syster

Jag tog mig tid, gav min syster tid

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Framsteg! Jag gav mig tid att hålla en paus i dag. Min syster frågade om vi hinner träffas en stund, hon ville komma upp till mig här hemma. Och så hade hon med sig två bakelser Alla hjärtans dag till ära.

Då vill jag verkligen inte säga ”nej, jag har inte tid”. Jag tvekade en stund, funderade på allt som jag hade tänkt att jag borde hinna göra mellan klockan 15 och 16.30. Efter det skulle jag få ett telefonsamtal som hade med jobbet att göra.

Plötsligt kände jag bara att nu är det dags att sätta något slag av punkt för min hårda arbetstakt. Jag har rätt att ta pauser, att njuta av stunder i vardagen också en vanlig måndag.

Nu är det ju inte så att någon har sagt till mig att jag inte får hålla paus. Tvärtom! Många har uppmanat mig att göra det.

”Den duktiga flickan” som bor inne i mig har ändå haft oerhört svårt att sätta gränser, hon får jobba med det här varje dag. Hon har sin ålder till trots mycket att lära sig. Världen blir inte klar hur mycket hon än jobbar.

Nu ska hon bli bättre på allt det där. Hon ska ta pauser också mitt på dagen. Ibland ska hon gå UT för att äta lunch, eller för att ta en cykeltur senare på våren. Hon ska inte boka kalendern full med möten och intervjuer.

”Den duktiga flickan” har svårt att säga NEJ. Men hon ska lära sig det också.

Midsommarhälsningar

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lovade visa en bild av mig själv med kransen på huvet. Här kommer den!
Nån dans runt midsommarstången blev det ändå inte. Inga små grodor här inte 😀

Tycker att min syster lyckades ta en bra bild av mig 🙂

Mat på Skeppsbron med mamma som fyllde 86. Efter det kaka och samvaro ute i trädgården hos min syster. Skönt med en svalkande bris. Annars har vi ju haft +27 grader, klockan 21 på kvällen är det fortfarande +23 😀

Några blombilder från syrrans familjs trädgård. Glad fortsättning på helgen!

Sommaren gjorde comeback

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.

Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂

Kafeterians gård ligger på Gamla Apoteksgården.

Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.

Här var nästan fullsatt då vi kom, men jag tar jag alltid bilder först sedan då folk inte behöver undra vem jag fotograferar och varför 🙂

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀

Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.

Glad och trött efter en bra dag!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Fick små presenter av min syster och min mamma i dag. Helt oväntat och därför så roligt ❤

Min syster är bra på att dela med sig av kloka ord, sådana som att ”alla dagar är kanske inte bra dagar, men det finns något bra i varje dag”.

Och mitt första redaktionsmöte som chefredaktör kändes också bra.
På mötena ska alla kunna vara sig själva, bolla olika idéer. Allt kan inte förverkligas, men för det mesta föder en idé en annan, och det vi inte hinner göra i dag gör vi någon annan gång. På vårt eget sätt, så att vi är unika i det vi publicerar.

Utöver de redan nämnda klokorden fick jag också en annan liten dikt av min syster. De talar direkt till mig, då jag rätt ofta oroar mig och tvivlar fastän jag vet att jag bara behöver släppa taget och känna tillit.

Sometimes you have to stop worrying,
wondering and doubting.
Have faith that things will work out,
maybe not how you planned,
but just how it´s meant to be.

Det behövs så lite…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

…för att jag ska känna mig värdefull igen.

Efter en dag då gråten legat på lur hela tiden, kommer tårarna av andra orsaker.
Jag blir rörd då min syster uppmuntrar mig med en liten påse godis i all enkelhet ❤

Jag kan inte vara omtyckt och älskad av alla, det borde jag har lärt mig efter 56 år. Det hjälper inte hur man än försöker och har tålamod och tänker att det blir bra någon dag… man duger ändå inte i deras ögon.

Då är det viktigt att komma ihåg att klicken av människor som inte gillar en kanske ändå inte är så stor. De som tycker att jag är en fin människa är så många, många fler, och de är det värdefullaste jag har. Nära och kära och riktiga vänner ❤

Vardagshjältar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det finns många av dem. Till exempel tycker jag att teamet på Nya Östis utgör vardagshjältar.
I dag fick vi choklad som en av medarbetarna köpt på en resa och sedan tejpat upp på vår whiteboard som en överraskning för alla. Tusen tack Hanna!

Kexchokladpaketen hade olika texter, sådana som Du är grym! Jobba, jobba! Heja dig! Starkt kämpat! och så den här, Vilken hjälte!

Den här chokladen hade jag nog också kunnat ge min syster, men den fanns inte kvar efter vårt möte. Syrran har städat hela badrummet hos mamma, så nu är allt klart där när hemvården kommer för att hjälpa till med dusch.

Alla förtjänar kexchoklad ❤

Tacksamhetslista

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Då jag gick i terapi efter skilsmässan för fyra år sedan avslutades den med att jag skulle skriva en tacksamhetslista. Fanns det något jag var tacksam för? Vad hade de sexton gemensamma åren gett mig?

Ja. Det fanns massor som jag var tacksam för då och sådant som jag är tacksam för än i denna dag.
Listan blev lång. Jag tror att jag kom på sjutton punkter. Det var befriande att snörvla och gråta sig genom den då jag skulle läsa upp den högt för dåvarande make och terapeut.

Också i dag känner jag tacksamhet för mycket. Varje dag tänker jag på det jag har att vara tacksam för, i stort och i smått.

Solen kan åter lysa över Bond!

Tacksam för
– att jag åter kan låta solen skina in i bostaden utan att storkna för att det blir för varmt 🙂
– att jag bor i ett hus där jag känner mig trygg, men fina grannar och ett lugn som inte finns överallt i våningshus

Solen kan äntligen lysa in genom köksfönstret också utan att det betyder att temperaturen stiger till +32.

Jag är tacksam för
– att jag har en fin syster att dela allt med
– att jag har härliga vänner som kommer med spontana kramar och frågar hur jag mår
– att jag har ett jobb som ger mer än det tar

Tacksam för att
– jag i vardagen kan göra vad jag vill, titta på Finnkampen och dricka vin utan att nån har synpunkter och tycker jag borde göra något nyttigare

Jag har bott här ett år nu och tycker vi kan skåla för det!
Tack och kram till alla som läser min blogg, vare sig ni kommenterar eller inte 😉

Men mest tacksam är jag för att mamma just den här dagen var piggare än på länge ❤ Då man sett henne supertrött, så att hon knappt orkat prata – samtidigt som man förstår att det tar tid för en äldre person att återhämta sig från en stor operation – betyder det SÅ mycket att hon just i dag orkade pladdra på, till och med skämta och skratta.

Om morgondagen vet vi inget. Fånga den stund du lever i!

Ett kort betyder så mycket

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ett kort som gjorde mig rörd och glad.
Ett kort som gjorde mig rörd och glad.

Visst är det fint det här kortet 🙂 Jag tycker så mycket om Lilla My från Muminvärlden ❤

Kortet fick jag av min syster häromdagen. På baksidan står det bland annat Grattis till ”nya” jobbet, vilket hänvisar till att jag sedan den första oktober är ansvarig för familjesidorna i tidningen Östnyland. Ett jobb jag genom åren drömt om att få men aldrig kunnat tro att skulle bli möjligt. Jag som har svårt för att problematisera och ställa politiker mot väggen, och som därför inte längre tyckte jag var någon bra nyhetsreporter, blev så himla glad då jag erbjöds uppdraget att ta över de så kallade dagbokssidorna i tidningen.

Men tillbaka till kortet. Framsidan får mig på gott humör.
Och de tankeväckande orden som min syster med vacker handstil präntat ner på baksidan gjorde att tårarna steg i mina ögon.

You survived what you thought would kill you.
Now straighten your crown and move forward
like the Queen you are.

Alla de som känner mig väl vet hur hårt jag tog skilsmässan i maj 2014. Det kändes som om livet inte längre var värt att leva, hur skulle jag kunna andas och bo kvar i samma lilla stad som han?

Men det gick. Jag blev lite tilltufsad men jag har putsat dammet av kläderna och rätat på ryggen och rättat till kronan på mitt huvud 🙂

Och jag blev påmind om hur mycket ett litet kort kan betyda. I dag sätter jag ett par sådana på posten och under hösten ska det blir fler, såsom det blev i somras!