I går fick jag en kort och ganska intetsägande kommentar till ett av mina inlägg här på bloggen. Jag har inte låtit publicera det och orsaken är följande:
Varje gång någon ny kommer in hos mig kollar jag personens blogg om sådan finns.
Den här gången landade jag på en blogg som hade startats i går. Det första inlägget var rätt dystert och skribenten meddelade tydligt att hen vill vara helt anonym. Där fanns inga foton, speciellt inte på skribenten, och inga kontaktuppgifter om hen.
Hen skulle ändå sjunga ut på sin blogg och använda falska namn om den hen behöver skriva om.
Personen får gärna blogga för mig men jag leder inte mina läsare till riktigt vem som helst. Det handlar inte om att nedvärdera någon viss skribent, bara att välja vem jag själv har att göra med.
Ber er också själva på era bloggar alltid vara uppmärksamma när nya personer kommenterar hos er. Har ni fått besök av ett troll, eller tycker ni bloggaren som kommenterar hos er är trevlig och verkar seriös?
Jag har nämligen märkt att det finns bloggare som vill utnyttja det faktum att jag har tiotusentals läsare i månaden. De vill komma åt mina vänner här, det vill säga hitta deras bloggar, för att bättre få ut sina egna budskap.
Jag vill alltid veta vem personerna som kommenterar hos mig är. Och även om jag inte på långt och när träffat er alla personligen har ni ett ansikte för mig och en mejladress via vilken jag kan kommunicera med er, det vill säga får svar på frågor om jag vill. Av nättrollen får man inga svar.
Har ni varit med om något liknande? Hur har ni då reagerat?
(Ps. försöker hålla min blogg positiv och minimerar därför de dystra inläggen, tyckte dock det här var en sak värd att varna om – men snart ska jag ut på fototour och då blir det åter förhoppningsvis trevliga bilder från min omgivning)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Gillar din blogg multum. Och dina fotosessioner på natur och kultur hittar jag inte maken till i nån annan blogg. LIKE:ar massor. Glad lördag önskas fr sö Dalsland.
Är så glad att ha hittat dig bland många andra vänner via bloggarna.
Ha en riktigt fin lördag! Kram!
Det dyker upp sådana med jämna mellanrum. Det gäller nog för det flesta av oss tror jag. Jag brukar oftast bara låta det vara men ibland spärrar jag kommentaren.
Bra att du är på alerten – tyckte ändå det fanns skäl att varna, för det är först nu, efter flera år som bloggare, som jag börjat råka ut för dylikt.
Bra att du varnar.
Jag fick bara hatkommentar på en gång och lät den stå kvar. Det var en landsman dessutom som tyckte att jag har förrått mitt land. Tonen var otrevlig och hotfull. Men jag kollade upp varifrån kommentaren kom och har för mig att det var från Malmö ( det var ju flera år sen så minnet är bara så där) så jag tror jag ifrågasatte då om jag är förrädare då vad är han som också bor i Sverige. Jag fick aldrig nåt uppföljare till det.
Och så var det någon som väldigt otrevligt nervärderade mina hattar. Där tog jag också reda på varifrån kommentaren kom och svarade genom att nämna ordet i svaret.
Men för övrigt har jag inte träffat troll på min blogg. Men då är jag också en nobody i blogg sammanhang som få följer och merparten är de från utlandet.
Idag är ju mest bilder jag lägger upp medan förr var mera tankar och reflektioner om det som händer runt om. Inget upphetsande, inget som upprör känslor.
Sen finns de som ger kommentar med just en enda syfte och det är du ska följa deras bloggar. Kort kommentar följd av följ gärna min blogg och så deras adress. Rätt så genomskinlig.
Sen kan man ju också blocka oönskade individers ip-nummer. Inte svårt alls.
Ibland har jag svarat via e-post och förklarat varför kommentaren inte kommer med. Men jag får aldrig svar av trollen, för där finns ju en riktig människa bakom, kanske till och med någon man känner – men de vill låtsas heta nåt annat och de vill absolut inte att andra ska få veta vem de i verkligheten är. Anonymitet kan ju behövs i vissa känsliga fall, typ i insändare om incest i tidningar och sånt… men att inte våga kommentera eller blogga i eget namn, eller ens beskriva NÅT om var man bor, visa bilder på bloggen osv. Det verkar lite skumt… tycker nu bara lilla jag 🙂
Jag får se om det blir aktuellt att blocka vissa ip-nummer i framtiden – tillsvidare är läget ok såsom det är.
Jadå, jag har bloggat i tio år nu och råkat ut för en massa troll genom åren. Ofta heter dom ”Sture, Torsten eller typ Fia-Lotta” och tycker att jag antingen behöver kuk eller att jag är rasist eller att jag är en dålig kvinna…
Jag tycker det är intressant att mina inlägg lockar såna personer och ibland vet jag vem som skriver men jag brukar inte låtsas om det. Din får tycka vad dom vill. Jag vet ju hur det ligger till.
Här ser man att det lönar sig att ta saker till tals, att lyfta fram trollen i ljuset. Då ser man att även andra har drabbats, man är inte ensam om att få sura eller riktigt fula kommentarer ibland.
Och vad bra jag stavade via mobilen…
Hahaaa 🙂 Ett ställe lyckades jag redigera där jag tror du menade orden ”mina inlägg” istället för vad där stod 😀
Märker jag något konstigt så plockar jag bort kommentaren…. Ju fler besök man ha ju mer drar det till sig trollen…. Kramen ♥
Skönt att höra att andra har liknande erfarenheter, även om de är tråkiga. Menar, det är så lätt att börja känna sig förföljd så här i början då jag nu börjat få troll efter mig.
Kram ❤
Det händer nog alla att få då och då kommentarer som är ”konstiga”. Ibland är det just nystartade bloggar som hittar till ”oss”. Undrar hur dom gör – att hitta just vissa bloggar. Sedan har det hänt att det är religionsinriktade bloggare som har hittat till mig. Även här undrar jag varför… Kommentarer av de sistnämnde plockar jag bort direkt. Kollar inte ens upp avsändaren – vill ju inte få virus heller om man säger så. ”Oskyldiga” nya bloggare kollar jag upp om jag orkar, men kommentarerna får stå kvar, då de ofta är totalt intetsägande.
Men som sagt, jag förstår inte hur dom hittar just till vissa bloggar. De har kanske robotar, inte vet jag. Men att bli paranoid – nej, det bir jag inte.
Jag kanske är lite extra känslig nu då jag offentligt fått skäll av två som inte gillar det jag skriver… Men skönt att höra att alla drabbas då och då, fastän det inte är en kul sak i sig.
Har väl fått någon krass kommentar då och då. Har aldrig plockat bort någon. Första gången någon kommenterar granskas den alltid. Men har tänkt på saken faktiskt. Det kan ju hända att någon återvänder med hat. Då kanske jag inte kollar bloggen på någon dag. Då kan de härja fritt.. Jag bloggar ju inte dagligen. Kan ju faktiskt vara någon i omgivningen som jag inte vill ha med att göra.
Sedan märker jag att bloggare som jag aldrig tidigare sett lämnar en kommentar. Typ härligt eller liknande för att lämna en länk. Sedan återkommer de inte igen. Känns inte ens som att de läst igenom.
kramis
Visst får man som aktiv läsare och då man kommenterar själv många läsare, men jag försöker vara seriös o intresserad åt alla håll.
Kram finisen!
Åh, som bloggare i många år har jag sällan ”peppar, peppar” inte träffat på så många trollska följare. Det har kommit någon kommentar ibland, absolut, men det är så ytligt trams att jag viftar bort det.
På min förra blogg hade jag (i mina ögon) många läsare per dag med över 1.000 per dag. Men av ngn anledning är det mest kärlekstroll som trillar in. Är förvånad själv.
Får väl se vad min nya bloggkarriär ger. Kanske ett trollträsk *haha*
Stor kram
Så kul att du kan se på saken så här! Det där med kärlekstroll skulle jag inte ha något emot 🙂
Och så är jag glad att jag hittade tillbaka till din blogg.
Ha den finaste söndagen – kram!
Stå på dig Carita ! Trollen är otrevliga, men den seriöse skribenten vinner alltid slutligen. Du skriver ju jättetrevligt,och jag begriper inte vad som stör trollen med dina ord i bloggen.
Mvh / Tore från Sverige
Tack för din kommentar, den stärker mig. Stundvis blir man ju mörkrädd då det finns aggressiva människor som inte drar sig för att skriva eller säga vad som helst.
Men jag vill också tro på att rättvisan och det seriösa, genuint öppna ska vinna.
Kram till dig Tore B!
Har inte fått många, men några. Jag vill gärna veta hur man hittat mej, t ex såg din kommentar hos… och kan då kolla hos dennes blogg o s v . Alla nya kommentarer måste jag på wordpress godkänna första gången, vilket är bra.
Tycker inte heller om anonyma bloggar.
Men tänk också så många trevliga människor man träffar! Hurra!!!
Jag brukar försöka komma ihåg att nämna vilken väg jag hittat bloggen – då är man ju mer trovärdig.
Jag hade också en tid sådan inställning att första kommentaren skulle godkännas och så var det klart – nu modererar jag alla.
I fjol somras kom det fula kommentarer som inte ens gällde mig utan som handlade om min ex-make. Inte kunde jag godkänna dem, jag är ju juridiskt ansvarig för vad som publiceras här och sedan läser jag alla kommentarer först innan de godkänns manuellt – 99 % av det som skrivs kan jag godkänna. De flesta läsarna är sakliga och trevliga och kommer nån med kritik är den konstruktiv.
Du hör till de trevliga bloggare som jag läst länge och då och då fått kommentarer av. Så visst – det positiva överväger 🙂
Tyvärr vännen, har jag varit med om ngt liknande då en kommentator ”gjorde ner mig” totalt. Jag publiserade kommentaren men beskrev att jag aldrig mer kommer att göra om det – om inte skribenten identifierar sig. Jag fick massor av reaktioner på bloggen om att jag inte borde publicerat. Vid nästkommande inlägg från ”hen” beskrev jag att jag inte är rädd för att publicera det hen skrev, men att jag kräver att hen identifierar sig. Den här hen fortsatte komma med mycket fula påhopp. Mitt Facebook-konto kapades, min arbetsgivare utsattes för en mängd hatbrev, förföljelse förekom, trakasserier emot mina barn, klumpigt inbrottsförsök i min port……. osv!
Nu har det lugnat ner sig, jag har hoppat av politiska uppdrag, legat lågt, sett till att aldrig hamna i lokaltidningen – fått förklarat att jag troligen har med en psykopat att göra. Kan ta åratal innan det är över. Har följt alla råd jag fått. Och nu, peppar peppar, ta i trä..tycks det vara över. Fortsätter dock att hålla låg profil. Kramis
Men det är fruktansvärt att sådant här kan förekomma – att det inte går att stoppa. Fega och/eller sjuka personer trakasserar, gör anonyma påhopp osv. Talar alltså nu närmast om det hemskheter du utsatts för. Så hemskt att nästan ingen kunde hjälpa dig, att DU tvingades ”gå under jorden” medan trollet kunde härja på som hen ville.
Önskar dig trevligare stunder i framtiden, en omgivning full av mänskor som tror på dig och stöder dig.
Kram!
……Och därför en blogg med dold identitet, numera!
Helt förståeligt, men jag ser ju ett namn, som jag givetvis håller för mig själv. Och jag har en e-postadress från vilken du högst troligen skulle svara om jag hade frågor jag inte vill att gick ut så att alla kan läsa dem. Därför ser jag inte din anonymitet som konstig. Kram!
Tack vännen
Har inte funderat över detta, men (utan att kolla) är inte de flesta bloggar mer eller mindre anonyma? Jag är det, har just inga foton heller, för det jag ville var att bara ”lust-skriva”, utan att behöva tänka på om jag ex vis nämner närstående. (I början hade jag inte ens kommentarer…)
Någon intetsägande kommentar (som du beskriver) har nog hittat även till min pyttelilla blogg,
men det har jag inte tänkt mera på. Är sidan inte intressant går jag inte dit igen.
Om det däremot skulle komma in läbbiga kommentarer, eller nån som vill locka till oseriösa sidor skulle jag agera. I första hand ta bort och svartlista.
Men jag är nog för liten f a vara intressant. 😉
Många bloggar är säkert mer eller mindre anonyma. Men de flesta lägger ändå ut NÅN bild från omgivningen om inte av sig själv och närstående.
Tycker också det är OK att lustskriva helt för sig själv, dela ut recept, bilder från trakten där man bor osv.
Men då det går till att använda anonymiteten för att kunna ”sjunga ut” om illamående, orättvisor m.m. tycker jag det känns lite fel. Jag skriver ibland om sånt, men som sagt helt i eget namn.
Jag tror inte att nån av oss är för liten för att vara intressant, det vill säga – jag är ingen kändis 🙂 Men får man ett eller flera troll efter sig, folk som inte gillar det man skriver hur ärlig och saklig man än försöker vara – så då får man dem efter sig.
Tack för din kommentar och för att du tittar in ibland, jag tittar också in hos dig. Kram!
Nej inte på bloggen men på facebook. Vänförfrågingar från fd militärer i USA som jag inte känner eller ens hört talas om. Kollar man deras profil upptäcker man att de gick med i fb någon timme tidigare. Det osar troll lång väg…
Ja, dom där trollen på Facebook har jag också sett, sedan jag skilde mig får jag flera vänförfrågningar i veckan 🙂 En del män är ju riktigt stiliga, men, men…
Jadu, det här med ”troll” är ett gissel. Eller troll….jag vet inte vad jag ska kalla dom.
Jag får ju ofta mejl när jag skriver inlägg om det jag retat upp mig på eller något annat jag vill delge de som följer mig.
Vissa har varit så jävliga att man blir livrädd-men jag försöker strunta i detta.
Jag försöker vara anonym så mycket det går- jag skriver och lägger ut bilder för att jag tycker det är så roligt- jag granskar aldrig kommentarerna- godkänner alla- men som tur är har mina HATKOMMENTARER oftast kommit på mejlen, och det är inte min privata så då struntar jag i det.
Du vet att det är min filosofi, att nonchalera ”puckona”, men alla är vi ju olika och man måste göra det som känns rätt för en själv.
Jag tror nog att jag dessutom tycker att ja,- jag ansvarar över vad jag skriver och vilka bilder jag visar- men de som kommenterar får ansvara för det dom tycker eller skriver.
Skulle jag få något helt uppåtväggarna kanske jag skulle ta bort det, men hittills har det funkat!
Så jag kör på i min stil- de som gillar mig dom välkomnar jag, de som ogillar mig- de välkomnar jag också! Så länge tonen är artig!
Carita, ha en bra start på veckan!
Du har kloka synpunkter och jag tycker mestadels lika.
Enda gångerna jag INTE publicerat sura kommentarer är då det skrivits elakt om andra i dem (t.ex om ex-maken) – skriver nån elakt bara om mig kan jag låta det synas. Men inte då nån medger att kommentaren skrivits på fyllan… 🙂
Ha en fin måndag du med! Kram!
( ”låt stå” som lärarna alltid skrev på svarta tavlan när man gick i skolan! LÅT STÅ!!! 😉
Jag har genom alla år varit skonad från troll och andra elakingar, en del verkar ofta drabbas och jag vet inte vad det beror på, lite vidskepelse kommer här: tvi, tvi! Kan tänka mig att det är folk som känner dig, som retar sig på dina tankar, ord och handlingar. Jag har inte flaggat med mitt namn mest för att få vara lite mer fri i mitt skrivande och nu menar jag inte fri att skriva om andra jag känner utan lite mer ogenerat kan låta tankar flyga fritt, högt, lågt, både helt ok tankar och även ibland tankar som de flesta behåller för sig själva, det är inte så högt i tak i vårt land. Om jag som vissa/många bara skrev om opersonliga saker utan irritationsmoment så kunde jag också ha mitt namn öppet, men jag föredrar att slippa tänka på hur många av min omgivning som ev ständigt ska in och luska hos mig av nyfikenhet. Väldigt många skriver inte ett skvatt att ta del av och de intresserar mig inte, liksom de som aldrig tänker högt. Tänker på att en del pratar om att folk kommer in och lämnar en liten fjutt kommentar som det inte är något att bry sig om. Jag kanske är konstig då som blir glad om ni läser och lämnar en kortis efter er, jag tänker inte ens på troll.
Ja, det är klart att då man är så öppen med det mesta som jag är – då får man också räkna med en del påhopp. Men de flesta som kommenterar är ju oerhört snälla och stödjande.
Och då man får höra att andra också får besök av troll är det lättare att negligera det elaka, man förstår att man inte är den enda utsatta. Att alla kommentarer av troll inte bör tas personligt.
Jag tycker det är bra att det finns ett mångfald av bloggar och jag läser bara dem jag tycker om. Om jag inte gillar något jag läser kommenterar jag väldigt sällan, i alla fall skriver jag inget elakt.
Tack för din syn på saken. Kram!
Vi är ju många, många som tycker om just dig och ditt sätt att uttrycka dig så skit högtidligt i troll och andra taskmörtar, de kan harva på i dyn där de hör hemma. Jo, en bekant betedde sig som en sjuk jäkel en gång och det var jobbigt/tråkigt dock väntat då jag tidigare sett att hon gjorde sig omöjlig i alla lägen och ständigt var osams med folk. Så alla drabbas nog någon gång. BamseKram
Man ska väl bara försöka stå ut och låta trollen sjunka ner där de hör hemma.
Vad tråkigt att det var en bekant som bråkade med dig – det har det ju i viss mån varit för mig också, men jag försöker nolla de upplevelserna nu också.
Tack för att du besöker min blogg och alltid orkar peppa! En stor kram tebaks!