Mina barndomskvarter

… finns i stadsdelen Garnison. Jag hade en knapp kilometer lång väg till skolan, men jag minns att det ibland dröjde väldigt länge innan man kom hem. Det fanns ju så mycket att upptäcka på vägen. Man skulle skutta i vattenpölar, kanske slänga sig i snön och göra en ängel. Sådant hade man ju alltid tid med 🙂
Och den här ån fascinerade. Egentligen gick jag över två på vägen till och från skolan. En del av Garnison utgör nämligen en ö.

Nu är vattnet i ån delvis fruset. Efter snörika vintrar forsar här mycket vatten fram på våren. På sommaren påminner ån mer om en bäck.
Nu är vattnet i ån delvis fruset. Efter snörika vintrar forsar här mycket vatten fram på våren. På sommaren påminner ån mer om en bäck.

Och det här är Generalshagens skola. Här gick också jag då jag var mellan sju och elva år gammal för sedan skulle man från folkskolan till mellanskolan. I dag går eleverna här i klasserna 1-6, då jag var liten gick jag klasserna 1-4 här och 5-9 samt gymnasiet i andra skolbyggnader.

En ståtlig byggnad.
Generalshagens skola, en ståtlig byggnad.

10 reaktioner på ”Mina barndomskvarter

      1. Det går väl alltid att hitta nya bilder, vinklar och kanske dessutom under olika årstider. 🙂

        Du har säkert redan fått, eller så kommer du att få någon fin utmärkelse från staden för dina fina insatser… 🙂

      2. Hahaaaa, nej det har jag nog inte fått. Men kanske någon av mina bloggvänner kan nominera mig för ett sådant pris 😉
        Staden vet nog inte hur många läsare jag har.
        Kram och tack för all uppmuntran!

  1. Pampig skola, men jag föll ju för ån, som forsade där… så levande! Har en stor förkärlek för såna bilder! 😉
    Så, nu ska jag promenera vidare till dina fina fönster… 😉

Lämna ett svar till I skuggan av Arvid och Lydia Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.