Ukraina

Vi får inte glömma, aldrig sluta hoppas

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.

Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.

I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.

Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.

Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.

En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.

I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.

Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤

Då kommer Pippi Långstrump…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och då blir allting bra!
Så avslutas en sång av många om Pippi. Till exempel i avsnittet där hon firar sin födelsedag och får överraskande besök av tjuvar. Tjuvar som också försöker lura henne med falsk gråt om att de är ”såå hungriga” och så vill hon bjuda dem på tårta, men medan hon hämtar den försöker de ta kappsäcken med pengar och smita.

Fult gjort! De får tårtan i ansiktet istället 💪😂

Vi behöver fler Pippi Långstrumpor i vår värld.
Egentligen var det så att jag inte längre orkade se på alla nyheter och allt våld som kanaliseras via dem.
Det är inte så att jag blundar för vad som sker i Ukraina, i Gaza och på andra håll i Europa och i världen… Ni vet alla att det är så att vi inte kan undvika allt det här. För att inte tala om gängkriminaliteten i Sverige som också verkar sprida sig fort till grannländerna.
Vi vet allt detta och känner maktlöshet.

Då kan det finnas viss tröst att hitta i filmer och i litteratur. Kloka ord osv.
Problemet är förstås att maktens män eller kvinnor inte ser på Pippi och inte tar allt det här till sig. Eller även om det gör det, så verkar handlingskraften saknas och makten att säga ”nu slutar vi alla kriga”. Ingen vill ju ha krig och död och elände. Men allt bara eskalerar.

Då byter jag kanal ibland.

Fem en fredag, Veckan som gått, och Slava Ukraini

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”.
Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!

En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:

Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
– Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.

Hur firade du din senaste födelsedag?
– Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.

Vilken var den senaste listan du gjorde?
– Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.

När väntade du senast på en hantverkare?
– Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.

Vilken serie eller film har du senast börjat titta på?
– Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.

    Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.

    Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂

    Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.

    Glory to Ukraine! Slava Ukraini 💙💛

    En innerlig önskan

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    … om att 2023 blir ett bättre år då fred kan slutas och återuppbyggnaden av Ukraina inledas.
    Det är lång väg till förlåtelse och försoning, så pass fruktansvärda brott har begåtts.
    Det dröjer många generationer innan alla trauman är bearbetade.
    Men nånstans måste det börja, ett litet frö till fred hoppas jag kan sättas 2023 för att gro.

    Bilden är ett minne från Nya Östis läsarresa i Italien 2019. Sedan dess har jag varit utomlands bara en gång.
    Det var i februari 2020 strax innan coronapandemin bröt ut. Jag besökte Stockholm då.

    Gott nytt år alla mina bloggvänner!

    Glad måndag, del 2

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Hämtade ut min andra vinst från Tors julkalender, den här gången duschkräm och en skrubbvante. Fina pipor!
    Dessutom har jag glömt att notera att Tor vann sina två sista matcher före julpausen och toppar nu tabellen då värst konkurrenten från Borgå förlorade en match nyligen.

    Glad blev jag också för att jag fick ett postcrossingkort från Ukraina. Maksym där tackade Finlands folk och regering för det stöd vi ger hans land i kriget. Dessutom fick jag några julkort, bland dem ett från min bloggvän Minton, tackar ❤

    Ute är det nu en minusgrad. Var plus också i ett skede, så där är rätt halt, nu är jag tacksam för mina icebugs. Gäller att vara försiktig även med dem, tycker jag. Bra sandat på många ställen, men fort bildas isfläckar och snötäckta sådana kan ju verkligen ställa till det. Fick ihop 2500 steg ändå med mina ärenden på stan och har nu promenerat 80 dagar i sträck.

    På torget säljer Lions Club Lovisa åter julgranar och pengarna går till välgörenhet. En gång köpte jag grankvistar av dem. Någon finns på plats här alla vardagar klockan 10–16 fram till den 23 december om inte granarna tar slut därförinnan 🙂

    Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

    Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

    Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

    Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

    Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
    Jag vill tro det 🙏

    En nästan spegelblank vik

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Bilderna på Sågudden vid Lovisaviken togs i måndags, tidig kväll, då det knappt blåste alls.

    Sågudden har fått sitt namn från tiden då det fanns en såg på udden. Efter det har planerna för området varit många. Bostadshus, både stora och små, har ritats upp – konferenshotell likaså. En tillfällig terminal för båttrafik till Estland fanns här en gång, men någon regelbunden trafik blev det tyvärr inte.
    Befinner mig inte på en åker 🙂
    I dag är det Ukrainas nationaldag och på dagen exakt sex månader sedan Ryssland anföll sitt grannland. Hur ska vi få slut på kriget och alla vansinnigheter som pågår 😢 ?

    Grattis Tove Jansson!

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.

    Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.

    Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
    Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
    Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.

    Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.

    Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.

    Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
    Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.

    Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏

    Kände som ett litet mirakel

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    … då jag igår via postcrossingen fick detta kort från Kiev i Ukraina. Avsändaren är 22 år gammal och mobiliserades som en combat medic of the battalion inom sjukvården den 24 februari. Nu har hen återvänt hem.

    Kortet var på väg 23 dagar från Ukraina till Finland. Men det kom fram, och det kändes underbart med denna hälsning av en okänd postcrossingvän i ett krigshärjat land ❤

    En krispig kall sen kväll

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Telefonen säger att det är minus två grader men att det känns som minus fem. För mig kändes det som minus tio 🥶😂 Men jag har tillsvidare ett hem att gå till – en trygg härd, inte en rykande ruin.
    Bilden visar vårt rådhus, stadshuset, upplyst i gult och blått, för att hedra Ukraina 🙏
    Jag tillbringade några timmar hemma hos en väninna ikväll. Vi talade om kriget som pågår, men också om annat som känns viktigt att reflektera över just nu. Vart kan vi fly om Ryssland anfaller även oss? Är det värt att fly till Sverige eller kommer P att anfalla även vårt grannland?

    Jag har inga vapen som jag kan använda för att mota fienden såsom min morfar gjorde 1939. Men även om jag fick ett vapen, kan jag skjuta ihjäl en annan människa? Just nu är svaret NEJ.
    Men om någon siktar med vapen mot mig och vill döda mig och mina nära och kära, så… ?