Potatisar kan visst prata!

Det är märkligt hurdan effekt Adrian Debutsky har på mig nu då jag åter börjat skriva om honom så gott som på heltid. Han finns med mig överallt. Vad jag än säger, tänker och gör så är han där och kommenterar.

I dag undrade jag om nypotatisarna som jag köpte i torsdags ännu var i topptrim i dag. Jag hade tagit bort dem från plastpåsen eftersom några hade börjat fara illa där. Men bädden av hushållspapper kanske inte var så bra heller. Potatisarna hade mjuknat fastän jag inte hade kokat dem.

Jag tänkte att jag kan ju inte veta hurdana dom blir innan jag har gett dem en chans och kokat dem enligt konstens alla regler. Och när de små knölarna låg där i de kokande vattnet såg jag hur de log inställsamt mot mig. Vi är jättefina, hörde jag dem säga, och jättejättegoda!

Mannen som kunde tala med hästar har Adrian hört talas om. Han påminde mig också om kvinnan som kunde tala med en virkad tomte och kvinnan som talade med en tvättsvamp men kvinnan som hörde potatisarna tala var något nytt.

– Jag har ju i alla fall fantasi, sa jag. Och det behöver jag för att jag ska få dig att överleva i boken.

Tanten som sover med en tomte

Tomten var med på resan igen. Den här gången Lovisa-Helsingfors-Stockholm-Eskilstuna tur/retur. Han uppförde sig mycket exemplariskt. Kanske för att varken älgen, lammet eller mumin var med. Han hade liksom ingen att försöka imponera på. Hans stora, ansvarsfulla uppgift var den här gången att på hemresan hålla reda på mina hyttnycklar. Jag åkte nämligen SJÄLV som svensken säger, maken stannade ett par dagar extra i Sveariket. Tomten var också mitt sängsällskap, både på båten och under de ensamma nätterna hemma. Så jag kan ge Adrian rätt till en viss mån, han misstänkte att jag höll på att bli prillig då jag TALADE med tomten, läs mer här.

Här ett bevis på att jag besökt Eskilstuna på riktigt. Busstationen är ju riktigt fin, eller hur? Cafeterian där inne är också värd ett besök. Bussresan från E:tuna till S:holm hade varit värd ett skilt blogginlägg. Det var fullsatt i bussen och jag vet inte hur många språk där pratades. Men finska lär vara det andra huvudspråket efter svenskan. I dag hörde jag att åtminstone kommunala texter översätts till finska där. Tänk om vi finlandssvenskar skulle ha det lika väl här hemma? Få texter översatta från finska till svenska.

Och btw… man kan få de mest märkliga erbjudanden via spamposten på bloggen. If you need a taxi in Boston… just call me! Jag vet väl inte vad (läs: vilken hunk)  jag går miste om, men sorry… nej… just nu behöver jag ingen taxi där.