Ett av mina favoritprogram på tv är Lerins lärlingar på SVT.
Kort sagt, konstnären Lars Lerin är en underbar person.
Han får mig att minnas att vi alla är unika individer.
Hans sätt att närma sig alla som deltar i programmet är fantastiskt. Tänk om fler kunde vara som han ❤
En diskussion på Facebook nyligen fick mig åter en gång att reagera. Den handlade inte om mig, men jag kände igen mig – som en av många utsatta.
Det finns personer som tycker att den som öppnar sig på sociala medier, som berättar om mentala problem eller om annat som tynger hjärtat, har sig själv att skylla om andra börjar hacka på henne/honom efter det.
”Var försiktig, skriv bara dagbok, berätta inte offentligt hur du känner dig, för då får du vara beredd på att ta en massa skit”.
Jag vill bara säga… va? Och en gång till – va?
Är det den som öppnar sig, som berättar om mobbning, om illamående och förtal som han/hon blir utsatt för, som ska skylla sig själv?!
Har inte de som skrattar bakom ryggen på andra något ansvar? Du som hånar den som vågar vara öppen, den som har modet att dela med sig av sina problem? Är det inte DU som ska skämmas?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vi är stolta över Lars Lerin hör i Värmland och jag tycker att hans lärlingar är underbara.
Ja, det här är ett av de bästa programmen nånsin ❤
Jag har hållit tyst angående mina känslor på Facebook. Det var minsann tufft 2009-10, men ingen annan än katten fick se… I alla andra sammanhang är jag nog mig själv, men när man argumenterar emot och vill överbevisa mig om att mina åsikter är fel, då ids jag inte mera. Raderade nyligen några ”facebookvänner” av den orsaken.
Ja, var och en väljer själv. Det respekterar jag.
Av den anledningen önskar jag också att vi som vill öppna oss om allt bemöts med respekt och inte med orden ”om du bara förstod att du borde skydda dig själv” … DU har inte sagt så till mig 🙂 … men många har gjort det.
Har konstigt nog inte sett något av hans tv-serier. Konstigt nog skriver jag, för jag har haft förmånen att träffa Lars Lerin irl två gånger. Han var klasskamrat med min VD. VDn lyckades med att få Lars ställa ut på vår vernissage som Konstklubben arrangerade en gång per år. Å jag råkade vara ”konstchefen” så. Lars är en otroligt sympatisk person och en fantastisk konstnär. Är så glad för att han träffade Manoel Marques, som var räddningen för Lars. Lars berättade helt öppet om sitt missbruk innan han mötte ”Junior” och hur han hade gått ned sig. En helt fantastisk människa!
Vad gäller Facebook så håller jag inte med dig, men det förstod du säkert. Om man vill offentliggöra sitt privatliv till allmänt beskådande så får man tyvärr räkna med ”reaktioner”. Det finns faktiskt möjlighet att ha ”slutna” grupper på FB, där man får godkänna sina läsare och så kallade vänner. Så mycket vet till och med jag, som alltid har vågat vägra FB.
Ja, det är ju starkt av Lars att vara öppen om sitt liv, och jag tycker han och Junior passar så bra ihop ❤
Så roligt att du har träffat honom IRL!
Jag menar inte heller att FB är rätta forumet för att berätta allt, men jag tycker man ska få göra det där om man vill.
Man ska även på skriva om sitt liv på bloggar utan att tvingas räkna med att få skit för det.
Det ska inte vara legitimt att hacka ner på folk som vågar öppna sig.
I så fall borde man också få klanka ner på dem som inte vill tala om sig själv. Men det vill jag inte göra 🙂
Huvudet på spiken!
Tack! Jag har så många gånger blivit ledsen å andra personers vägnar, och även fått ta skit själv…
Kram!
Visst är programmet helt underbart! Lerin är en fantastisk människa och konstnär och hans bemötande av var och en av sina lärlingar är så skönt att se.
Skrämmande hur folk kan bete sig med skitsnack om andra … det finns många som borde skämmas, men som tyvärr inte har förstånd till det.
Ja, varför anser någon att det är rätt att hacka på dem som är öppna – ”skyll dig själv” osv.
Lika lite som det skulle vara rätt att hacka på musslan som inte vill dela med sig av sitt innersta.
Kan vi inte bara låta folk vara som dom är.
Ja visst är det hemskt att det ska vara så.. jag är mycket förtegen om mig själv om mitt privatliv och om min familj.. om jag vågat yppa något så har jag genast fått smaka på negativa kommentarer..
så dom som är öppna om allt och får en massa skit för det ja det är modiga personer tycker jag..
Kram fån hemlighetsfulla jag…
Var och en ska absolut välja själv, vill personen vara öppen eller inte.
Bägge åsikterna ska respekteras. Alltså skulle jag inte komma på tanken att håna någon som INTE är öppen, och därmed vill jag själv inte bli hånad för att jag är en person som vill dela med mig av stort och smått.
Kram till ”hemlighetsfulla” dig ❤
Jag håller med dig på det sista. Samtidigt som ja är oerhört less på kändisar (typ familjen Wahlgren/Ingrosso) som viker ut sitt liv i tv mot betalning. Fast jag viker ju ut mitt liv i bloggen. Det är lite tveeggat.
Du och jag får ju inte betalt för att vika ut oss 😀 Vi behöver inte heller göra det på ett sådant sätt som publiken vill.
Jag tänker närmast på att man får vara öppen om sjukdomar, såsom du är, eller om hur det känns att gå genom en skilsmässa osv.
Tittar också på Lerin och på Gokväll i går fanns en av hans elever med. Hon berättade hur hon fått vänner känt sej uppskatta. Det finns en grupp som fortsätter att träffas och Lerin är med. Vilken fantastisk människa fick tårar i ögonen.
Har försökt att vara öppen på fb men möttes av tystnad. Omgivningen vet inte hur dom skall reagera då är det bättre att tiga.
Önskar dej en bra dag.
Jag fick också tårar i ögonen ett par gånger under programmet. Lars Lerin är så varm, han får fram det bästa i eleverna.
Såg också Gokväll där ena eleven var med.
Kram och ha en bra dag!
Jag tittar gärna pådetta progra och har sett även de andra. Lars ödmjukhet, sättet han närmar sig deltagarna här och hur han får dessa att känna sig stolta över det de presterar betyder så mycket. Många skulle kunna lära sig mycket här.
Jag har också haft förmånen att träffa Lars Lerin en gång i samband med jobbresor till Sandgrund, hans museum och det är minnesvärt på olika sätt.
Det du tar upp här i ditt inlägg är väldigt viktigt och att ha modet att våga vara den man är utan att bli klankad på är så betydelsefullt. FB har jag inte och har aldrig haft. Och på Instagram är det mest bilder i fokus och det blir inte så aktuellt där.
Bloggen är ju ett verktyg och eftersom man själv bestämmer sitt innehåll så blir det ibland där att man skriver om olika funderingar och det måste man ha rätt att göra utan att blli klankad på. Man kan kommentera på så många olika sätt. Eller också kan man läsa men låta bli att ”klanka”. Synpunkter kan framföras på ett positivt sätt. Tycker jag.
Tycker precis som du, att programmet har mycket att lära människor överlag. Lars har ett mycket fint sätt att närma sig deltagarna.
Vad roligt att också DU träffat honom IRL, det har inte jag gjort, men en bloggkompis från S:holm har också träffat honom.
Tack för att du stödjer mig i tanken om att våga vara den man är.
I min blogg skriver jag ju mycket vardagligt och ytligt också, men ibland tycker jag om att ta upp känsligare ämnen som känns viktiga för mig.
Och som du skriver – man kan framföra åsikter på ett finkänsligt och positivt sätt, utan att klanka.
Hej CArita jag har inte någon blogg o FB jag läser gärna andras och dom flesta ar bara skit men inte alla som Dittes för hon visar många Stockholms bilder som jag flyttade dit 1957 sen att man blir på hopad det får man räkna med för det är folk som bara söker någon att skriva skit om
Javisst är det så, Erkki.
Vi hittar våra favoritbloggar – dem vi inte gillar kan vi ju strunta i 🙂
Vet du Lars och de deltagande nya konstnärerna har något gemensamt, alla känner sig speciella, kanske även lite utvalda. Jag blir så glad när jag ser dem med högburet huvud säga att de är värda lika mycket som alla andra. Deras förmågor är överraskande, överumplande och fantastiska. Talanger som tidigare gömts undan bakom lås och bom på någon anstalt i tjottahejtti, jag har läst så många sådana böcker på sistone. Allt som inte ansågs ”prima vara!” enligt normen skulle bort. Och tänk, jag har haft lite dubier kring Junior, att han bara flamsat omkring, men nu när jag ser honom ha en tydlig roll, då växer även han och den respekt han visar Lerins lärlingar går sannerligen inte av för hackor.
Ja, jag känner igen mig där. Jag känner mig speciell, utan att för den delen mena att jag är märkvärdig.
Jag har bara hela livet känt mig väldig annorlunda än andra.
Mycket fina tankar du lyfter fram här ❤