Så här kan man också…

… ta sig fram i en stad. Under veckoslutet Rosar och trädgårdar ordnades skjuts med häst för dem som ville se en del av staden från vagnen.

Under rosornas helg kunde man åka med häst och kärra.
Under rosornas helg kunde man åka med häst och kärra.

När bilden togs i söndags var det varmt och det kom några regnskurar. I går blev vädret rejält kyligare, vi hade plus elva grader och regn. På Facebook skrev nån att det är så för att simskolorna börjar på badstranden. Statistiskt sett kan jag säga att det tyvärr är rätt. Med sexton somrar som kiosktant vid stranden bakom mig vet jag att dåligt väder ofta kommit som ett brev på posten då barnen ska lära sig simma 😦

Men nu är det som det är. Det svala vädret verkar fortsätta veckan ut. Så ni som har sol och värme – njut! Man kan aldrig veta när vädret slår om.

Kapa rötter, låta nya ta fäste

Det blir många symboliska texter och bilder nu 🙂
Den här tog jag på Brokholmen under seglatsen. Visst är det fantastiskt hur träd klarar sig fastän de är väldigt utsatta för vädrets nycker. På den här stranden blåser det ofta och mycket.
Månne inte vi människor har samma förmåga också? Att rida ut stormar, att klara livet fastän rötter kapas.

Här står trädet kvar fastän delar av stranden spolats bort.
Här står trädet kvar fastän delar av stranden spolats bort.

I går kollade jag samtliga matcher i fotbolls-EM. Tysklands mot Ukraina slutade först kring midnatt. Sedan kunde jag inte somna. Låg och funderade på allt möjligt. Tror jag knoppade av kring två.

Men vad gör det då man har semester? Katastrofalt hade läget känts om jag hade varit tvungen att vakna 6.45. Men nu sov jag till halv tio.

Det är så skönt med inga måsten. De möten jag prickat in för i dag har frivilligt antecknats i kalendern och dem ser jag fram emot.

 

Kronbloms väder”pinne”

I fredags visade Kronblom att vädret skulle bli bra, och vackert var det mycket riktigt ännu i går lördag.
I fredags visade Kronblom att vädret skulle bli bra, och vackert var det mycket riktigt ännu i går lördag.

Bilden är tagen i motljus men tittar du noga kan du se Kronblom hålla i en pinne. Den kommer ju ut från ett ställe i byxorna så man kunde tro han höll på med nåt annat, men nej nej… det här är en grankvist och den reagerar på väderleken. Pekar den uppåt blir det sol, och pekar den nedåt blir det regn.

Ägarna till Kronblom har köpt vädermätaren i Ullared i Sverige. Han lär finnas i massor av olika storlekar.
Kul grej tycker jag!

Hakan upp och blicken framåt

Omväxlande väder vi har. Morgonen var solig och fin, vinden ljum.
Fåglarna nästan skriker ut sin glädje 🙂
Terapisitsen var fin – jag går bara var femte vecka nu, men märker att den ger mig precis den styrka och de verktyg som behövs.

När jag kom hem från jobbet och ett möte i Borgå öste regnet ner. Plötsligt hade det ”blivit höst igen” 🙂

Hemma på hallgolvet låg månadens nummer av ”Unelmien talo ja koti”. Som gjord att gotta ner sig i en kulen kväll som denna.

Och i tankarna är jag redan i Amsterdam ❤
Nu är det åter hakan upp och blicken framåt som gäller.

Tidning

Att vara nöjd…

… handlar inte om några stora saker för mig numera.
Jag ansvarar själv för mitt liv, hur jag lever det och hur jag mår.
Jag är ingen motionsfantast, ingen hälsofreak – men dör jag i morgon på grund av det så har jag i alla fall levt mitt liv på det sätt jag själv ville.

När det soliga vädret från i går svängde om till blåst och regn på eftermiddagen i dag mulnade jag inte till. Vädret är något jag inte rår på.

Tidningar ger mig gott sällskap, inspiration, ibland glädje, ibland aha-upplevelser.
Tidningar ger mig gott sällskap, inspiration, ibland glädje, ibland aha-upplevelser.

I dag har jag kört en tvättmaskin, tagit en kort cykeltur och gjort en enkel lunch åt mig själv. I morgon ska jag åter på jobb efter att ha haft en och en halv vecka vintersemester (nåt jag förstått att inte finns i Sverige).

Kalla det prutthurtighet om ni vill men i dag gläds jag åt
–  att vi fått bostaden vi äger uthyrd åt en underbar familj.
– att jag vet vad jag ska göra på jobbet i morgon, och att jag har ett litet spänningsmoment efter jobbet också.
– att jag är finaste jag, och att jag har överlevt det jag trodde jag inte skulle överleva – att min make dumpade mig efter nästan sjutton gemensamma år.

Jag gläds således åt att jag kan känna glädje, att jag åter vågar göra allt möjligt, att jag kan hålla huvudet högt, att jag antar nya utmaningar och att jag insett att det är jag, och bara jag, som styr över mitt liv.

Ps. Det har tagit tid och krafter att komma så här långt, det är inte mycket man får gratis i livet, men ibland måste man vandra de där snåriga stigarna också, för att förstå att man har det ganska bra – trots allt.

Siffror

Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.
Äntligen utlovas lite sol och kanske sommartemperaturer.

Jag tycker om siffror och att jämföra dem med varandra. Speciellt då siffror formar sig till statistik. Däremot är jag inte speciellt prismedveten, brukar sällan kolla kilopriser.

I dag ser himlen en aning ljusare ut än i går. Väderprognoserna hotar inte med regn. Från och med i morgon borde vädret bli bättre och till lördag utlovas äntligen sommartemperaturer.

Bloggen har haft massor av besök.
Bloggen har haft massor av besök.

Temperaturerna har varit låga nästan hela juni månad men på min blogg har siffrorna skjutit i höjden.

I början av året hade jag mellan 100 och 300 besökare per dag och runt 3000-4000 läsare per månad.

Men den 18 juni började siffrorna skjuta i höjden. Det var då jag kände att det var dags att berätta om den stora förändringen i mitt liv. Om makens skilsmässoansökan som kom som en total chock för mig.

Sedan dess har jag haft allt mellan 600 och cirka 2000 besökare, per dag.

Redan i går, sex månader innan året är slut, har jag haft lika många besökare som under fjolåret, nästan 36 000. På tretton dagar, mellan 18:e juni och 30:e juni, hade jag cirka 14 000 besök.

Så som jag tidigare har sagt så vet jag inte vem det är som läser det jag skriver. Väldigt få ger sig till känna genom kommentarer, så gärna skulle jag se fler av dem.

Jag har haft den här bloggen sedan september 2009 och just nu skriver jag i terapeutiskt syfte. Tycker det är skönt att inte behöva dra storyn om den stora livsförändringen gång på gång då jag möter människor.

Jag hoppas tonen i bloggen så småningom blir ljusare, närmast nu då jag snart kan visa bilder från nya bostaden. Och jag försöker hålla min egen humor, och Adrians torra, kvar här – också under de dagar då allt bara känns nattsvart.

Ett gäng köttbullar

Är glad att jag fick det här gänget med köttbullar fixade.
Är glad att jag fick det här gänget med köttbullar fixade.

Många dagar under de senaste sju, åtta veckorna har jag glömt att äta. Följaktligen har jag gått ner åtta kilogram men det gör inget, för det finns att ta från om man säger så.
Ibland har jag inte förmått mig göra något och då är det enklast att köpa något färdigt eller att gå ut och äta.

Tankarna mal i mitt huvud. In i varenda köttbulle har en tanke om det som hänt knådats in. Så kanske ska man säga att det är bra att jag sedan tuggar sönder det och skiter ut det?

Den här dagen har varit oerhört tung. Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre. Jag ska besöka frissan och sedan gå ut på en bit mat med en fin kollega. På eftermiddagen är det musikshow och beachparty på badstranden. Man kan ju också hoppas att regnet inte ska vräka ner då.

Håll tummarna både för mig och vädret i morgon! Kramar till er alla!

Mulet och kulet

Här borde vara liv och rörelse men kallfronten som har bitit sig fast ovanför Finland skrämmer bort badgästerna.
Här borde vara liv och rörelse men kallfronten som har bitit sig fast ovanför Finland skrämmer bort badgästerna.

Vädret har inte varit mycket att skryta med den senaste veckan. Till en strandkiosk kommer det inte många kunder då det snöar ena dagen och regnar småspik den andra.

Vädret är ungefär som mitt liv just nu. Mycket mulet och kulet. Men ibland spricker molntäcket upp och solens strålar värmer.

Det är dom där små ljusglimtarna jag måste fokusera på. Fastän det just nu känns som om ett svart moln fastnat ovanför mitt huvud.

 

Fars dag med väder

Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala.
Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala. Bilden är från badstranden i Lovisa.

Det är mysigt med höststormar. För hos oss har de ju hittills hållit sig inom rimlighetens gränser. Mycket värre är det för de stackars människorna på Filippinerna 😦

På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.
På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.
Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.
Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.
I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid "hej då" när jag går.
I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid ”hej då” när jag går.
På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.
På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.