Då vi kom upp från den underjordiska fjärrterminalen för bussar i Helsingfors i torsdags fick jag syn på det här.
Det kändes ju väldigt välkomnande med denna projicering 🙂
Handlade om någon utställning i huset.
Del 24 i serien finns HÄR.
Jag hade gärna också levt på 1700-talet åtminstone då det gäller det man vet om människors sätt att se på livet som en fest. Man skulle gärna skåla i goda drycker och visa sina känslor öppet. Annars fanns risk för att man skulle bli sjuk, om man höll inne med sina bekymmer vill säga 🙂
Museets julutställning ”Kommendantens jul” är öppet ännu i januari.
Del 23 i min serie av vackra väggar hittar du HÄR.
Vad jag skrivit på arbetsbloggen om Lovisa museums jul hittar du HÄR.
När jag nu kom i gång med mina vackra väggar hittade jag en till.
Den här finns i vår nya finska skola i Lovisa.
Del 22 i serien hittas HÄR.
Man kunde ju tro att man kommit till Grekland när man ser det här. Men så här fina plattor har satts upp på en stenfot till ett hus på Ågatan i Borgå. Färger att bli glad av i novembermörkret!
Del 21 i min serie med väggar hittar du här.
Då jag tog den här bilden i centrum för knappt en vecka sedan fotograferade jag också väggen ni ser till vänster. Någon kanske tycker att klotter i den här stilen inte alls är vackert, men väggen i sig är det mycket tack vare det sken lampan skapade i kvällen.
Del 20 i serien av vackra väggar.
(ps. har haft väldigt mycket att göra både på jobbet och privat de senaste dagarna så under veckan blir det mest korta inlägg med bilder här på bloggen)
Det här är en fastighet som står tom nära vår redaktion, mitt i centrum av Borgå. Väggen utgör ju bara en del av en större byggnad, men vet ni, jag tycker väggen är så vacker på sitt sätt.
Som objekt i min samling av väggar i alla fall 🙂
Jag såg en annan otroligt vacker vägg på ett annat håll i staden också. Eftermiddagssolen som träffade klängväxterna på väggen… så fint! Men jag satt i bilen i värsta rusningstrafiken när jag såg det så det var inte läge att stanna och fotografera just då.
Del 18 i serien finns HÄR.
Känner mig ganska omtumlad efter besöket på flyktingmottagningen i Kotka. Att sitta där och höra två pojkar som är 14 och 15 år att berätta om sin flykt från Irak… Jag kände mig helt dränerad då jag kom tillbaka till Lovisa på eftermiddagen.
Men nu är det ju faktiskt inte mig det gäller.
De här killarna har något att berätta, och de VILLE prata om sina känslor.
På centralen är man orolig att intervjuer och diskussioner går överstyr. Man har inga psykologer som kan ta sig an någon som eventuellt får ett sammanbrott.
Men de här unga killarna var så kloka… de inser redan i dag att enda sättet att klara av att hantera alla minnen är att prata, prata och åter prata. De gråter ut hos varandra. DET om något är bevis på en inre styrka och egentligen är det ofattbart att den styrkan finns, efter allt vad de varit med om.
Människosmugglare som inte skyr några medel, som kör på fyllan, som tar alla pengar flyktingarna har, som överger en del av dem så att de kvävs ihjäl i bilarna eller drunknar i Medelhavet…
Jag tänker också på alla dem som inte vill ta emot asylsökande i Finland. Inser de inte att de här pojkarna inte haft några val? De skulle helst ha stannat i sitt hemland, men vem flyr inte ett land i krig där du eller dina närmaste kan bli dödade vilken dag som helst?
Nä, nu saknar jag ord.
Jag håller på med ett reportage kring det här och sätter ut en länk här den dagen texterna finns på webben. Då får ni ta del av Ibrahims och Nameqs berättelser.
(del 17 i min väggserie hittar du här)
Tycker minsann att jag hade lagt ut en vacker vägg i min serie under sommaren, men verkar som om jag inte gjort det sedan den 14 mars i år. Nå väl, i söndags hittade jag en vägg med en målning som jag tror att den lokala konstnären Kristina Elo skapat. Adress Mariegatan i Lovisa, invid Schillmarksparken.
Del 16 i serien finns HÄR.
Hade en bra dag på jobbet. Allt från morgonmötet då vi hade besök av en anställd på arbetsplatshälsovården. Eftersom vår bransch, och vårt bolag, genomgår stora omstruktureringar är det bra att veta vart man ska vända sig om man får ångest och känner oro över framtiden.
På eftermiddagen hade vi ett härligt läsarcafé i Lappträsk. Vi var fem representanter från Östra Nyland som frågade hurudan tidning läsarna vill ha i framtiden. En regiontidning verkar lite främmande för många. De flesta vill läsa riktigt lokala grejer, sådant som ingen annan skriver om än den lilla lokaltidningen.
Hur det går för Östra Nyland i framtiden får vi veta i slutet av oktober.
En regiontidning är säkert helt okay, för den kan utkomma fem gånger i veckan i stället för tre gånger.
Huvudsaken är bara att det ges utrymme för allt smått, att inget känns för löjligt eller för litet.
Förra inlägget om en vacker vägg hittar du för övrigt här.
Ja, det var åter ett tag sedan jag såg en vacker vägg – eller i alla fall ett tag sedan jag kom för mig att plåta en sådan.
Den här vackra väggen finns i Liljendal, en före detta självständig kommun som i dag är en del av Lovisa.
Del 13 i serien hittar du HÄR och därifrån steg för steg bakåt till de övriga tolv.
Den här dagen har varit BRA!
Den började med att jag läste en härlig kolumn av min fina kollega Anna.
Sedan åkte jag med vår fotopraktikant Mariella till Liljendal för att göra en intervju till en bilaga som kommer ut 18.9 i Östra Nyland och följande dag i Borgåbladet.
I dag sa Anna också att det var första gången på länge som hon hörde mig skratta så som jag gjort förr.
Jag skrattade verkligen gott åt en teckning jag såg på Facebook, en ordlek mellan två streckgubbar. Det behöver inte vara märkligare än så.
Och då jag gick från jobbet till bilen föll ett varmt solregn. Det var så vackert och jag kände mig faktiskt lycklig.
Jag vet att jag har en lång väg att gå innan jag blir en hel människa.
Jag vet att jag kommer att åka ner i svackor, gråta och känna mig både ful och värdelös.
Men de korta stunder jag känner glädje, lycka, ett uns av något som kan kallas normal vardag… de stunderna griper jag tag i och håller fast vid ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 