tacksamhet

Nu kan vintern komma

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… med buller och bång om den så vill. Jag vill ju helst inte ha vinter alls, men nu är jag förberedd, i alla fall vad gäller veden och värmen för min bostad.

Det var det här jag oroade mig för och jag vet nu också vad min oro delvis baserar sig på.

Fyra kubikmeter ved skulle ner till mitt källarförråd. En kbm mer än ifjol. Med ett svagt knä kunde jag inte själv göra mycket.

Bilden tog jag då mina fyra hjälpkarlar redan hade kånkat iväg en del av veden.
Jag anlitade Lovisa Tors innebandy, och hade på förhand kommit överens om vad jag betalar för det som hos föreningen är en talkoinsats. Pengarna går alltså till föreningen.

Det som jag kom underfund med igår är att om jag inte har full kontroll över vissa situationer blir jag orolig. Jag sover dåligt och grubblar.

I det här fallet blev det klart en dag innan veden kom
a) vilken tid den beräknas komma
b) att jag får minst tre killar som bär in veden. Så långt kändes allt ganska lugnt.

Ifjol dök det upp olika problem inför leveransen. Först blev leverantören sjuk, sedan var någon här hos oss sjuk. Leveransdatum flyttades framåt och jag var en orolig själ. Sedan gick leverantörens bil sönder.

Så vad som helst kan hända, saker jag inte kan påverka. Det stressar mig.

I år hände inget av det jag hade oroat mig för. Veden kom en kvar tidigare än utlovat och hjälpteamet bestod av fyra män. På en dryg timme var allt jobb klart och jag kunde sedan hjälpa grannen som hade fått en lika stor sats björkved.

Igår kollade jag också väderrapporten med ett par timmars intervaller. Det gällde att vara beredd att dra presenningen över veden om det skulle ösregna.
Det kom bara ett litet duggregn då veden anlände. Sedan sken solen då och då, annars var det mulet men inget regn.

I dag har jag också full rulle med sånt som mamma behöver hjälp med men det som jag känner mest är:
Tacksamhet 🙏
… och förstås… muskelvärk 😂💪

Hoppa på tåget – och dittdatt-funderingar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Temat hos lokföraren Åke i utmaningen Hoppa på tåget är Konst. Jag hittade en bild som jag inte använt, från en utställning vi besökte med syrran i maj på Galleri Theodor. Konstnären som målat denna tavla heter Heidi Heinonen. I utmaningen var önskemålet att den som deltar inte visar en tavla, men jag hade inget annat och jag tycker bäst om att delta i sådana utmaningar som ger oss bloggare frihet och inte press. Så jag hoppas att mitt bidrag duger och inte förkastas 🤣

Det har varit två rätt turbulenta dagar efter att nyheten om mig gick ut, det vill säga att jag lämnar chefredaktörskapet på Nya Östis mot slutet av september. I torsdags ringde telefonen direkt klockan nio när min ledare kom ut på Facebook. Borgåbladet hörde av sig och senare även Yle Östnyland (radio) och Loviisan Sanomat.

Det värmer mitt hjärta att många tagit kontakt via mejl och Messenger, via sms och Whatsapp, skrivit kommentarer på bloggen, på min Facebooksida och i NÖ:s FB-grupp. Det har varit många sensitiva ögonblick och minnen från tider som gått. Jag har med åren blivit allt känsligare och jag blir lätt rörd, så tårarna kommer och rösten brister många gånger. Jag har bara fått tack och lyckönskningar. Självklart vet jag att i dessa fall yttrar sig inte de som tycker det är bra att jag stiger åt sidan, eller de som tycker att jag borde ha gjort saker annorlunda. Telefonerna har säkert gått heta kring det också, men jag har sluppit negativa kommentarer.

Den här hösten och under kommande vinter får jag öva mig i vad det handlar om att ha egen tid. Tänk att med gott samvete få vara ledig då jag vill, men också att ta emot uppdrag som jag förhoppningsvis erbjuds och sedan tacka ja eller nej till dem. Jag har efter åtta år som egenföretagare nästan glömt hur det är att inte jobba hela tiden.

Lite mer grönska för en glad måndag, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag är glad för mitt köksfönster då jag kommit på idén att sätta glasflaskor och andra glasprylar där. Tar skott från olika växter och låter dem rota sig i burkarna och flaskorna. Gillar också speglingen i denna bild. Där syns en del av tv:n och soffan i rummet intill.

Det gäller att se det vackra i vardagen och att vara tacksam för att vi ändå har det bra. På det sättet kommer jag dag efter dag genom vintermörkret och kylan. I morse var jag glad för att jag inte behövde skrapa rutorna på en bil och bege mig iväg i fjorton graders kyla. Jag har förmånen att få jobba hemifrån. Lite ensamt är det förstås ibland, men med åren har jag blivit van och jag tycker om mitt jobb. Slitsamt från och till, men vilket jobb är inte det? Och då jag tänker på allt tack vi får och hur omtyckt Nya Östis är, då orkar jag också vidare.

Ikväll har vi ”Jul med Ernst” klockan 21 finländsk tid på Sveriges TV4. DET är måndagsglädje det ❤

Lucka 14, jag ska lära mig älska snön

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer
Bäst att lära sig acceptera det som sker, det jag inte kan förändra.
Och då gäller det i nuläget att lära sig älska snön, och att göra det bästa av varje dag jag har kvar på denna jord.

Då jag kom ut från kyrkan efter luciakröningen igår frågade jag av en man som råkade komma ut samtidigt: ”Är det du som har beställt det här ovädret”. Vi stannade upp på översta trappavsatsen, utanför dörren och han sa ”Ja, men är det inte vackert?”

Jag kunde inte protestera. Det ÄR vackert.

Bild tagen tidigare på dagen igår. Vit snö. Inte brun eller grå.
Vackert? Ja, egentligen.

Nu får det vara slut på gnället och förbannelserna kring snömängderna.
Jag tar dagen som den kommer.

Dags att ge mig själv fritid

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Fick två kort inför Alla Hjärtans Dag i dag och ett i går. Alltid lika fint att få riktiga kort via posten. Kort som någon har gett sig tid att välja ut, att plita ner min adress på, att förse med frimärke och att skriva en kortare eller en längre hälsning. Sedan ska ju kortet sättas på en postlåda också.

Skickade själv fem kort i år. Det är lika roligt att skicka som att få ❤

Nu är jag rejält trött. Telefonen har fortsatt ringa idag på grund av de felaktiga fakturorna. Lyckligtvis kunde jag ge över till en kollega vid 12-tiden och hade bara en telefon istället för två. Även den satte jag på stör ej i samband med att jag var på massage och healing.

Ibland kör saker och ting ihop sig. Det bara är så. Jag hinner inte med nånting här hemma och fritiden inskränker sig till några timmar på kvällen då det redan blivit mörkt och mest är jag trött då.

Nu måste jag börja tänka mer på mig själv. Hur många gånger har jag inte sagt det? Prioritera vad jag gör i jobbet, vilka mejl jag svarar på och hur fort, vilka samtal jag tar emot. Delegera till kollegor ännu mer än jag redan gör.

Jag är ingen ungdom längre, fyller 60 år i vår. Pension kan jag troligen ännu inte få på fem år så det gäller att kämpa på och hitta något slag av balans som gör att jag inte tar ut mig helt.

Känner ändå glädje och tacksamhet, skulle vara hemskt om förmågan att känna allt det försvann.
Ljust redan kring åtta på morgonen och fram till 17 på eftermiddagen. Även om snöhögarna är enorma där ute VET jag att det kommer en ny vår, kanske mot slutet av april. Håll ut, Carita. Två månader. Håll ut!

Att vara nöjd och lycklig i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

Dagens vits och goda nyheter

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Dagens vits i lilla kalendern.

I morse snöade det. Men den vita varan försvann ganska fort. Det är +4 grader och prognosen för måndag-tisdag-onsdag visar för tillfället +10–+12 grader. Goda nyheter i dag alltså, och något att se fram emot!

Goda nyheter också efter mammografin som gjordes för en dryg vecka sedan. Jag är tacksam och glad ❤

Det enda som lite bekymrar mig är att tiderna hos tandläkaren inhiberats så många gånger under vintern och våren. När jag äntligen började våga gå dit gick läkare i pension, någon blev sjuk, andra bytte jobb. Så jag har inte kunnat gå där så ofta som jag borde och ville.

På grund av coronakrisen inhiberas nu alla tider, man kommer in där endast i riktigt akuta fall. Just nu är jag inte en akutpatient, men dag för dag blir ett par tänder allt sämre 😦

I dag är det administrativt jobb för tidningen som gäller, bokföringspapper i skick för eget företag, ett fotouppdrag på eftermiddagen och sedan mot kvällen – Muminpusslet ❤

Snart dags för lucia!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Luciaaftonen firas först den 13 december, men på tidningen jobbar vi redan för att hitta kandidater till årets val. I dag har jag varit ute på stan med en del affischer. Jobbet är minsann mångsidigt 🙂

Det borde inte behöva poängteras att luciavalet inte är en skönhetstävling, men vi vet ju att unga tjejer känner press nuförtiden. Det viktigaste är inte ens att kunna sjunga, det räcker med att läsa en dikt.
Fokus sätts på välgörenhet och de pengar som samlas in och som går till hjälpbehövande i Lovisanejden.

Jag började med tacksamhetsövningarna i går. De är intressanta. Som då jag skulle sätta mig på en bänk och lyssna till naturens ljud… blåsten, fåglarnas kvitter… och det enda jag hör är en lövblåsare på granngården och mopedknatter 😀
Men jag kan vara tacksam för att jag har humor, och för att hörseln fungerar och för att lövblåsarmannen har ett jobb och att killen på moppen verkade klara färden utan missöden.

Tacksamhetsbok

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag kom en efterlängtad bok på posten. En av mina favoritförfattare är Patricia Tudor-Sandahl. Hennes böcker har liksom ”kommit till mig” i rätt ögonblick i mitt liv.

Det ska bli spännande att ta itu med övningarna. Jag måste inte fylla i dem varje dag och jag uppmanas vara barmhärtig mot mig själv. Ett uttryck jag tycker mycket om.
Betygsätt inte hur du lyckas eller inte lyckas med övningarna. Låt dem vara det de är.

Doften av ett nybakat bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Lycka är att få känna doften av ett nybakat bröd. För att inte tala om smaken och då brödet ännu var varmt i papperspåsen när jag köpte det. Brödet är bakat på ett litet lokalt bageri som inte ligger många kilometer från affären där jag handlar.

Lycka och tacksamhet känner jag också för att mamma mår mycket bättre. Hemvården behöver gå hos henne bara två gånger i veckan nu.

Ute river stormen i trädens kronor. Jag känner således lycka och tacksamhet också över att jag kan jobba för tidningen hemifrån. Texter ska redigeras, en del av korrekturläsningen hjälper jag till med i dag, mejl hanteras och framtida tidningar planeras.

Fönstren är blöta av regnet som började mitt på dagen. Asfalten glänser. När jag kommer hem från affären, dit jag kan cykla eller gå för att den ligger så nära, tänder jag ett ljus för att det är så mysigt.

I kväll åker Tor-supportrarna på match till Helsingfors.
Hösten är här, och det finns mycket som är fint med den.