De här rosrona ska min älskade make få
i morgon. Jag har ställt dem svalt vid balkongdörren och hoppas de orkar stå raka och fina, i givakt som stolta furor för att välkomna honom då han ÄNTLIGEN kommer hem igen.
Vi välkomnar alltid varandra med blommor, mousserat eller choklad och ofta även med ett Välkommen hem-kort. Det behövs inte mer än att den ena av oss varit borta en natt – men den här gången handlar det om en hel EVIHGET på FYRA nätter.
Ja, ja… jag vet att maken om han läser det här suckar lite och säger att han får töntstämpel och blir retad i skolan. Men det må han vara MAN nog att klara av. Och kanske någon tycker att våra små vardagsgester är fina också.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Att visa ömsesidig uppskattning, oavsett form, borde vi alla praktisera mera! Förutsatt att det inte blir rutinmässigt efter ett tag – sånt gills inte!
Håller med! Rutin godkänns inte. Pussar och kramar och älskvärda ord kan ju te sig som upprepningar och därmed som rutin, men jag tycker det är helt okay att ofta kramas, säga ”älskar dig” osv. Däremot måste det bakom varje kort och liten gåva finnas en tanke, lite ansträngning i form av några nedplitade ord, en vers eller så.
Så härligt!
Mera uppskattning och välkommen-hem presenter till folket!
Instämmer! Vi kan inte för ofta visa vår uppskattning och hur mycket vi bryr oss om nära och kära. Man vill ju inte måla fasiken på väggen men … en dag kan allt vara för sent.