Hups! Tiden går, förra inlägget i serien Fina fönster skrev jag i mitten av januari.
Här kommer nu ett lite annorlunda fönster. Det ligger på trottoarnivå i centrum av staden. Vet inte om det nånsin varit ett riktigt fönster eller om det alltid varit ett låtsas-sådant.
Om där finns en glasruta bakom är det svårt både att se ut och att se in 🙂

Jag den är lite ovanlig i sin placering. Men den är fin. 🙂
Finns ju allt möjligt ovanligt att fotografera bara man har ögonen öppna 🙂
Precis vad man behöver, ögonen att upptäcka med. Man ser så mycket med när man har en kamera. 🙂
Kan det vara en gammal kolkällare…?
Ja, man vet ju aldrig. För riktigt länge sedan kanske man kastade in kol genom fönstret till eldningspannan i källaren? 🙂
Om huset är gammalt så förvarades säkert kolen i källaren. Sedan fick nog varje lägenhetsinnehavare själv bära upp kolet och elda i sin egen spis. 😉
Mycket möjligt, det där hade jag inte alls tänkt på. Intressant teori!
Ja det såg annorlunda ut. Jag får inte ihop det riktigt. Sitter anslagen på insidan av glasrutan?
Nej, det sitter utanpå – men jag vet inte ens om där är en glasruta – kan hända att där finns någon skiva bakom, eller att fönstret är igenmurat. Gick inte att se – affischerna satt så tätt 🙂
Annorlunda att ha ett fönster där man bara ser folks fötter gå förbi!
Precis! Men jag tror inte man sett ut genom det här fönstret på många år 🙂
Nä, det ser ju ganska igenbommat ut.
Ja minsann, men där lär finnas en replokal för ungdomsband i källaren! Fick jag veta i dag.
Jag bor ju i en källare och har alltså väldigt begränsad och ibland märklig utsikt. Hundar och katter som gör sina behov intill fönstret är otrevligt men värst är män som gör detsamma… Ibland skulle jag önska nån form av insynsskydd men det känns som om allt ljus är viktigt att få in. Kunde du låta bli att knacka på ”rutan” och kolla vad den var gjord av?
Ja, jag gick bara som hastigast förbi fönstret på väg till konstkursen i tisdags.
Heh, ja – man får säkert se allt möjligt man både vill och inte vill då man har ett fönster på marknivå. Vad skulle männen som pinkar där säga om du visade nunan i fönstret, eller stack ut en gripklo 😀 Hahahaaa!
Snyggt! Alla tror att det är ett kolfönster. Vad sägs om källarfönster?
Ja, källarfönster är det – och så som signaturen Syrran skrev är där replokal för ungdomsorkestrar bakom den i dag.
Det är kul med ”konstiga” eller ”roliga” fönster och sen har man ju alla vackra också!
KRAM
Susie
Ja, det finns av dom minsann 🙂 Låter alla gå under rubriken ”Fina fönster” för dom är fina på sitt sätt, även de som är konstiga och annorlunda 🙂
Kramar!
Fönstret är ett skyltfönster till en affär som fanns i källaren för många år sen. I samma hus, lite högre upp längs gatan, fanns också en annan affär i källaren, med fönstren i takkanten (sett inifrån). Carita – minns du inte den köttaffären med en separat avdelning där det såldes bröd, kaffe, mjöl m.m. över disk och med en kassafröken som satt inne i en ”glasbur”? Åh, så nostalgiskt!
Fönstret är igenbommat med en träskiva och isolerat på insidan – källaren är sedan många år övningslokal för ungdomsorkestrar.
Just det – det är en replokal i dag, men inte visste jag att DÄR hade varit en affär. Kasténs lite längre upp längs gatan minns jag däremot nog.
Tack för allt info, en blogg är bra att ha 😀
Man lär sej nåt nytt alla dar! Undrar vad fanns bakom fönstret då huset var nybyggt. Vad hade familjen där då? Affär eller källarutrymmen?
Gissar på affär, det skrev sign. Syrran. Men vilken affär? Och så minns jag att där i källaren varit loppis en gång, men ingången var från gården.
Carita o. Ulla: Interiörbilder från källaren, då där fanns en delikatessaffär, finns i Eddies bok ”Handel i det forna Lovisa” på sidan 37.
Tackar för upplysningen!