Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.
När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.
Ett fågelbad hos min syster.
Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.
Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.
Tomt var det här! Kärleksnästet duger inte?
Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀
Nära havet igen. Bara personen som jag intervjuade saknas från bilden.
Honom får ni se senare.
Skeppsbromiljön i Lovisa.
I kväll ett möte, sedan troligen hemma med pusslet.
I morgon frissa, topparna måste putsas. Men annars ska jag försöka vara ledig. Det har varit intensiva veckor, men många givande diskussioner och jag ser fram emot en trevlig midsommarhelg.
I morgon har halva juni sprungit sin kos!
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Så här såg det ut vid 19-tiden i Karlskronabulevardens park då jag cyklade hemåt från Saltbodan.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
… ännu då klockan är 21.30. Något att blicka tillbaka på och minnas när hösten och vinters mörker åter sänker sig. Den mörka och kalla tiden på året får jag allt svårare med ju äldre jag blir.
När jag sitter i soffan ser jag solen såhär mellan mina spetsgardiner.
… som började tidigt på förmiddagen med studentfotografering.
En väninnas dotter får sin vita mössa i dag, och många väljer att ta fotografier också före festen. Under festen har familjerna fullt upp och plötsligt bara ”glömmer man att fotografera”.
Strålande vackert väder, lite blåsigt men lagom varmt med +16 grader. Härligt för alla som satsar på att också fira sina studenter utomhus.
Det blir ingen studentbild här eftersom de fotona är privata och familjen ska få se dem först. Men jag testade kameran i Skeppsbrons miljö där några av bilderna togs.
En glittrande Lovisavik.
Senare i dag kommer juni månads bild från Muminkalendern 😀
… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.
Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!
Rådhuset badar i sol intill grönskande träd.
Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.
Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.
Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.
Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.
Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.
Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.
Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.
Här var det ännu sommarvärme klockan 16 i dag när Carita och Marina skålade in våren och sommaren. Foto: Veronica
Sedan våren 2015 är det en extra viktig tradition att möta upp på Saltbodan då restaurangen öppnar för säsongen. Här rådde riktig sommarvärme vid 16-tiden då bilden togs.
Det blev betydligt kallare två timmar senare. Jag hade själv vinterstövlar och vinterkappa (kände mig fånig då jag anlände) men de kom väl till pass då vindarna vände. Då vaknade också mannen Adrian i mig och jag kutade direkt efter en filt till Marina som inte hade vinterkläder med sig 😀
Maj = 31 dagar, juni = 30 dagar, juli = 31 dagar, augusti = 31 dagar. 123 dagar minst har vi på oss att besöka Skeppsbro-området, restaurangerna, butikerna och museet där.
Låt oss göra det!
Ofta tänker vi just så… Då jag har semester ska jag… Då det äntligen blir vår ska jag… Då jag har en hel dag ledigt från jobbet ska jag…
Förväntningarna och planerna är många. Alla gånger går det ändå inte så som vi planerat och såsom vi vill. Men drömma ska man.
Så i sommar ska jag ha två veckor semester, en i maj och en i juli eller augusti. Jag ska cykla runt i stan och fotografera, jag ska äta glass, sitta på uteserveringar och dricka vin med vänner.
I sommar ska jag troligen jobba rätt mycket eftersom tidningen ska ut varje vecka, men jag ska försöka hinna med annat också. Olika evenemang, loppisar, kanske nån sommarteater, utfärder av olika slag.
Viktigast av allt, vilket jag önskar att jag ska komma ihåg är…
I sommar ska jag… leva i nuet. Vara medveten om sommaren, vare sig det regnar eller är sol. För sommarmånaderna går fort.
Husfotograferingarna fixade. Man får träffa idel trevliga människor med såväl inredningsintresse som renoveringskunskap.
Efter fotosessionen ett glas bubbel med en god vän på en av stadens sommarterrasser.
I natt kände jag för första gången svala vindpustar hitta in genom vädringsfönstret i sovrummet. På förmiddagen var det +22 grader och en skön bris har svept över stan.
På eftermiddagen blev det åter +26, mer tryckande värme. Mörka moln tornar upp sig, men på många ställen blir man ändå utan åska och regn eftersom skurarna är väldigt lokala.
I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.
