Färger och bär gör oss glada, inte sant 🙂
Glad är jag i dag också för att jag har mitt jobb, och att jag kan sköta det hemifrån då det regnar ute.
Glad för att jag har fina medarbetare, utan dem skulle vi inte få ut en tidning späckad med lokalt material varje vecka.
Och extra glad är jag då jag tänker på vår fina sjukvård i Finland.
I dag för ett år sedan förde min syster och jag vår mor till sjukhus i Borgå. Senare blev det en stor operation då hon hade en tumör i huvudet.
Vad operationen kostade vet jag inte, men det jag vet är att vi knappast hade haft råd med den utan att ta banklån. Nu klarade mamma sig med att betala vistelsen för sjukhusdygn och olika mediciner.
Och nu är hon så gott som återställd!
Glad måndag!
För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.
Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.
Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.
Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!
Ett hembakt bröd med potatis och örter.
Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.
Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.
Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.
Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.
Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.
Jag ser de första gula löven på ett träd nere vid gatan där jag bor. Det är tionde augusti och prognoserna utlovar sol och sommarvärme på upp till +23 grader.
Än har vi sommar kvar. Många säger ”nu är sommaren slut”, bara för att deras semester är förbi och barnen ska till skolan. Jag har inga långa, betalda semestrar och jag har inga barn heller – så jag bestämmer mig för att sommaren hänger kvar ett tag till 🙂
Igår skickade en bloggvän från Sverige en länk till Youtube med Bo Kaspers Orkester och Christel Alsos som sjöng ”Håll ut” i Skavlans show. Den sången väcker många minnen och den har gett mig styrka de senaste fem åren i olika sammanhang.
I dag ska jag med goda vänner fira just det här. Att jag har hållit ut. Sommaren 2014 kände jag mig som ett vrak. Men allt sedan dess har jag ändå på något sätt lyckats hålla ut, uthärda olika former av inre smärta, känsla av uppgivenhet och frustration.
Känslan av tillit, allt ordnar sig, det finns rättvisa i världen – den försvann aldrig.
Och kanske det bästa av allt. Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen – godtrogen som jag är – var jag har mina riktiga vänner ❤
… som man inte behöver promenera in, alltså försiktigt använda då och då så att det blir mjuka och att man undviker skavsår, är sådana skor som jag vill ha.
Därför har jag stora förhoppningar på dessa skor av märket Ecco. Då jag vill gå lite längre promenader och raskare än vanligt måste skorna vara bekväma. Jag hoppas kunna ha glädje av det här paret också i Italien på hösten.
Rätt storlek fanns inte i lokala skolaffären då jag var inne där för en vecka sedan. Men jag fick bra betjäning, sms-meddelande då affärsägaren visste att min storlek fanns i ett lager på annan ort och telefonsamtal då skorna hade kommit.
Jag köper ibland skodon via nätet, och man får ju vänta även på dem. Mest har det handlat om grova kängor med höga skaft. Kängor i min stil har jag aldrig hittat i Lovisa. Jag fick en kommentar på Facebook att ordet ”aldrig” kanske inte är så smart att använda, vilket jag tolkade som att det går att få vilka dojor som helst om man uttrycker sitt önskemål hos ägaren. Kanske han har broschyrer att bläddra i? Eller bilder att visa på annat sätt? Tål utredas eftersom jag gärna handlar lokalt.
Gillar den här väggen mot Cafe Favorits gårdsplan. Hoppas att den aldrig rappas fin och slät eller målas om.
Lunchade där med en väninna som var på Finlandsbesök. Annars bor hon sedan 25 år tillbaka i Bolivia. Glömde förstås att ta en selfie av oss båda…
… på väg hem från två möten. Ibland blir det så. Jag tycker att jag har fotat ALLT i Lovisa. Jag kommer inte heller på att blogga om så mycket de dagar då jag har massor av jobb och det har jag haft i dag, från halv nio på morgonen till sex på kvällen.
Vi har många grönområden i Lovisa, den här ligger invid före detta stadsbibban och mitt emot församlingshemmet.Mot andra hållet ser utsikten ut så här. I det rosa huset närmast kameran hade tidningen Östra Nyland sin redaktion 2010 och ett par år framöver.
Har inte varit så flitig på postcrossingfronten heller, men ändå skickat några kort i juli och i början av den här månaden. I dag fick jag det här kortet från Tyskland.
Avsändaren hade skrivit fel ID-nummer, kastat om två siffror. Men postcrossingen har ett fenomenalt system som hittar korten så att man kan registrera dem i alla fall. För det mesta räcker det med att skriva från vilket land kortet kommit, datum då det skickats och namnet på avsändaren, om man lyckas tyda det.
Jag fick svar på min efterlysning / förfrågan om kortet med fel ID på fem minuter! Fantastiskt!
… men bara en gång kom jag ihåg att ta fram kameran 😀
Fick skjuts av en väninna till Tokmanni som ligger några kilometer utanför centrum, och sedan till bokföringen och så skulle jag ha nya färgpatroner till skrivaren… och DÄR tog jag den här bilden. Utanför lokala telefonandelslaget varifrån jag köpt skrivaren.
En sådan blomsterprakt! En stor eloge till den eller dem som skött blommorna!
Ordet OVIKELLO är dagens lektion i finska. Dörrklocka.
Lite symboliskt på något sätt, då jag har för mig att de här blommorna har ett namn som har med klocka att göra?
Ringer det nån klocka i någons huvud? 😀
… känns extra trevliga att göra i en trivsam miljö.
Ett stenkast från mitt hem ligger Osteria Locale. Sitter man ute på terrassen känns det i och för sig ibland som om man var mitt i en storstad, då motorcyklar och tunga fordon drar förbi på huvudstråket genom stan.
Men det är bara tillfälligt oljud. Och solen värmde på terrassen.
Någon har gjort en fin teckning av huset där restaurangen finns, inför deras kräftservering. Men egentligen undrar jag om det är banken (i samma hus) som man ritat här. Och restaurangen ligger i andra hörnet, borta till vänster, utanför teckningen?Vacker utsikt från baren. Faktiskt skojigt att en mc-förare fastnade på bilden på gatan utanför.Nära kyrkan ligger restaurangen också. Och nära mitt hem ❤
Måndag-tisdag-onsdag… tidningsjobb från tidig morgon till sen eftermiddag. Men känner att jag har fått rätt bra balans nu då medarbetare återvänt från sina sommarlov.
Den här dagen har varit späckad av jobb, så det här inlägget kommer sent.
Bättre sent än aldrig dock.
Och jag har träffat Robot-Robbe!
Många har ju fördomar mot robotgräsklippare. Allt från att det är lata och ansvarslösa personer som använder dem, till att de skadar igelkottar.
Jag ska i en artikel ta kål på en del av myterna, hoppas jag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 