Interrail för 25 år sedan, del 2

Söndag 1 juni 1986
Vi åkte alltså nattåg från Köpenhamn till Köln. Orsaken till att vi hade valt att besöka Köln var att jag ville träffa en tysk kille jag hade förälskat mig i under en Italienresa året innan. Jag hade lyckats få reda på adressen där han bodde. Vi tog till och med taxi från Kölner-domen tio kilometer bort. Men bara för att mötas av hans kompis som sa att killen jag sökte var i Kiel.
Vi tyckte det inte fanns nån orsak att stanna kvar i Köln, så vi hoppade på ett tåg som skulle ta oss till Oostende i Belgien.
Vi träffar en fransktalande man med utåtstående öron som frågar fåniga saker och inte låter oss sitta i fred. Det regnar från och med Bryssel, verkligen dystert. Och Oostende var heller ingen glädje för ögat. Ruskigt och svindyra priser för båten till Dover i England. Över 8o mark! Inga postkort, kioskerna stängda.

På båten över till England dricker vi förstås Smirre. En timme och femton minuter kvar av resan, och vi är antagligen fullast av alla på båten.

I Dover-terminalen träffade vi två engelska killar. Jag väste åt Anne att vi far INTE med mördarna nånstans.
Men hur det nu var fortsatte vi tala med Graham och Peter som snart hade hyrt en liten Fiesta. Vi åkte med ”mördarna” till London där Peter väckte sin mamma mitt i natten. Vi fick sova över hos Peter. Hans mamma gav oss snällt handdukar och en tvål.

Måndag 2 juni 1986
Peter åkte till jobbet 8.15. Vi blev kvar och sov till 10 hos dessa helt okända människor. Peters mamma sprang av och an mellan köket och vårt rum och gjorde allt hon kunde för oss. Hon till och med kuskade oss till tågstationen och förklarade hur vi skulle komma till Victoria Station.

Oj, så allt var stort, skriver jag. Vi lyckades inte låsa boxen där vi skulle förvara ryggsäckarna, så en stationsneger fick hjälpa oss (vilka ordval jag hade på den tiden!).
Vi hade tänkt se Piccadilly Circus men hamnade på Fuckingham Buckingham Palace där drottningen inte var hemma.

Sedan tog vi tåget till Brighton, där Anne tidigare hade varit på språkresa. Köpte Queens ”A kind of magic” och blev sentimentala.
I Brighton tog vi in på en Bed & Breakfast, pimplade lite Smirre och satte sedan kosan mot puben Argyle Lounge som Anne hade fina minnen från. Efter en liten pubrunda var vi också runda, under fötterna. Vi satte nyckeln i fel dörr i härbärget, men gubben som öppnade bara skrattade.

En reaktion på ”Interrail för 25 år sedan, del 2

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.