Allt har sin tid.
Och inget blir nödvändigtvis som man tänkt sig.
När jag fick höra att min sorg efter skilsmässan kräver minst ett år sjönk jag ihop som en pangad ballong…
Det var i början av maj… och jag såg framför mig hur jag skulle vara tillintetgjord och förkrossad och svullen i ansiktet av gråt hela det här året.
Vi har pratat mycket om det här med terapeuten.
Och vi kom fram till att det kan vara bra att man inom terapin är noga med att understryka att sorgen behöver den här tiden. Men att man också säger att sorgen ändrar skepnad.
Jag känner fortfarande, då och då, fysisk smärta i bröstet då jag slås av insikten av det som hänt. Bedragen. Övergiven. Dumpad.
Men med dagarna och månaderna har mitt liv fått ett nytt innehåll.
Jag ser att jag klarar mig själv. Jag känner att jag lever.
Och jag är mån om att göra bara det som känns bra för mig själv.
Samt att värna om alla de vänner som fanns och finns där för mig. De som tycker om mig sådan som jag är.
I dag lyssnar jag på musik av Niklas Strömstedt via Youtube. Orden går rakt in i mitt hjärta.
Ibland gör det ont, ibland känner jag ”så här är det – jag överlever”.
När jag nu städar hyllor i mitt nya boende, hyllor som fylldes av sådant jag inte hann sortera, känner jag både vemod och lycka. Vemod över det jag förlorat men lycka över alla minnen som ändå finns kvar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
När jag förstod att du bar på en stor sorg, var du en vek och ledsen kvinna. Nu har du rest dig skyhögt i din utveckling till något bättre och med stolt huvud och samtidigt en fin ödmjukhet. Tack och lov för duktiga terapeuter också!
Man vet inte vad framtiden bär i sitt sköte. För mig tog det 3 år till jag mötte min Pusselbit, nu har det snart gått 3 år sedan han lämnade den här världen. Vad händer nu?
Jag har så mycket trevligheter med mig själv och andra, funderar inte så mycket.
Varm kram ❤
När jag läser om vad som hänt andra, hur livet återvänt, hur kärlekar kommit och gått – då får jag åter hopp.
Jag hade ju ”bara” min man, han var mitt allt, och det var bra så – för mig, men inte för honom.
Så nu ser jag så småningom allt med nya ögon, på distans, med ny erfarenhet och en gnutta mer styrka än i våras.
Tack för att du finns vid min sida ❤
Kram
kram ❤
Oj… Jag förstår att det måste göra ont, men jag är övertygad om att du kommer att komma stark ur det hela.
Kram!
För fem månader sedan vågade jag inte tro att jag skulle klara det här, men nu ser jag att jag kan göra det, komma stark ur det här.
Tack för ditt stöd! Kram!
Det är ju otroligt hur vi människor har förmågan att läs alla sår. Hur tiden suddar ner och jämnar till kanterna. De blir mindre vassa och skönare att handskas med.
Skönt att du fick hjälp jag tror att terapeut kabin vara bra i sådana situationer.
Kramar
Tack! Jag går fortfarande i terapi och håller på med den så länge jag känner att det behövs. Snart har ett halvår gått från den hemska dagen första maj.
Försöker bara se framåt, mot en ny sommar och kanske en ny kärlek.
Kram ❤
Man växer och stärks av motgångar och svårigheter sägs det ju, fast det är svårt att tro det när man är mitt i sorgeprocessen. Det måste få ta den tid som behövs, för att man ska kunna känna glädje i livet igen.
Varm kram, Ingrid
Precis så här är det – man måste bara komma ihåg det där från dag till dag, då man ligger längst nere på botten och känner sig svag… att det kommer bättre och ljusare dagar, och att allt har en mening.
Kram och välkommen tillbaka till Norden!