Ännu för ett par veckor sedan var jag övertygad om att jag skulle bära ringen, evighetssymbolen, på mitt vänstra ringfinger ända fram till den dag då vi är officiellt frånskilda. Den dagen torde komma strax innan jul.
Men man kan ju ändra åsikt. Och bra är det väl att man har rätt att göra det?
Vi träffades 4.7.1997 och gifte oss 4.7.1998. Vår sextonde bröllopsdag firar vi inte tillsammans, men jag tror jag kommer att ha något slag av ceremoni den dagen ändå.
I augusti för ett år sedan var vi på Rhodos i Grekland. Förlovningsringen och vigselringen hade börjat kännas för små och vi beslöt att vi köper EN ny ring till mig där vi låter gravera in 4.7.1998.
Ja, det är så mycket man drömt och tänkt, funderat och planerat. Så mycket man hoppats och trott på. Men saker och ting blir inte alltid så som man önskar sig.
Jag trodde på den eviga kärleken – men är man inte två om att tro på den, och är man inte två om att vilja jobba för att bevara den, eller för att hitta tillbaka till varandra då något gått sönder. Då är man inte två om det.
Och därför tänkte jag så här: Varför ska ensam bära ringen – evighetssymbolen, på mitt finger?
För en månad sedan tog den andra parten i förhållandet ringen bort.
I dag kändes det helt rätt för mig att lägga ringen åt sidan.
Om den kommer på igen, någon gång i framtiden, återstår att se. Men då får det ske under en ny ceremoni och med nya löften.
Just i dag är det bara i dag och nuet som gäller.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Som nuet är idag, så tycker jag du kan köpa dig en egen snygg ring i stället.
Märkligt. Just idag var jag själv iväg och hittade en ursnygg guldring med både vitt och rött guld i och en safir. Den var ett enda ex och på rea halva priset och ytterligare som klubbmedlem blev det en lagom liten summa.
Jag är ju änka, som du vet, och får lov att bära mina ringar, men ibland vill jag ha något annat.
Detta var bara en tanke ifrån mig, allt ska ju mogna. Din mans förälskelse kan ta en annan vändning, man vet aldrig vad livet bär i sitt sköte. Men ringar kan man ha många.
Kramar!
Kloka ord igen en gång av dig kära Gerd, tar dem alltid till mig ❤
Helt rätt att ta bort den kan jag ju känna då.
Ja fan..vet inte vad jag ska skriva egentligen, vill skriva nåt bra men det blir bara så futtigt känns det som.
Jag tror inte på den eviga kärleken jag, det är bara en känsla som infinner sig när allt funkar bra och är sådär fint som det ju kan vara i många år..men så plötsligt går man skilda håll på nåt vis…tror jag och frugan efter 18 år som gifta håller ihop in i döden..men det är ju bara en känsla..vem vet?
Men jag hoppas ju.
Men man vet aldrig.
Ja, man ska väl inte ta saker och ting för givna.
Men det jag ville och det jag trodde på gick ut på att OM man får problem så talar man högt om dem och gör allt för att reda ut dem tillsammans.
Dina ord är inte futtiga.
Det att du skriver till mig överlag visar att du är en fin medmänniska.
Kram!
Klart du ska ta bort ringen nu och inte i december. Vilken långdragen skilsmässoprocess förresten.
Å jag hoppas verkligen att just den ringen inte kommer på igen, utan en ny fin ring kanske med en ny fin man.
Å Gerd har rätt! Köp en snygg ring till sig själv!
I dag blev jag ledsen igen när jag tänkte på hur mycket ringen betydde för mig, men hur lite den betydde för honom.
Någon gång i framtiden kan jag se klarare på det här.
vet du Carita en ring är en symbol för att man hör ihop, och jag hade direkt smält den och gjort en egen istället. Det kanske låter hårt, men du är din egen, och när du känner dig redo ska du göra så tycker ”jag” Du är värd det bästa.
Har tänkt på dig mycket
Kram
Stoffe
Jag kanske gör precis som du säger, en vacker dag. Kanske inte i morgon – men någon dag…
Jag vet nu att jag är värd det bästa.
Tack för att du är med mig i tanken.
Kramar!
Jag tog av ringen när jag flyttade ut. Det finns väl inget rätt och fel i detta. Symbolvärdet är förstås stort, så man bör väl göra det när man är mogen för det och offentligt kan visa symbolen för den förändrade livssituationen.
Under tre veckors tid försökte vi ju lappa äktenskapet. De följande fyra veckorna tänkte jag så mycket på symbolen och på det faktum att vi är gifta officiellt ännu sex månader.
Men då tiden gick kom jag på andra tankar och i går kändes det bara rätt att ta bort ringen.
Ett stort beslut. Ett modigt beslut. Och sorg över det som inte blev. Det viktigaste.r att det var du som fattade beslutet gällande ringen. Det andra beslutet tog någon annan. En dag i taget… Ett steg i taget. Kram
Visst är det är stor sorg det här. Känslorna av skam har börjat ge vika, varför ska jag skämmas? Men att jag och vårt nästan sjutton år långa förhållande inte var värt några större uppoffringar och att den andra parten inte hade någon tro på att vi kunde hitta tillbaka till varandra… det gör säkert ont länge än.
Kram!
Som många skriver. Köp en ny ring eller smält denna ring, låt den representera en ny period i ditt liv!
Du är en fantastiskt människa och du är starkare än dem som gjort dig illa!
Snart kommer mera stöd till dig! ♡
Jag kanske låter smälta ner den senare, jag låter tanken mogna ett halvår eller till våren.
Idén om en ny ring är inte alls dålig. Just nu försöker jag ändå ha tålamod, inte göra något förhastat, typ säga upp mig och flytta utomlands 🙂 … för sådana tankar har också föresvävat mig.
Jag är själv sugen på att flytta och arbeta utomlands!
Ska vi fixa en kallar i Grekland kanske! 😉
Finland är också utomlands 🙂
Nä, men lyssna på ditt hjärta – kanske ni båda hittar något i ett annat land, och en bostad går att sälja eller att hyra ut!
Ska stå kåk, inte kallar!
Jag förstår att det inte är lätt. Men jag tror att du känner när du är redo. Var sak har sin tid…
Kram!
Precis så är det, var sak har sin tid… Kram ❤
Jag tror inte på att börja ett förhållande på nytt. Detta av egen erfarenhet. Båda spänner sig till det yttersta och allt går bra. Sedan säger eller gör någon något, som får den andra att minnas och nu är man där igen. Nej Carita vännen tänk på de lyckliga tiderna ni haft och börja ett nytt liv. Du skriver ju själv att man inte vet vad som finns bakom hörnet. Åk på semester, till en helt ny ort där du inte varit förut, få nya intryck och tänk på att det är ditt liv och du lever det nu och här.
Jag tror att det är individuellt huruvida man lyckas att lappa något som gott sönder. Jag är inte den som säger ”aldrig”. Kan ta goda råd till mig, lyssna och tänka till. Men slutligen går jag på min magkänsla, den berömda intuitionen, som för det mesta visat att jag tänkt och haft rätt…
Väljer jag sedan fel får jag ta smällen, och då lär jag mig åter något nytt.
Så jag ser tiden an och gör bara det som känns absolut rätt för mig.