Det var en märklig dag på jobbet i dag.
Lättnad blandades med sorg.
En del fick behålla jobbet, andra inte.
Så för oss som fick ha jobbet kvar – ja, jag hör till dem – blev det ändå på inget sätt en glädjens dag.
Att vara en av dem som får stanna när andra tvingas gå är inte lätt.
Jag tänker att det här med att mista sitt jobb är ungefär som en ofrivillig skilsmässa.
Eller som ett dödsfall, kanske som ett bud om svår sjukdom.
Man tappar en del av sin identitet och man måste ta sig genom alla faser – chockfasen, reaktionsfasen, reparationsfasen och nyorienteringsfasen.
Den här bildsättningen blir lite tokig, jag skulle ha satt ut fotot redan i går.
Men jag är så glad för att jag äntligen fick teven att funka. Och tacket går till ett lokalt företag som verkligen ställer upp med personlig service.
Men nu orkar jag inte skriva om glada saker mer – fastän det finns många sådana i mitt liv just nu – för i dag sörjer jag för de kolleger som miste jobbet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Nej, det är verkligen tragiskt om kollegor man känt i år och dag och har jobbat ihop med är tvungna att sluta. Nej usch!
Men jag får ändå gratulera dig att du får behålla ditt arbete och att du nu kan titta på en riktig tv igen!
Ja, livet går vidare – fastän man inte alltid tror att det ska göra det. Jag var beredd på att mista ytterligare saker i mitt liv – men nu är jag tacksam för det jag har, och för allt det lilla, alla stunder och ögonblick i livet.
Ja, det är en sorg att mista jobbet. En av sorgerna i livet. Och en stressor. Man kan ha många goda stressorer som faktiskt blir till en börda till slut, det blir för mycket. Och din glädje att få vara kvar, förhållningssätt till de som fick gå?
Men, man är sig själv närmast, och grattis till att du fick behålla jobbet! Du behövde detta nu. Kram ❤
Tack Gerd! Visst hade det varit tungt att mista jobbet, bara fem månader efter att maken lämnade mig… men jag försökte vara beredd och hade andra planer i sikte, tänkte positivt hela tiden. Nu sörjer jag med de vänner som blir arbetslösa… de står mig nära och jag har lovat finnas där, särskilt för den vän som är mig allra närmast.
Kram – hoppas din torsdag blir fin!
Det är hemskt med alla nedskärningar. Det är inte lätt att få veta att man inte är önskvärt längre. Hoppas att de hittar något roligt att jobba med.
Det är en sorg också att mista jobbet… man känner sig värdelös, precis som jag kände mig då maken valde en annan kvinna.
I en liten stad är det inte lätt att hitta nytt jobb, i alla fall inte något som är likt det förra där man var journalist eller höll på med layout och foto.
Man ska genom alla faser från chock till reaktion och bearbetning.
Det var inte så vanligt förr men nu kan man aldrig vara säker på att få behålla jobbet för det dras ner överallt. Jag har själv varit med om en sån situation. Förstår att det är trist för er som är kvar också att arbetskamrater försvinner. Håller med dig om det du skriver om detta
Härligt att det finns bra service i närheten så du nu kan se på tv. Snygg bänk
Ha en skön torsdag
kram
Ja, det var och är väldigt tungt för de som fick sparken ska ju jobba ännu en tid hos oss… någon kanske sjukskriver sig.
Men vi har haft och vi har ännu en fin gemenskap då vi är så få – så nog ska vi klara det här och alla försöker hjälpa varandra.
Kram!
Jag förstår dina känslor, för det måste vara väldigt tråkigt att se sina arbetskamrater bli uppsagda.
Här på Gotland får nu 53 personer gå från Nordkalk och det är ett hårt slag för ön. 53 personer som ska ha nya arbeten som kanske inte finns här på ön. Många familjer kanske tvingas flytta från Gotland med allt vad det innebär.
Hoppas att du har en fin dag trots de tunga tankarna!
Kram, Ingrid
Ja, varför är det så svårt i dag – har vi för höga löner, vad är det som kostar för mycket?
För tidningarnas del (papperstidningen) kostar distributionen massor för att Posten/Itella haft monopol, och de kostnaderna slås ut på prenumeranten, som inte vill betala hur mycket som helst för produkten, och så är man inne i en ond cirkel. För opartisk och granskande journalistik måste få kosta.
Kramar till dig!
Ja, det är för jävligt hur allting blir ibland.
och jag förstår verkligen känslan av att inte kunna glädjas riktigt när man vet att de andra måste gå…
trist.
MEN ha en fin torsdagskväll i alla fall!
kram
Kvällen blev fin – och visst är det mycket fast i en själv, vad man gör av sin tid.
Jag tänker, jag har bara ett liv, jag vill inte stressa, jag vill omge mig av människor jag kommer överens om, som har samma värderingar som jag.
Och så vidare 🙂
Kramar till bästa dig ❤
Carita, ha en härlig helg!
kram
( L hälsar till A ;- ) )
Åtminstone blir det innebandyresa till Tavastehus på lördag! 🙂
Adrian hälsar tillbaka!