I morse hörde jag Tove Styrke sjunga Ted Gärdestads fina ”Himlen är oskyldigt blå” på radion.
Länkar här till originalet eftersom jag tycker den trots allt är bäst.
Så på konstkursen kändes det självklart att jag började måla en blå himmel.
Sedan målade jag något som liknade en strand, eller en öken. För lite av en ökenvandring har ju det senaste halvåret varit.
Längst nere på tavlan målade jag gräs som vajade i vinden.
När alla andra gick på fikapaus tog jag fram min stora nya Leonardopensel. Det var fullständigt stilla och tyst i salen.
Med stora svep ritade jag ett rött hjärta. Det växte fram ur sanden, sträckte sig mot himlen.
Sedan förvandlades gräset till något jag tyckte påminde om eld.
Så nu är det fritt fram för tolkningar.
Att konsten fungerar som terapi för mig, det vet jag.
Men varför jag målar som jag gör i dag, det vet jag inte.
Kanske jag har mist förståndet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag tycker du målar fint!
Det kommer i alla fall direkt ur… hjärtat 🙂
Du har känsla för det dramatiska. Skulle nästan vilja se den i olja. 🙂
Kanske jag borde börja måla i olja, tillsvidare har jag bara använt akryl. Gillar täckande färger, har bara dåligt tålamod att vänta på att det ska torka och oljan kräver ju tid… har funderat på kol, blyerts, kritor m.m också 🙂
Du får utforska de allihopa. 🙂
Vackra färger, ger värme.
Tack, det blev nog lite varmt inombords då jag målade… 🙂
Vill du ha en ärlig kommentar?! Varken du vill eller inte så vill jag börja med att säga att du verkligen är otroligt duktig. Undrar om du har målat förr?
Nu till min helt personliga åsikt – men ta inte illa upp!!!
Hade gärna velat se tavlan utan hjärta. Varför undrar du. Jo, hjärtat är målat i en helt annan ”stil” än resten av tavlan. Det har runda men ”skarpa” kanter, medan resten av bilden liksom ”flyter” mjukt.
Jag tar emot både ”ris” och ”ros” 🙂 Är ganska van då vi bollar texter på jobbet och då mina böcker recenserats.
Hjärtat var det absolut viktigaste för mig men jag var tvungen att bädda in det i målningen eftersom det blev exakt så som du säger, det fick för skarpa kanter och blev liksom som ditklistrat.
Nej… jag har inte målat förr. Men kanske i ett tidigare liv? 🙂
Wow, vilken härlig tavla! Gillar den verkligen och blir glad av att titta på den.
Va fint om jag kan göra någon glad med den!
Kram!
Jag tycker precis tvärtom mot BP i kommentaren ovan, jag tycker att hjärtat behövdes och ”gjorde” tavlan! Men det här med konst och betraktande är ju väldigt individuellt!! ”Och mist förståndet” – nä, det tror jag inte ett ögonblick på!!!
Sen har jag läst tillbaka lite eftersom det har varit lite si och så med min bloggning sista månaderna. Sorgen efter min väninna har gjort att den vanliga blogglusten legat nere. Jag skrattade för mig själv när jag såg ”bajsprojektet” och sen såg jag att du var överlycklig för ljusaffären. Själv ska jag på ”ljusparty” ikväll hos en väninna – och jag vet att jag kommer att beställa MASSOR av alldeles för dyra ljus. Men… jag älskar levande ljus och tänder ett tiotal värmeljus varje kväll när vi äter middag!
KRAM
Susie
Ljus kan man inte ha för många av!
Ledsen att läsa det här om din väninna… men hur nere vi än är ibland vet vi att livet går vidare och vi börjar åter se ljusglimtarna i tillvaron efter en tid.
Fortsätt njuta av senhösten och de kommande vinterkvällarna!
Kramar ❤
Vackert och intressant! Antar att det finns någon i dina tankar/känslor som gjorde att hjärtat växte fram i det karga landskapet och nästan fattade eld, när du satt där ensam med den stora penseln! ❤
Här var det strömavbrott ett par timmar i gårkväll och snön vällde ned, bländande solsken idag. Kram
Jo, du har rätt.
En person har berört mitt inre.
Tror inte personen visste vad personen gjorde, men jag insåg att jag faktiskt åter kan känna något 🙂
Så fin tavla! Och jag älskar hjärtat.
Tack! Jag kände bara att jag måste måla hjärtat 🙂 Nästa gång målar jag nåt annat.