Eller ”päk in pisnis” som finnen säger 🙂
Tillbaka på jobbet efter fyra veckors semester. Har ännu två veckor kvar dock!
Vet inte hur många samtal jag ringde utan att få tag på folk, för det är ju… just det… semestertider och Finland sover.
Men sedan fick jag en artikel gjord, den går ut på onsdag. Och när jag kom hem började telefonen ringa, fick svar på missade samtal och fortsätter med grejerna i morgon.
Har känt mig lite dränerad ännu i dag. Helgen var tung med många negativa meddelanden, hårda ord och försök att sätta mig på plats.
Men den stödjande responsen överväger och jag har inte behövt radera en enda kommentar sedan ”konstiga killen” skrev för några dagar sedan.
Vill orka fortsätta vara positiv, tro på mig själv och på att såväl det goda som rättvisan segrar i slutändan.
Då jag inte vet hur jag ska illustrera det här inlägget sätter jag en bild på ett inredningshjärta som jag lottar ut här. Vill du vinna hjärtat? Kostar inget, följ instruktionerna på startsidan uppe till höger och lämna en kommentar där.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
”päk in pisnis” låter ungefär som du troligen känner dig efter den första arbetsdagen – liiiiite ”pissigt” alltså. På fyra veckor hinner man ju ställa om såväl dygnsrytmen som sina dagliga vanor. Den första arbetsdagen är alltid tung, speciellt när folk du inte fått tag på under dagen nu ringer på kvällen.
Men snart är du päk in pisnis på riktigt igen.
Ja, du har nog rätt. Men min chef gjorde helt rätt, gav mig massor av arbetsuppgifter av vilka ingen behövde bli klar tills i morgon och jag hade hela dagen mycket att göra 🙂
Tungt med första arbetsdagen efter semester
Det gick ändå förvånansvärt bra. Jag bävade lite efter all den skit jag hade fått över mig under veckoslutet innan.
Kram och roligt att du följer min blogg. När jag får lite mer ork ska jag återgå till att läsa fler bloggar jag med!
Det är väl skönt att ha en del att göra. Så länge som du trivs med jobbet.
De flesta dagarna är givande på jobbet och helst har man lite för mycket att göra än alldeles för lite 🙂
Lite märkligt allt att en kille ger sig i vad du skriver om. Det är inte speciellt manlig beteende. Men jag kan ha fel. Kanske de är trots allt mer avundsjuka över att du klarar dig själv så bra. Eller?
Och jag har misstankar om att det inte alls är en kille som skriver, det är någon som låtsas vara en kille – men det är oerhört svårt att bevisa.
Det han skrivit att han talat om mig med andra, om hur hemsk jag är… det känns inte igen av de personer han säger att han talat med – då jag kontaktat dem har de ingen aning om vem ”killen” är och säger att han aldrig sagt nåt sådant där åt dem…
Ja,det är precis så jag menar. Svårt att tro att det är en kille.
Carita, publicera det hen skriver…eller strunta i det. Nämn ingenting om när det händer något sådant här- jag antar att då blir det inte lika roligt längre. Så: SKIT I DUMSKALLARNA! 🙂
Det är inte så enkelt eftersom så många tar illa upp även om jag berättar vem som hyser agg mot mig.
Handlar om att jag skriver ”fel saker” på bloggen, men det tycker jag inte jag gör.
Kram!
Förstår att det inte är enkelt det här, men det verkar ju inte klokt att några få personer ska få förpesta en människas liv så här. Det kan ju pågå hur länge som helst.
Försök att IGNORERA dom!
Nämn ingenting och låtsas som det regnar! ( vilket det verkligen gör här- det ÖSER ner……:-(
Just nu tycker jag det är viktigt att ge en viss offentlighet åt dem som trakasserar, annars skrattar de ju åt mig och säger att de fick som de ville, dvs mig att tystna.
För det handlar om att jag inte får skriva vad jag vill på min blogg.
Svårt att egentligen säga något vettigt- alla är vi ju olika. MEN jag hade nog tigit ihjäl dom eller skrivit ut varenda ord utan omskrivningar.
Om det bara hade varit näthat och dumma anonyma kommentarer hade jag lätt kunna tiga ihjäl allt, men jag har ju som sagt blivit utskälld och således antastad på hemorten – känns varken trevligt ett tryggt, sakligt eller konstruktivt. Men somliga reagerar med ilska, bra så länge dom inte slår en på käften 🙂 Fast ja, då kunde man ju anmäla dem.
Carita, du är ju bara så underbar!!!
DU HAR I ALLA FALL VÄRLDENS HUMOR!!! OCH det gläder mig så att du trots all skit du får utstå lyckas med detta!
jag står bakom dig vad du än gör!
( och Lennart förstås!!!! )
Hur skulle jag nånsin klara mig utan dig och Lennart?
När jag gråtit några dagar brukar humorn ta över.
Det är ju bara livet det här eller hur?
Kramar!
Ja, hade man inte kunnat garva och se det komiska i saker och ting, hade man dött för länge sedan. Ibland är det det enda som håller en på fötterna!
Livet är en berg-och-dal-bana. Bara den som varit med om något liknande själv, allt från skilsmässa till trakasserier kan förstå… Det är inte första gången i livet jag trakasseras, verkar vara ett tacksamt offer, tydligen för snäll och för blåögd.
Det är ändring på detta nu!
NU ÄR DU STARK OCH KLARAR AV DET MESTA! 🙂
Jag känner mig inte alltid stark de facto… men kanske jag ÄR det. Saknar en person vid min sida. Har massor av vänner men du vet… det där med att hålla någons hand och känna någons arm runt midjan…
Kram!
Ja, jag vet.
Men det kommer att bli bra! Jag lovar!
I väntan på det snackar jag varje dag med han där uppe.
Lennart finns ALLTID där- det vet du!
( JAG också för den delen! )
Du och Lennart är bästa kombon! Och med stenen fås supereffekt!
*lol*
Ja, jösses!
Glömde ju stenen! Den är nästan viktigast! 😉
Ja, men av tre ting / personer är du mest levande, stenen mest påtagbar och L – han bara finns – såsom GG.
😉