a) … tänker jag att jag inte ska ta något för givet.
b) … går jag försiktigt på halt underlag men har ännu varit för slö för att börja använda broddar.
c) … njuter jag ändå av det enkla faktum att jag kan sätta ena foten framför den andra och promenera om jag så vill (se punkt a).
I går såg jag en härlig dokumentär på Yle Fem. ”Hermanfilmen” berättade om en över nittio år gammal mans vardag, från morgon till kväll. Jag hittade tyvärr inte något reprisdatum för programmet, men det kanske kan ses på Arenan.
Som Herman Parland vill jag också bli. Fastän jag inte röker pipa så vill jag envist hoppa upp på cykeln och till omgivningens förskräckelse susa i väg. Jag vill balansera på stock och sten, tycka att livet är ett äventyr, läsa intressanta böcker och tidningar sena nätter och till tidig morgontimme, bada naken, följa med naturens skiftningar i all sköns ro…
Som ni ser har jag redan börjat öva på det långsamma livet. I söndags var det härligt väder och där satt jag på K16, hörde fåglarna kvittra och såg snön smälta.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du bör definitivt börja öva på att använda broddar. Det har jag fått lära mig ”the hard way”
Som nybliven pensionär konstatar jag at ttillvaron är minst lika ruschig som tidigare. Förstår inte varför det blir så.
SOm den mannen vill jag också bliu, även om jag nu inte sett dokumentären, men jag känner igen konceptet. Jag vill också vara pigg och glad när jag blir gammal. Att kunna orka ta hand om mig själv och kunna ta mig ut och så 🙂