Det har varit en bra dag i dag. Vi har haft redaktionsmöte och vi har för första gången en prao på vår tidning.
Men av någon anledning funderade jag ändå på vuxenmobbning i morse. Den är ofta mycket mer utstuderad än mobbning mellan småbarn, fastän den kan vara grym den också.
Jag kom av mig i de sorgsna tankarna då jag skar upp frukostbrödet.
Och det är att varmt hjärta jag vill ha, även om det många gånger slutar med att jag blir utnyttjad.
Jag vet vad det innebär att bli utfryst, att behandlas som luft. Likaså vet jag hur det känns att bli utsatt för förtal. Man får verkligen ha tålamod och lita på att sanningen alltid kommer fram, men vägen fram till den dagen är ofta fylld av missmod, ibland även av tårar.
Jag försöker behandla andra såsom jag vill bli behandlad själv. Och varje gång då jag hör elaka kommentarer om andra frågar jag mig nuförtiden, stämmer det där verkligen, eller är det någon missunnsam, avundsjuk människa som har talat, eller ett rykte som har gått, ord som har ändrats på vägen.
Man kan inte älskas av alla – men ingen förtjänar att behandlas orättvist och fult av andra människor.
Alla gånger är det inte heller lätt att komma ihåg att den som mobbar är den som av någon anledning mår dåligt.
Mobbning och utfrysning går inte att rättfärdiga på nåt sätt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
De enda människor man kan lita på till 100%, är sina ovänner.
Svante
Usch nej, så skulle jag inte uttrycka det.
Däremot är väl jag själv i sista hand den enda jag kan lita på.
Det är i alla fall min erfarenhet. ”Vänner sviker”.
Svante
Låter tråkigt 😦 Klart att det i mitt liv funnits vänner som svikit också.
Men jag har några riktigt goda vänner och nära och kära som jag känner att jag alltid kan lita på.
Jag vill våga älska och känna tillit.
Det är nog som du säger, den enda man kan lita på till 100% är en själv.
Svante
Nej men Svante då, inte kan du lita på dina ovänner.
Tänkte lite lika, men försöker förstå Svantes tankegång.
Jo men det kan jag, för inte gör de något, som är positivt för mig.
Svante
Förstår inte riktigt vad du menar.
En ovän gör inget som är positivt för mig, och en vän är bara en vän, så länge vännen har nytta av att vara min vän.
Svante
Ja visst finns det sådana vänner men då är de inga vänner. Jag har inte många vänner som jag litar helt och fullt på.
Jag har inga vänner alls, som jag kan lita på helt, de är döda.
Svante
Låter så ledsamt 😦
Nja det känns rätt bra att bara ha sig själv att lita på.
Svante
Sorgligt, jag har I alla fall min man, min dotter och måg och min son. De är mina bästa vänner.
Mobbning och utfrysning är något fruktansvärt. Alla som ser eller hör något liknande måste reagera på en gång. Många gånger tror jag att den som gör det inte är riktigt medveten om vad den håller på med. Då kan vi andra inte bara stå tysta för då är vi lika hemska.
Det stämmer. Man får inte vara en medlöpare. JAG vill inte vara en medlöpare.
Men att agera är också svårt, det kräver mod, förmåga att använda rätta ord.
Ja jag vet, det gäller att vara tydlig men ändå inte nedvärdera personen som gjort det. Jag tycker att det gäller att förklara hur jag tolkade situationen med det personen säger eller gör och fråga om jag tolkade det hela rätt. Det kan få igång tankar hos de inblandade.
Jag tror också på det där att berätta hur man känner, upplever allt – den som mobbar vet inte alltid att den mobbar, men ofta är mobbningen planerad och utstuderad… den här frågan är svår, och därför lyfter jag fram den.
Jag lärde mig, åter igen, att jag inte ska lita på folk. Det visste jag ju redan men hade glömt.
Förstår dig, men samtidigt VILL man ju kunna lita på människor, alla är inte fega kräk…
Usch ja, vuxenmobbning handlar ju ofta om utfrysning. Ett subtilt och effektivt sätt att knäcka en människa. Jag har svårt att känna något positivt för den mobbande, även om vederbörande sägs må dåligt. Nog måste man kunna hitta andra vägar ut ur sitt eget elände, än att plåga en medmänniska.
Håller fullständigt med och därför vill jag lyfta fram den här problematiken. Det finns många olika mekanismer i mobbning, alltid ser man dem inte direkt som sådana, och ofta påstås offret vara onödigt känsligt… men inga känslor är ju fel. Inte den vrede mobbaren känner heller, men vrede, avund m.m. ska kanaliseras på annat sätt.
Håller fullständigt med dig och alla som kommenterade. Är så känslig för allt sånt. Ett exempel: Är hos en vän. Det finns en politiker som vi båda två inte tycker om. Han visar mig en bild av politikern och säger: ”titta bara hur hon ser ut!”
Det tål jag bara inte. Även om jag inte tycker om henne som politiker (åsikter!) kan hon inte hjälpa hur hon ser ut. Suck….
Jag är också känslig för sånt där.
Nån gång genom tiderna när det togs foton till tidningen, och dessa inte var till objektets fördel, kunde man utbrista ”ja, men hon/han ser ju ut så där”.
Ja, kanske… men det är förbanne mig fotografens skyldighet att få fram det bästa hos den man fotar och att ta bilder tills den som plåtas är nöjd.
Kram till dig Kristallina!
Detta med vuxenmobbning är ju mer vanligt än en kan tro. Jag kan nog inte påstå att jag blivit diret utsatt för det men jag har en vän som drabbats hårt av detta sedan i höstas. En lång och väldigt trist historia men vi är en del ävnner som otvivelaktigt finns där och är verkliga vänner- Jag skrev också ett inlägg med detta ämne och vänskap för ett tag sedan ”Vem vill vara en lort?” Visst kommer sanningen fram men det kan ta tid och under tiden knäcka en person rejält.
Tack för att du delade dina tankar. Så viktigt att prata om det och inte blunda.
Tack för att du också delade med dig av en liten berättelse här ❤
Ja, det tar tid för sanningen att komma ikapp, men den kommer.
Synd bara att mobbning på vägen dit knäcker många 😦
Kram till dig!
Vuxenmobbning är absolut inte OK!
Precis – det tror jag att alla tycker – men ändå förekommer mobbning 😦
Jag kan nog inte hålla om att den som mobbar mår dåligt innerst inne. Så enkelt är inte.
Ibland går inte vissa människor bara inte ihop. Sånt ger ofta utslag på ett eller annat sätt.
Ja, ibland kan det handla om personkemier, men går man inte ihop som två pusselbitar ska det inte vara berättigat med mobbning ändå 😦
Det är ingen mobbing men eftersom man avskärmar sig gärna och undviker, så uppfattas det som utfrysning. Och det är ändå mobbing.
Blir ledsen bara jag tänker på det, usch!
Detsamma… och tänk som många vi är som inte godkänner mobbning, ändå förekommer den 😦
Fruktansvärt, speciellt när det handlar om vuxna människor, som säger åt barn att mobbning är fel och ont, så är det ändå vissa som mobbar andra vuxna själva. Fy fan! Blir så arg. Och på råga av allt som många säger: Jag är vuxen, och får lov att göra som jag vill. Usch!
Ja, man blir ledsen, känner sig maktlös… 😦
Jag har inte varit drabbad själv, men tyvärr förekom det på en av mina arbetsplatser där en person utsattes av ren mobbning från en av cheferna … vi var många som försvarade honom och fick en släng av chefens elakheter – lyckligtvis hittade han ett annat jobb och slutade.
Mobbning är verkligen aldrig OK!
Nej, det är aldrig ok!
Och det tokigaste är ju att det ofta är den mobbade som måste byta skola eller arbetsplats 😦
I stället borde ju mobbaren ta sitt ansvar.
Mobbning på alla plan är hemskt och ingen kan ha nytta av det påriktigt,inte hur man än vänder på saken,men ändå förekommer det hela tiden…tråkigt!
Ja, vi måste alla aktivt börja motarbeta det – på alla plan, bland barn och vuxna!
Hej
Fick syn på ditt inlägg av en slump.
Vet precis vad du befinner dig i…
Kommer nyligen från en liknande situation.
Du är väldigt välkommen att maila mig om du behöver någon att bolla med: louisek0814@gmail.com
Tack Louise! Vi har ju pratats vid nån gång för länge sedan, uppskattar din omtanke och empati. Man kan aldrig har för många vänner att bolla saker med ❤