Slutar aldrig förvåna mig över hur snälla och omtänksamma människor det finns.
I förrgår kom den här gåvan med posten. Ja, alltså det fina svartvita paketet fanns inne i ett postpaket.
Bloggaren Hyrestanten hade läst det här inlägget där jag berättade att jag hade köpt en Ernstbricka när jag var i Täby i Sverige.
Då ville hon bara överraska mig med en liten present.
Vi har aldrig träffats på riktigt, och det är det som gör mig så överväldigad. Att jag via min blogg lärt mig känna så många underbara människor.
Hon skriver till mig att jag via bloggen har delat med mig av en jättetuff tid och nu gläds hon med mig för allt som ger mig glädjen åter.
Själv har hon haft en hel del att kämpa med i livet.
Kanske det är motgångar som förenar många av oss på bloggen.
Den som haft det svårt någon gång förstår andra i liknande situationer och vet hur mycket en liten gåva, ett snällt ord, empati och push framåt betyder.
Torsdagskram till er alla ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så sött av henne. 😊
Ja, det behövs ju inte så mycket – små gester är viktiga. Samtidigt ska man ju faktiskt köpa en grej, packa in den, posta osv. Så det är ju aktiv insats.
Kram!
Vad härligt, sånt man blir glad av! 🙂
Ja, det blir man – en verkligt fin liten överraskning i vardagen. Heja heja, vi kunde alla agera små värmande medmänniskor.
Kram!
Jo, världen hade varit en bättre plats då!
Ja!
Verkligen gulligt av Hyrestanten! Vilken trevlig överraskning!
Ja, jag slutar inte förvåna mig över hur omtänksamma människor det finns. Hon är ju inte den enda. Jag har fått så många stödjande ord men också vykort och andra små gåvor.
Tack för dina ord! Det är en glädje att ge något och dessutom blir jag ju glad när nån annan gillar ”två meter ögongodis” 🙂
Visst är det en glädje att GE, för då man ser hur glad en annan blir är det ju den där berömda delade dubbla glädjen!
Trevligt med positiva överraskningar, både att ge och få! ❤
Ja – och jag försöker komma ihåg att återgälda vänliga gester, ge nån liten gåva, skicka kort osv.
Håller med dig Carita, är det inte fantastiskt att man träffar på så många härliga människor här ute i cyberrymden! Är det månne för att man är anonym på sätt och vis som gör att det är så himla lätt att få kontakt med folk! och de allra flesta är ju faktiskt himla trevliga och omtänksamma!
krampådig
Har tänkt i samma banor. Om man skulle träffas IRL, vem vet hur det skulle funka då?
Men någon gång ska vi väl ta risken! 🙂
fniss!
😉