Att resa för mig betyder…

… att först planera och drömma, kolla kartor, bekanta mig med hotell och omgivning via olika webbsidor.

… att komma bort från vardagslunken hemma, fastän den är bland det värdefullaste jag har.

… att vidga mina vyer, eventuellt få använda mig av språkkunskaper, eller lära mig nya fraser och ord.

… att få träffa nya människor i en annan kultur.

Resa vill jag så länge jag orkar och alltid då jag har råd med det.

Hotellets terrass en tidig morgon, på fjolårets läsarresa i Spanien.

Detta är del 27 av 31 i Orsakullans utmaning i mars.

Jag tycker språk är…

… intressanta och ju fler språk man kan, desto bättre.
Mitt modersmål är svenska, jag är finlandssvensk och har generationer av andra finlandssvenskar i mitt släktträd.

Finska är mitt andra språk. Det talar och skriver jag nästintill flytande.
Min engelska är ganska stark men inte på något sätt fullkomlig. Utöver det har jag studerat spanska, tyska, franska och ryska.

Då jag var i Spanien kom orden rätt fort till mig så att jag förstod mycket av det som sades och sådant som jag läste.

Då jag hade en tysk pojkvän var intresset för tyskan stort. Likaså då jag hade en pojkvän från Nederländerna. ”Ik hou van jou” och sådant blev det ju en hel del av då 🙂

Samma sak då jag var en vecka i Frankrike 2012. I taxin på väg till flygfältet då vi skulle åka hem talade jag ditt och datt med taxichauffören. Ofta utgör just det där, att prata ett för dig främmande språk med infödda, en tröskel för mig.

Min ryska trampar nog på i barnaskor, men jag kan en del fraser och ord och största delen av alfabetet.

Det här är del 26 av 31 i Orsakullans utmaning i mars månad.

Skyltar – Och samma på finska

Skyltar på en vägg på Alexandersgården.
Skyltar på en vägg på Alexandersgården.

Inspirerad av Konst eller konstigt har jag också börjat fotografera skyltar 🙂

De här var väldigt små, kanske inte mer än trettio centimeter breda.

Och i en tvåspråkig stad som Lovisa tycker jag det är lite lustigt att texten bara finns på svenska.

Så jag antar att någon satt fast dem bara för att skyltarna hittats i något lager. Inte för att de behövs eller fyller någon viktig funktion just där de finns.

Skyltarna kanske härstammar från en tid då Lovisa var en nästan helt svenskspråkig stad, för sådana tider har funnits.
Men språket på skyltarna är inte särskilt gammaldags, så jag vet inte.

I dag är språkförhållandena i Lovisa 55 % finska, 42 svenska och 3 % övriga språk.

Lite skämtsamt brukar många som säger eller skriver nåt på finska tillägga ”och samma på svenska”. Nu säger jag ”och samma på finska”.