Jag har dåligt samvete. Fågelrestaurangen på Kretsgången har inte skötts enligt konstens alla regler. Jag har inte gått dit varje dag, utan har bett maken kolla hur det ser ut i och kring fågelmataren. Jag tror att han har glömt göra det, för någon rapport har inte inkommit.
Kom också på att vår annars så prima matare saknar en sittpinne. Men vad gör man med en sådan om själva serveringen inte funkar?
Bilden på denna påse förmedlar en idyll. Glada och nöjda fåglar och… just det, en käck flicka som matar fåglarna ur handen!
Det har inte jag gjort. Inte har jag gula hårflätor heller. Men det kanske fåglarna kan ha överseende med. Och att jag inte är nån flicksnärta.
I morgon ska jag skärpa mig. Gå ner till stugan och kolla läget. Fylla på med nya läckerheter och lägga ut några talgbollar. Jag tror inte att fåglarna i grannskapet dött, det finns lyckligtvis andra som matar dem. Men frågan är om de hittar vägen tillbaka till en misskött restaurang?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja det där med disciplin… att glömma mata fåglarna…
Här får vi inte ens höra det… de vill inte ha råttor i området.
Tack för titt-in hos mig och kul att du gillar Täby. En helt ok kommun faktiskt!
Nä men va tråkigt att inte få mata fåglar! Men inte vill man ju ha råttor kutandes runt benen heller…
Hej!
Här finns det inga råttor trots att alla matar fåglarna i byn. Men så har också varje gård minst ett husdjur (i medeltal); antingen kattor eller hundar! Så de bidrar säkert till att hålla möss och råttor borta!
Synd, att reglerna är så stränga i Sverige!
Hälsar
Maj-Len från Ribäckbacken
Man kan väl säga att vi bor på landet, också vi som bor i Lovisa – jämfört med Täby i alla fall 🙂