En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.
Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.
Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.
När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det kan väl vara bra att ha påhittade krognamn, om du ska beskriva någon form av brottslighet eller som i det här fallet prostitution. Det kan ju annars bli pinsamt för restaurangen om du använder ett existerande namn.
Vi har vissa problem att skilja på verklighet och fiktion ibland.
Jag läser ju våra svenska deckardrottningar som skriver i gotlandsmiljö och tycker att det är förfärligt trevligt att kunna känna igen mig, men ibland blir de lite för detaljrika i miljöbeskrivningarna. Speciellt Mari Jungstedt, där har man en känsla av att hon försöker guida oss runt på Gotland.
Ha en fin dag!
Kram, Ingrid
Exakt så var det, jag kunde inte skriva om krogar som fanns, det hade inte varit schysst mot dem.
”Problemet” med miljöer som man känner bra till är också just det som du nämner, man börjar guida runt sina läsare i allt för noggrant beskrivna sådana 🙂
Härligt med lite resor ibland, ger perspektiv med nya intryck!:)
Oh..Nice har jag varit i..fast det är nog preskriberat nu för det är mer än 30 år sen. Vackert..men då i alla fall, var fransmännen ett knepigt folk. Och i Paris luktade det hundskit till och med inne i livsmedelsaffärerna ..urk!
Det var omkring 25 år sedan jag var där senast också. Hundskitsodören har jag dock inte råkat ut för 🙂
Men visst är fransmännen än i dag lite knepiga… för VI är minsann inte det, eller hur? 🙂
Nä vi är perfekta…vi skulle kunna lära dom ett och annat…antar jag…