Trees on Tuesdays i olika former

Siktar på att ha vilodag i dag, ensam isolerad hemma. Då mamma haft någon form av flunsa och vi har hjälpt henne, iförda munskydd förstås, tar jag inga risker för egen eller andras del. Min syster och jag har haft kontakt, vi bytte julklappar i går. Men i dag behöver vi ta igen oss efter olika strapatser vi haft de senaste veckorna.

De här vackra tallarna finns på gamla kyrkogården där vi lade ner ljus i söndags. Det har varit, och är fortfarande, vackert med snö och iskristaller på buskar och träd. Vi tog en runda med bilen igår då vi hade lämnat mamma och innan vi landade hos min syster. Det var stilla och fint i vår lilla stad. Underbart att åka en sväng för att se julbelysningen på gårdar och i fönster hos andra.

När jag kom ensam hem med mina kassar igår vid niotiden tog jag den här bilden av julgranen på gården här som jag bor. Jag är tacksam och glad för att en sådan finns ❤

Lägger kanske ut fler bilder senare i dag, har fått en del trevliga små gåvor 🙂

Glad annandag jul till er alla!

Trees on Tuesdays, promenadminne

Bilden togs igår kring 16.30-tiden på den så kallade Sankabacken. Till höger utanför bilden fanns tidigare en fabrik som hette Sanka. Jag har för mig att platsen också kallas Sandrabacken, kan ha något med våningshuset att göra, minns inte just nu.
Ståtliga tallar är det i alla fall på åsområdet som ligger till vänster.

Trees on Tuesdays

Hittade den här i arkivet, tagen vid vår badstrand för några veckor sedan. Det finns vackra tallar där, bara hundra meter från sandstrandens vattenbryn.

Det är Susan som har uppfunnit den här bildutmaningen.

Från och till känns corona skrämmande. Vill tänka på annat, men mycket kretsar kring det. Isolering, att inte få träffa mamma mer än på trappan då hon tar emot butikskassen. Ringer henne varje kväll.

Inga redaktionsmöten. Har förstås insett att jobbet funkar utan dem också. Det finns mejl, Messenger och telefon. Kanske vi ska ha något videomöte nån gång, gäller att kolla vilken teknik alla har tillgång till hemma.

Men visst börjar vi nu när vi är inne på fjärde veckan av undantagstillstånd sakna mycket av det sociala umgänget. Att inte kunna sitta på ett café eller på en restaurang, att fundera ut till vilken affär man kan gå och när utan att där är trängsel.

Tålamodet sätts på prov.
Vi måste klara detta. Tillsammans.

Lovisas vackra ås

Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.

Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.

På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂

Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂

När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.

De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.

Kontrast

… bjuder jag på i dag.
Och Lovisabilder, som jag lovat.

I fredags såg det så här på Kvarnåsen. Någon ynka centimeter snö föll till under söndagen.
I fredags såg det så här på Kvarnåsen. Någon ynka centimeter snö föll till under söndagen.

Från åsen där det finns gott om tallar går vi till sommaren och en björkskog vid Lovisaviken, inte så långt från lägenhet och huset där jag bodde förr.

Det kommer att se ut så här, om fyra månader ungefär :-)
Det kommer att se ut så här, om fyra månader ungefär 🙂