I dag klockan 12
i Norge, i Sverige och i Danmark hålls en tyst minut för att hedra dem som föll offer för Breiviks attentant. Den tysta minuten infaller klockan 13
i Finland.
Jag hoppas att så många som möjligt kan vara med och hålla den här tysta minuten. Jag vet att yrkeschaufförer inte kan stanna mitt på motorvägen, ambulanser kan inte sluta rulla, flygplan kan inte landa för en minut. Men vi som kan vara tysta en stund klockan 13 i dag borde vara det. I affärer, på torg, hemma hos, på badstränder, i hotell, på servicestationer, i ladugården… ja, det finns många platser där vi kan visa att också vi har berörts av det som hänt.
Uppdaterat inlägg.
Så här gjorde vi i kiosken. Eller nästan. För bilden är rekonstruerad. Vi drog ner luckan, satte lappen mot fönsterrutan, släckte belysningen och stängde dörren. Sedan gick maken och jag ut på gräsmattan. Där höll vi om varandra och mina tårar började rinna. Vi har ju varandra. Men tusentals av människor miste nära och kära den 22 juli i Norge.
Att hålla kiosken stängd fem minuter var det minsta vi kunde göra. Tillsammans med några släktingar och vänner ägnade vi en tyst minut till att tänka på offren och deras anhöriga.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
sv: Du har verkligen så rätt! På något vis är det bra, fast man inte borde tänka så, att det händer saker som får människorna att reflektera över sitt eget liv och hur man behandlar nära och kära.
Själv var jag i Vimmerby, Småland under den tysta minuten. Kyrkklockorna ringde och det var tyst och lungt i hela staden just då.
Det var säkert fint det du fick uppleva i Sverige. Jag håller med om den där forskaren som det var TV-nytt inslag om i går: finska politiker har inte gått ut o kommenterat dådet i tillräckligt stor utsträckning, känns oempatiskt… finns ju faktiskt också finländare som drabbats av sorg via det som hände i Oslo.