Ett år sedan flyttlasset gick

Det finns årsdagar av olika slag.
Dagen då man träffade någon man älskade och dagen man förlovade sig.
Det finns ett datum för dagen då man gifte sig och för dagen då man fick veta att han hade hittat en annan.

Jag tycker inte att att det här är dagar eller datum man ska glömma. Ju mer jag talar och skriver om sådant som gör ont – och även om sådant som känns bra – desto mer respons får jag. Jag är inte ensam med alla känslor och minnen, och jag lär mig leva med dem.

Har också ofta undrat varför det är mer legitimt att minnas någon som dött, att tala och skriva om hen. Medan man inte får minnas och skriva om den man skilt sig från. En människa som ofta utgjorde en viktig del av ens liv under många, många år.

Vissa människor gör allt för att hålla fasaden. De vill uppträda korrekt, visa sina bästa sidor, inte bråka. Man talar om att ta hänsyn till andra.

Det är lättare att sopa saker under mattan och vara glättig. Att prata om svåra känslor, att gråta och rasa och tillåta även fula känslor – det är betydligt svårare.

När jag nu ändå kommit en god bit på väg mot mitt nya liv och känner att jag mår bra gör jag återblickar i bloggen mest för att reflektera över hur det en gång var. Och för att inse att jag klarat mig vidare.

För ett år sedan gick första flyttlasset – via länken kan ni se bilder från den dagen.
Och i dag minns jag det positiva. Hur kul det var att kolla på snygga killar som med gott humör kånkade mina saker 🙂

Just nu trivs jag otroligt bra i mitt hem. Inget är tillrättalagt på bilden, så här ser det för det mesta ut hos mig.
Just nu trivs jag otroligt bra i mitt hem. Inget är tillrättalagt på bilden, så här ser det för det mesta ut hos mig.

När jag nu tittar på bilderna från ett år tillbaka, i inlägget jag skrev den 4 augusti 2014… då är jag glad och stolt över mig själv. Jag har skapat ett fint hem som jag trivs utmärkt i. Jag har sopat ihop spillrorna av allt som slogs sönder, jag går vidare i livet, jag försöker hålla huvudet högt.
Och framförallt – jag försöker förstå att jag i dag är många erfarenheter rikare än förr.

19 reaktioner på ”Ett år sedan flyttlasset gick

  1. Ja, ibland är det bra att reflektera över det som varit- nu har jag ju följt dig så jag vet också att du gått vidare. Tror det är en överlevnadsgrej- att fortsätta leva, vi har helt enkelt inget val.
    Även om man ofta tror att det är omöjligt så fortsätter vi andas och gå framåt.
    Om man som jag är pessimist så räknar jag ju dessutom med att ljuset i tunneln är ett tåg- så det går liksom ALLTID att få det värre!
    Men- se tillbaka på året med stolthet, Carita! Vi är många som beundrar och ser på dig med tillförsikt!
    Jätte kul att se hur fint du har det hemma!
    Ha en riktigt bra dag och var stolt över dig själv!
    kram

    1. Jo då, jag har kommit så långt nu att jag ofta säger ”bravo” till mig själv. Och jag är stolt över att jag kommit så här långt, orkat med en hel massa nytt på senaste tid.
      Har aldrig tänkt på att någon beundrar mig… har kanske gett för mycket utrymme och tankeenergi till dem som tryckt ner mig… ska försöka sluta med det.
      Blir riktigt glad av det du skriver!
      KRAM ❤

      1. Lägg lika mycket tankar på att det finns många som beundrar dig som du nu lägger på de som trycker ner dig! Dessutom är jag säker på att den första gruppen är 1000faldigt större än den senare!
        kram o energi

      2. Jag anstränger mig varje dag – försöker tänka att jag är värdefull, vill vara en god medmänniska som peppar andra. Alltid positiv. Men du vet… ibland rasar man ner i svarta hål, och de känslorna ska ju också ut. Huvudsaken är väl att man gör sitt bästa för att tycka om och godkänna sig själv.
        Varm kram ❤

  2. Det finns lixom en skam i att ha blivit lämnad, att vara den som inte dög, som blev utbytt och jag tänker att människor blir besvärade av att man skyltar med det. Men det är en sorg. En känsla. Och det drabbar oss alla förr eller senare. Var jag krass nu?

    1. Nej, du var inte alls krass 🙂 Att bli lämnad är en sorg. När en mänska dör försvinner hen ju och minnet förvaltas på olika sätt.
      Men vid skilsmässa finns människan kvar och nya personer kommer in. En del är ju väldigt glada i det nya läget medan andra sörjer. Därför är det lite svårt att tala och skriva om det så att ingen känner sig illa berörd. Jag har försökt tolka mina känslor i stort och i smått, både det jag är lycklig över och det jag sörjer.

      1. Det är en sån klysché men inte mindre sant att tiden läker alla sår. Och vi är uppbyggda så annars ingen skulle nog överleva saker vi blir drabbade genom livet.
        Men sörja måste man och minnena kommer alltid vara kvar hur ni hade det,men det kommer inte längre ont.
        Man får tro på att det finns mening med allt i livet.
        Kram

    1. Tack så mycket! Då jag tittar bakåt, läser gamla blogginlägg och pappersdagbok förstår jag att jag tagit stora kliv och klarat mycket sådant jag inte trodde jag skulle klara utan honom.
      Kram ❤

  3. Du har visat att man kan gå vidare även om det känns helt hopplöst ibland. Jag tror att ditt öppna sätt att berätta om dina känslor under den här svåra tiden kan vara till hjälp för andra i samma situation.
    Kram, Ingrid

    1. Jag önskar också att det är så. Får respons ibland ute bland folk och det glädjer mycket. Samtidigt som det känns konstigt och lite jobbigt att det ska vara så svårt för människor att tala öppet om sina sorger och bekymmer. Ensam är inte stark.
      Kram Ingrid!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.