller annars bara veta mer om hemmet, läs mer HÄR.

Kring 120 personer kom på välgörenhetsfesten i Österstjernans hall.
Kring 120 personer kom på välgörenhetsfesten i Österstjernans hall.

För deltagaravgiften fick alla laxsoppa och kaffe med dopp. Här bjöds på sång och musik och trevlig samvaro. Många köpte lotter och vinsterna var fina.
Dessutom såldes bolivianska hantverk. Jag köpte ett ljus.

Broscher.
Broscher.

Färggranna hantverk.
Färggranna hantverk.

Brev från Kenya

Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.
Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.

Jag har ju inga egna barn men om någon frågar mig det brukar jag svara att jag har två, ett i Kenya och ett i Bolivia. Tjejen i Kenya har jag haft sedan 2001. Hon är född 1996 så hon var fem år då vi började och blir sjutton i maj.

Vi har aldrig träffats men jag har tänkt på det. Så omvälvande det skulle vara att få se henne.

I Bolivia har jag som bäst en tjej som är ungefär fyra år gammal. Hon heter Laura. Tidigare hade jag en annan tjej, men hon återförenades med sin far.

Laura bor i Corazon Grande (det stora hjärtat) som drivs av min vän från skoltiden, Siw Broman. Vill du bli fadder för ett barn hos henne hittar du information på hemmets sajt. För mig känns det bra att stöda Jepkoech i Kenya, men Siws hem upplever jag mig ha mer personlig kontakt till. Kanske jag någon dag kan besöka det också?