vykort

Mycket Mumin här, och sol på frukostbrickan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här kortet sände jag igår i postcrossingen till en mottagare i Estland. Det är ju ett bra bidrag till färgsprakande november som LillaSyster håller i.
Korten med Muminmotiv brukar vara omtycka jorden runt.

Frukostbrickan i dag, med spår av det jag åt 😀 Och så fick jag genom skrivbordslampan solen på bilden att skina på riktigt.

November månads bild i min Muminkalender är något dystrare.
Jag tvingades faktiskt för säkerhets skull kolla vad denna figur heter och det här är Too-ticki. Enligt en Muminguide på nätet är hon pragmatisk och medkännande, men hon är inte sentimental. Utöver det är hon musikalisk och gillar särskilt att sjunga sånger som hon har hittat på själv.

På bilden kanske hon funderar vem som tappat tandborsten och näsdukarna? Eller så undrar hon om det är hon själv som lämnat dem där. Det kanske inte ens är en tandborste? Men nycklar och en glödlampa känner jag igen 🙂

Sedan kan vi gå över till något helt annat. Det här är ingen muminfigur, men jag kan vila ögonen på honom ändå 😉
Köpte igår från lokala sportaffären den här blusen i merinoull. Mjuk, underbar och varm. Precis sådana plagg jag behöver under hösten och vintern här i gamla trähuset.

Det är först nu, när jag ska uppleva andra vintern här, som jag vet vilka kläder som funkar, och hur lager på lager ter sig mest smidigt, för man vill ju kunna röra sig också.

Och nej, jag har inte just nu +14 grader inne. Här är +20, men jag tänker vara förberedd om det blir sträng kyla framöver.

Lektionen i finska för dagen:
Luontoystävällinen tuote = Naturvänlig produkt.
Testatusti paras kylmään & kosteaan = Testad som bäst mot kyla och fukt.
Kutiamaton pehmeä laatu = Mjuk (pehmeä) kvalitet (laatu) som inte skapar klåda.

Finska språket är känt för att vissa ord är korta och behöver beskrivas med fler ord på svenska. Kutia = klia, kittla, skapa klåda. Ändelsen -ton betyder att det är något man slipper, något som saknas, något man kan vara utan. T.ex. laktoositon = laktosfri, saknar laktos. Gluteeniton = glutenfri.

Kalenderbild, dag 16

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.

Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.

Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.

Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.

Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”

Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏

Dagarna ljusnar minut för minut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I Tove Janssons Höstvisa sjunger vi tvärtom. Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Men nu kan vi byta ut orden till att dagarna ljusnar minut för minut.

Solen har visat sig hela dagen i dag och det betyder mycket för mig. Natten var nämligen inte bra. Jag sov från 22.30 till 01.30 och låg sedan vaken till 6.30. Lite värk i knäet men annars bara svårt att hitta en ställning som tillåter mig sova. Det var inga grubblerier i natt, bara vanliga tankar som flög fram och tillbaka. På dagen har jag inte värk, men ibland svårt att gå då benet är styvt.

Solen gör mig glad, och ett kort på posten likaså. Vi skickar ibland kort till varandra, Anna och jag. Det kanske blir några per år. Inga måsten, inget som handlar om turvis eller särskilda motiv. Jag önskade en gång att jag skulle få bilder på fina fönster och dörrar, och här får jag både och!

Men intressantast av allt, kortet är gjort av kork! Innovativt, eller hur? Har aldrig fått ett sådant förr, så tack Anna ❤

Nu blev det ändå så

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att jag köpte sorteringsaskar till mina pussel. Jag var i valet och kvalet. Ska jag köpa något av plast, och ytterligare en pryl. Men så tänkte jag hur praktiska de är och så liten plats de tar sedan då jag INTE pusslar. Och även då pusslet är framme kan de här lådorna staplas på varandra så att de inte fyller hela bordet.

De sex röda lådorna är inte stora. Jag klarar mig alltså inte med enbart dem, så jag sparar en del av de praktiska, och lite större, som jag har sedan tidigare. Använda chokladaskar och sånt. Men de lådor som håller på att falla samman, och som jag tejpat flera gånger 😂, ska jag slänga.

Och när jag väl var inne i vår härliga bokhandel köpte jag ett fint ljus, kort med Muminmotiv, kort med Lovisa-motiv som jag brukar sända i postcrossingen, kort till Alla hjärtans dag, klistermärken och frimärken.

Minus femton grader i dag. Det är minus femton för mycket och sedan skulle det behövs plus femton till. Alltså +15 grader skulle vara idealiskt, tack!

Mumin och Lovisa 💕

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.

Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.

I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.

I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.

Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤

Kortet som gör mig glad

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det här med husvagns- eller husbilsdrömmar skrev jag om för några dagar sedan. Det här kortet har tröstat mig en tid nu, och lite varit som en ”skattkarta” för mig, en karta där allehanda drömmar är tillåtna.

Det står i ögonhöjd lutad mot min skrivbordslampa.

Genast då jag såg kortet i bokhandeln ville jag ha det. Inte för att sända till nån annan, vilket jag gör med 98 procent av alla kort jag köper. Skickar via postcrossing eller som en hälsning på Alla hjärtans dag, till jul eller påsk. Men det här ville jag behålla själv.

Det har varit tre ganska tunga månader. Ju äldre jag blir, desto jobbigare känns november, december, januari.
Men nu skriver vi ju redan februari, så det lättar säkert snart 🙂

Fem en fredag, skrivna ord

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det är temat hos Elisamatilda den här veckan.

Vem skrev du senast ett brev till?
– Ett brev som jag postade med snigelpost? Det minns jag inte just nu. Skickar ibland kort, även utanför jul, Alla hjärtans dag och påsk. Men brev? Via mejl händer det förstås ibland, men minns inte till vem det gick.

När skrev du senast under ett kontrakt?
– Skulle det vara så länge sedan som då jag för fem år sedan skrev under hyreskontraktet?

Har du någonsin skrivit dagbok?
– Ja, nästan oavbrutet sedan 1976. Skriver fortfarande, så gott som dagligen.

Har du en läslig handstil?
– Då jag skriver vykort och dagbok, ja. Anstränger mig ju då för att den ska vara läslig. Men då jag gör anteckningar som journalist är det ibland bara jag själv som kan tyda det jag skrivit. Går det många dagar mellan intervjun och den stund då jag ska skriva rent artikeln på datorn, kan det ibland hända att jag inte ens själv kan läsa vad jag antecknat 😀

Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista?
– Har ganska sällan en sådan, men i dag fick jag till en och det var sånt där som minst en gång i veckan behöver köpas i affären. Bröd, ost, toapapper osv.

    Det här var ett vykort som kom till mig i onsdags. Det var, med prydlig handstil, adresserat till en man i Tenala. Hur det hade landat hos mig, en kvinna i Lovisa, har jag ingen aning om. Jag förde kortet på nytt till en postlåda och hoppas att födelsedagshälsningen som fanns bak på kortet någon dag når rätt person.

    Glad vykorts-onsdag!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
    I dag fick jag fyra postcrossingkort samtidigt. Ett från Canada, i inplastat kuvert, det som syns till höger med de tre frimärkena. Har inte öppnat det ännu – spännande! Ett från Taiwan, det som är uppe till vänster. Ett från Texas, det som visar en karta, och sist men inte minst ett kort med James Bond-motiv från Tyskland. Jag har i min profil efterlyst vykort med Bond-motiv, men kan tänka mig att de är svåra att hitta, så därför blir jag alltid extra glad då något sådant dimper in på hallgolvet.

    Annars har den här dagen gått i arbetets tecken med slutspurt för Nya Östis som ska ut imorgon.
    Under min paus skjutsade jag mamma till pensionärsföreningens möte.
    Solen har visat sig någon timme, det kändes bra. Men fortfarande är det kallt och det kom lite snö i dag också.

    Ikväll blir det kanske dammsugning, lite pusslande (van Haasterens motiv med cyklisterna har varit krävande), teve, tidningar, bankärenden på nätet osv.

    Glad måndag! 11-02-2019

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    En på många sätt glad måndag har det faktiskt varit. När jag kom hem från redaktionens möte väntade ett tjockt brevkuvert på hallgolvet och två postcrossingkort!

    Happy socks, kort och glada smileymärken!

    En mycket kär bloggvän i Sverige hade tänkt på mig och klart att man blir Happy då man får brev!

    I postcrossingen får man ha önskemål angående vykorten. Man kan inte kräva något, men berätta vilka kort man gillar. Jag har skrivit att speciellt kort med motiv från Bondfilmer och bilder på Daniel Craig gör mig glad. Och ett sådant kort kom i dag!

    Ett kort från Taiwan och ett annat, med Bondmotiv, från Ryssland.

    Glad är jag också för att jag i dag har lyckats hålla min arbetstid inom ramarna 9.30–17. Jag har också tagit i användning ett separat arbetstelefonnummer.
    Dessutom har jag grillat kycklingfiléer i ugnen. Det var ett tag sedan 🙂

    GLAD MÅNDAG ❤