trött

Dags att ge mig själv fritid

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Fick två kort inför Alla Hjärtans Dag i dag och ett i går. Alltid lika fint att få riktiga kort via posten. Kort som någon har gett sig tid att välja ut, att plita ner min adress på, att förse med frimärke och att skriva en kortare eller en längre hälsning. Sedan ska ju kortet sättas på en postlåda också.

Skickade själv fem kort i år. Det är lika roligt att skicka som att få ❤

Nu är jag rejält trött. Telefonen har fortsatt ringa idag på grund av de felaktiga fakturorna. Lyckligtvis kunde jag ge över till en kollega vid 12-tiden och hade bara en telefon istället för två. Även den satte jag på stör ej i samband med att jag var på massage och healing.

Ibland kör saker och ting ihop sig. Det bara är så. Jag hinner inte med nånting här hemma och fritiden inskränker sig till några timmar på kvällen då det redan blivit mörkt och mest är jag trött då.

Nu måste jag börja tänka mer på mig själv. Hur många gånger har jag inte sagt det? Prioritera vad jag gör i jobbet, vilka mejl jag svarar på och hur fort, vilka samtal jag tar emot. Delegera till kollegor ännu mer än jag redan gör.

Jag är ingen ungdom längre, fyller 60 år i vår. Pension kan jag troligen ännu inte få på fem år så det gäller att kämpa på och hitta något slag av balans som gör att jag inte tar ut mig helt.

Känner ändå glädje och tacksamhet, skulle vara hemskt om förmågan att känna allt det försvann.
Ljust redan kring åtta på morgonen och fram till 17 på eftermiddagen. Även om snöhögarna är enorma där ute VET jag att det kommer en ny vår, kanske mot slutet av april. Håll ut, Carita. Två månader. Håll ut!

Vissa dagar sugs all energi ut

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Därför vet jag hur jag ska formulera mig gällande Orsakullans fråga för den 14 januari.

Om turen är på min sida…, lyder frågan/eller meningen vi ska fylla i.

Ja, då hoppas jag att slutet av dagen blir lugn, mindre energikrävande än den varit mellan 9 och 15. Även om det nu inte bara har med tur att göra.

Olika tekniska problem drabbar indirekt mig och andra som jobbar på tidningen, till exempel då e-fakturor inte funkar som det ska. Uppdatering av program och av molntjänster och allehanda system som behövs både privat och på jobbet suger också tid och därmed energi.

Det brukar ofta vara så att då det kommer ett klagomål eller ett problem uppstår, följs dessa av flera under samma dag. Och det är då man gärna bara skulle vilja dra det där berömda gamla täcket över sig och invänta en ny och en bättre dag.

Här på Drottninggatan intill Kapellparken stannade jag bilen i dag. Längre fram till vänster syns biografen och till höger Societetshuset.

Ringde min syster och kollade vilket hjälpbehovet med mamma är. Klarar hon sig att vänta tills imorgon och så verkar fallet. Sedan satt jag en stund och bara tog det lugnt. Har varit för mycket tekniskt och pling från olika kanaler i dag.

Innan jag åkte hem röstade jag i välfärdsområdesvalet. Förhandsröstning har vi här i centrum på Lovinfo som är stadens servicepunkt. Att rösta är viktigt och jag hade flera kandidater jag kunde välja bland, men fick ju bara skriva ett nummer 🙂

Trees on Tuesdays, del 37

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Ståtliga gamla träd finns det på vår gamla kyrkogård i Lovisa. Även alldeles intill den, för de här ligger utanför murarna.

I går fick jag ont i magen och började frysa. Jag lade mig halv sex på kvällen och sov en och halvtimme. Det är rätt ovanligt för mig, att sova då det inte är natt. Det gör jag bara då jag är sjuk och nånting kändes fel i kroppen igår. Efter en värktablett och den korta sömnen kände jag mig lite bättre.

Natten mot denna tisdag sov jag över tio timmar och det kändes som att jag hade kunnat sova ännu mer. Lyckligtvis gör vi ingen tidning den här veckan, då vi hade ett dubbelnummer den 23 december.

Jag har planer på att gå till vår walk in-vaccinering på busstationen för att få min tredje covid-19-spruta i dag. Hörde nyss att där var en över hundra meter lång kö. Nu är det minus 12 grader, så jag ska vänta några timmar då temperaturen borde gå upp till ”bara minus fem”. Få se hur det blir!

Bortskämd med frallor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Grahambröd.

Väninnan Pia kom till mig och bakade grahambröd.

De ser kanske ut som stora limpor på bilden då det klassiska jämförelsemåttet, tändsticksasken, saknas 😀 Men nuförtiden finns det ju stora askar också, så man kan luras ändå.

Väldigt gott för en sängliggande patient att få nybakt bröd, och hjälp med lite annat praktiskt i hushållet – tack ❤

Har känts konstigt att inhibera möten och inse att jag inte orkar svara lika fort på alla meddelanden, ej heller vara effektiv i min planering.
Febern gav med sig men jag är fortfarande trött.

Mycket trött, men fått hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

Min syster och en väninna har hjälpt mig sedan jag blev sjuk. Tre paket näsdukar, lite mat, choklad, dryck och som pricken på i:et klistermärken och våren in med videkvistar.

Nu är jag för trött för att orka skriva mer…
Sällan jag sover om dagarna, tar aldrig en tupplur – bara då jag är sjuk. Så i dag sov jag en halvtimme på eftermiddagen.

Få se hur långvarigt det här blir. Och säg inte att jag ska ta ingefära eller nåt sånt, för sådant har jag aldrig hemma. Honung råkar jag ha, och kakao. Men jag är inte kvinnan som har skafferiet fyllt av allt möjligt 😀

Nya motiv från Muminfamiljen.

 

SOLEN!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Solen har visat sig i dag. Stormen har bedarrat, det var minus tio grader i morse.
Jag har varit mycket trött många morgnar trots att jag sovit tio timmar. Troligen beror det på allt som hände under hösten (mammas sjukhusvistelse) och att jag mot slutet av året gjorde två personers jobb under några riktigt intensiva veckor.

Jag har lyckligtvis förmågan att sova och under jul- och nyårshelgen satsade jag på det, att vila.

Solen, och det faktum att det dag för dag blir lite ljusare, vi går mot en ny vår och sommar – ger ny styrka.

Sällsynt ekipage

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag hörde klappret av hovar mot asfalten i dag. Hann inte byta objektiv på systemkameran, så jag nöjde mig med att använda mobiltelefonen för att överhuvudtaget få den här bilden.

Väldigt glädjande var det att se att de bilister som uppfattade hästarna i trafiken verkligen saktade in och tog hänsyn.

Efter besöket på sjukhuset hos mamma träffade jag två väninnor och åt gott samt drack några glas på en restaurang.
Jag glömde be dem ta foto av mig och maten glömde jag också ta bild av. Men bra är det väl att man är mest upptagen av att umgås med vännerna ❤

Nu är jag jättetrött… men lycklig och tacksam över vad den här dagen gett mig.

Den svartvita bilden förmedlar bästa stämningen.

Ursäkta denna misshandel..

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

av en fin etikett! Ursäkten går till min bloggvän Ordodlaren. Köpte Baccatums Hot Jelly chilispetsade gelé, men fick inte upp locket utan att värma det under hett vatten. Man är ju ingen Starke Adolf längre.

Men det här var precis vad jag behövde i kväll. Mycket energi har gått åt till jobb och sjukhusbesök. Ändå är det ju mamma som har varit med om den mest kraftkrävande upplevelsen. Det gäller att ha tålamod med hennes återhämtning.

Jag tror att människan orkar mer än hon tror. I vissa fall, under vissa perioder. Men sedan måste tid för återhämtning finnas, både då det gäller operationer och då det gäller att man är den som finns till för en anhörig, eller då man har mycket jobb, eller som i detta fall – då vi med min syster har både ock.

I går och i dag har man också jobbat på granngården med jag-vet-inte-vad. Rivit upp asfalt osv. Det bullrar, surrar, slamrar och smäller i ett från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Just i dag kände jag att oljudet tärde extra mycket på mina krafter.

Men nu lite chili på ost och kex och ett par glas vin och sedan god natt och amen!

Tillåter mig vara trött

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I går kväll vällde den stora tröttheten över mig.
Det är ju inte konstigt alls, med tanke på att jag kombinerat jobb med att finnas till för mamma.
I går kom beskedet om att operationen gått bra. Men såsom alla vet är faran inte direkt avblåst efter en stor operation. Infektioner kan uppstå, risk för blodpropp finns osv.

Ett höstarrangemang i nya blomsteraffären Dream Flower.

Många saker i hemmet har blivit satta på undantag. I dag hinner jag städa lite. Men annars har det varit mamma, tidningsjobbet och jobbet för Lovisa Historiska Hus som dominerat de två senaste veckorna.

Så i går kväll tillät jag mig vara trött.
Jag tillåter mig att börja gråta om det så känns.
Jag vågar säga ”just nu orkar jag inte”, jag gör hela tiden så gott jag kan.
Att släppa vissa saker är nödvändigt nu, konsten att prioritera är guld värd.

Argh! …

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Lådor_2

… det tar aldrig slut!
Jag packar och packar och packar och undrar hur mycket saker jag har och varför?!

Jag som sagt att jag ska minimera mina ägodelar! Vad är detta för ett trams?
Var tvungen att beställa tio flyttlådor till!

Har faktiskt analyserat läget och kommit fram till att jag för två år sedan också tvingades packa en del i all hast. Saker som jag hade kunnat avstå från då finns ännu kvar.

Nu har jag en plan för den här hösten. Jag ska systematiskt gå igenom allt och fråga mig om jag behöver allt det jag nu packat ner. Svaret kommer högst troligen att vara ”NEJ!”.

Och målet med flyttlådorna är att tömma tio per dag, då blir jag av med dem på fyra dagar.
Överambitiöst? Utopistiskt?
Kanske. Men jag är så TRÖTT på det här och ARG för att jag fortfarande har en massa saker jag inte behöver!

… puuust, så skönt det var att skriva ut det här … 😀