Mörker och kyla, inget för mig

I dag har vi haft tio minusgrader och faktiskt soligt och fint väder! Jag kom av olika anledningar ändå inte ut innan det hade blivit skymning och därför tog jag inga foton. Glömmer ibland också att jag kunde fota vad som helst i min omgivning 😀

Foto från bildbank känns lite som fusk, men jag ska inte vara så sträng mot mig själv 😀 Det har jag lovat många gånger.

Jag erkänner att jag har svårt för mörker och kyla. Jag är ett sommarbarn och redan nu längtar jag till våren.

Samtidigt har jag insett att jag inte skulle bli lyckligare om jag flyttade söderut, till Sydeuropa eller Afrika till exempel. Jag skulle troligen känna mig ganska ensam där. Även om det går att få nya vänner.

Flyttar man till ett annat land måste man lära känna dess kultur och helst även lära sig tala språken som används där.

Såsom läget ser ut i dag känns ju livet inte heller säkrare i länder som Spanien, Frankrike, Italien, Grekland… Nyss fick dom en halv meter snö i Madrid och flera personer dog 😦

Semester är semester och vi kanske åter kan resa någon dag i framtiden. Men vardagen är något helt annat. Så jag har slutat tänka på det där med att jag ska flytta söderut då jag blir pensionär 🙂

Att resa för mig betyder…

… att först planera och drömma, kolla kartor, bekanta mig med hotell och omgivning via olika webbsidor.

… att komma bort från vardagslunken hemma, fastän den är bland det värdefullaste jag har.

… att vidga mina vyer, eventuellt få använda mig av språkkunskaper, eller lära mig nya fraser och ord.

… att få träffa nya människor i en annan kultur.

Resa vill jag så länge jag orkar och alltid då jag har råd med det.

Hotellets terrass en tidig morgon, på fjolårets läsarresa i Spanien.

Detta är del 27 av 31 i Orsakullans utmaning i mars.

Jag tycker språk är…

… intressanta och ju fler språk man kan, desto bättre.
Mitt modersmål är svenska, jag är finlandssvensk och har generationer av andra finlandssvenskar i mitt släktträd.

Finska är mitt andra språk. Det talar och skriver jag nästintill flytande.
Min engelska är ganska stark men inte på något sätt fullkomlig. Utöver det har jag studerat spanska, tyska, franska och ryska.

Då jag var i Spanien kom orden rätt fort till mig så att jag förstod mycket av det som sades och sådant som jag läste.

Då jag hade en tysk pojkvän var intresset för tyskan stort. Likaså då jag hade en pojkvän från Nederländerna. ”Ik hou van jou” och sådant blev det ju en hel del av då 🙂

Samma sak då jag var en vecka i Frankrike 2012. I taxin på väg till flygfältet då vi skulle åka hem talade jag ditt och datt med taxichauffören. Ofta utgör just det där, att prata ett för dig främmande språk med infödda, en tröskel för mig.

Min ryska trampar nog på i barnaskor, men jag kan en del fraser och ord och största delen av alfabetet.

Det här är del 26 av 31 i Orsakullans utmaning i mars månad.

Skyltar – Och samma på finska

Skyltar på en vägg på Alexandersgården.
Skyltar på en vägg på Alexandersgården.

Inspirerad av Konst eller konstigt har jag också börjat fotografera skyltar 🙂

De här var väldigt små, kanske inte mer än trettio centimeter breda.

Och i en tvåspråkig stad som Lovisa tycker jag det är lite lustigt att texten bara finns på svenska.

Så jag antar att någon satt fast dem bara för att skyltarna hittats i något lager. Inte för att de behövs eller fyller någon viktig funktion just där de finns.

Skyltarna kanske härstammar från en tid då Lovisa var en nästan helt svenskspråkig stad, för sådana tider har funnits.
Men språket på skyltarna är inte särskilt gammaldags, så jag vet inte.

I dag är språkförhållandena i Lovisa 55 % finska, 42 svenska och 3 % övriga språk.

Lite skämtsamt brukar många som säger eller skriver nåt på finska tillägga ”och samma på svenska”. Nu säger jag ”och samma på finska”.